När två riksdagspolitiker går ut och offentligt kränker en utförsäkrad har de nått tidvattenmärket. Lägre kan de inte komma.
Beskrev sitt liv
Helene Riviére och Gunnar Axén, ledamot resp. ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, ansåg (AB 25 jan) att Alexandra Johansson inte vill försörja sig själv. 30-åriga trebarnsmamman Alexandra beskrev (AB 15 jan) sitt liv utifrån hur hon och många tusen andra upplever det. Numera utförsäkrad. Rädslan för mat för dagen åt barnen, kan jag hämta mina mediciner? Hyran är nu för hög. Förvirring och oklara budskap.
Hon beskrev mötet på Arbetsförmedlingen, AF. Tre handläggare stirrade på oss. Sa emot varandra när det gällde regler. Alla var osäkra. Vi var ett tiotal personer runt bordet. Rehabilitering nämndes inte. Det sysslar inte AF med. Papper kom fram. Skriv under annars ingen ersättning. Alexandra behövde hjälp med tolka innehållet. Får jag ta med pappret hem? Nej, då blir det ingen ersättning. Hon kryssade i en ruta, 100 % arbetsförmåga.
54 000 utförsäkras
Väl hemma ville hon bara skrika. Ni har förstört så många människors liv! Förstår ni inte? Så beskriver också många andra sin utsatthet, bl.a. inom nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället). Ca 15.000 utförsäkrades från årsskiftet från försäkringskassan.
Under hela 2010 blir det sammantaget ca. 54 000 långtidssjuka. Många med komplexa diagnoser. De som har hamnat utanför sjukförsäkringen måste få komma tillbaka.
Moderaterna beskriver också i sin artikel remissen till psykiatrin. Alexandra var störd över att behöva gå dit. ”Jag skulle inte behövt gå dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats.”
De båda M-politikerna raljerar över detta. Och drar sina slutsatser. Då bör man fråga sig: Vad är grundtrygghet? Vad är det som har rubbats? Var finns den individuella bedömningen? Rehabiliteringen? Samtalen om framtida arbetsförmåga? Det är pudelns kärna.
Skäms å deras vägnar
Alliansens socialpolitik har medfört stora personliga tragedier. Socialförsäkringsutskottets ordförande Axén raljerade över en enskild och namngiven person. Han var inte heller lyhörd för vad Alexandra skrev i sin artikel. Nämligen: ”Jag är ett bottenskikt i samhället, utan rättigheter och det tär att se vad människor tycker om de som är sjuka.” En 30-årig 3-barnsmamma oroas för framtiden och mat för dagen till sina barn. Hon är inte ensam.
– Som politiker skäms jag å Axén och Rivières vägnar. Det skrev Olle Thorell på Newsmill den 26 jan ”Moderaterna passerar gränsen för anständighet i den politiska debatten då de ger sig på en enskild utsatt person och skamlöst förödmjukar henne.”
Thorell skrev att tala om offentlig avrättning när två etablerade moderater i rikspolitiken har gett sig på en enskild individ. Gränsen har passerats. De ifrågasätter henne in på bara skinnet. Det här är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.
Det är bara att instämma. I stället för att föra en saklig debatt kring de problem den nya sjukförsäkringen orsakat, ger sig Axén och Riviére på en av de drabbade.
27 januari 2010
24 januari 2010
Jäv i vårdnadsfrågor?
Har socialtjänsten i Luleå berett omhändertagandet av två små barn på ett fullgott sätt? I Norrbottenkuriren den 19 jan. kritiserade Staffan Eriksson (M) socialtjänsten för delikatessjäv. Socialnämndens ordförande Eva Bergström (S) ansåg i stort sett att han borde varit tyst. Milt uttryckt. Men socialtjänsten kan självt bli föremål för granskning.
Särskild vårdnadshavare
Jag rekapitulerar det som jag uppfattar som avgörande händelser. Den 26 augusti 2009 omhändertogs barnen av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare. Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på förslag av socialnämnden i Luleå, en socialsekreterare som tillförordnad vårdnadshavare. Denna uppgift är ny för mig.
Opartiskt juridiskt ombud
Något opartiskt juridiskt ombud utsågs inte för barnen vad jag vet. Med både barnens förmyndare och barnens tillförordnade vårdnadshavare, socialsekreteraren, tjänstgörande på förvaltningen finns det ingen opartisk person som för barnens talan. Detta och utnämningen av socialsekreteraren som särskild vårdnadshavare borde bli föremål för granskning.
Staffan Eriksson (M) ledamot i socialnämnden var kritisk och ansåg att detta var jäv. Det är, enligt Eriksson, endast socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt.
”Part i målet”
Vi vet inte heller hur socialtjänsten ser på de närstående för att de varit ute i media. Vi vet däremot att Staffan Eriksson fick en ordentlig avhyvling av socialnämndens ordförande, Bergström i Kuriren den 19 jan. Kanske hög tid att Bergström ser över den situation som hon och nämnden är ansvarig för.
Om socialsekreteraren utsetts som särskild vårdnadshavare blir hon/han part i målet, enligt Socialstyrelsen och kan därmed få befogenhet över placeringen. Om barnen – enligt LVU– har ett juridiskt ombud kan denne överklaga ett beslut.
Staffan Eriksson förefaller ha rätt i sin kritik av att en tjänsteman, utsedd av sin egen förvaltning till vårdnadshavare, är jävig. Jag frågade Socialstyrelsen: Vem kan, om det blir aktuellt, överklaga socialnämndens beslut? Svaret blev:
”Om det inte finns någon vårdnadshavare och inget juridiskt ombud enligt LVU så är det den tillförordnade vårdnadshavaren som har den befogenheten. Han/hon är part i målet.”
"Vårdnadshavaren försumlig"
I ett brev till socialnämndens ordförande, Eva Bergström, kräver mormor och farfar till mördade Frida Stenbergs barn att vårdnadshavaren byts ut. Denne har under fyra månader varken träffat barnen, besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Mormor och farfar skriver också att vårdnadshavaren varit försumlig. Han skulle bl.a. godkänt att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Så har inte skett.
De hävdar också att vårdnadshavaren påverkat utredarna så att en placering i familjehem i barnens släktband inte längre rekommenderas. Socialnämndens ordförande skickade brevet vidare till en tjänsteman.
Sic!, skrev jag i ett av mina två inlägg under ”Men mor och farföräldrarna är missnöjda.” Har socialnämnden i Luleå abdikerat från sitt ansvar för barnens väl och ve?
Socialtjänsten ville inte att barnen skulle placeras tillsammans. Den motivering som de anhöriga fick var att barnen inte lekte tillsammans och att pojken behövde extra stöd. Att sära på syskonen väckte ramaski i Luleå. Och under sådana förevändningar. Nu är beslutet att barnen kommer att placeras i samma hem.
Små utsatta barn borde få rätt till opartisk utredning inför en placering.
Men far- och morföräldrarna är missnöjda Kritik mot förmyndare
Särskild vårdnadshavare
Jag rekapitulerar det som jag uppfattar som avgörande händelser. Den 26 augusti 2009 omhändertogs barnen av socialtjänsten efter att pappan dödat mamman. Barnen placerades i ett jourhem. En person, anställd på socialförvaltningen, utsågs till barnens förmyndare. Den 24 september utsåg Luleå tingsrätt, på förslag av socialnämnden i Luleå, en socialsekreterare som tillförordnad vårdnadshavare. Denna uppgift är ny för mig.
Opartiskt juridiskt ombud
Något opartiskt juridiskt ombud utsågs inte för barnen vad jag vet. Med både barnens förmyndare och barnens tillförordnade vårdnadshavare, socialsekreteraren, tjänstgörande på förvaltningen finns det ingen opartisk person som för barnens talan. Detta och utnämningen av socialsekreteraren som särskild vårdnadshavare borde bli föremål för granskning.
Staffan Eriksson (M) ledamot i socialnämnden var kritisk och ansåg att detta var jäv. Det är, enligt Eriksson, endast socialstyrelsen som kan få tingsrättens beslut omprövat, om den finner att arrangemanget inte är lämpligt.
”Part i målet”
Vi vet inte heller hur socialtjänsten ser på de närstående för att de varit ute i media. Vi vet däremot att Staffan Eriksson fick en ordentlig avhyvling av socialnämndens ordförande, Bergström i Kuriren den 19 jan. Kanske hög tid att Bergström ser över den situation som hon och nämnden är ansvarig för.
Om socialsekreteraren utsetts som särskild vårdnadshavare blir hon/han part i målet, enligt Socialstyrelsen och kan därmed få befogenhet över placeringen. Om barnen – enligt LVU– har ett juridiskt ombud kan denne överklaga ett beslut.
Staffan Eriksson förefaller ha rätt i sin kritik av att en tjänsteman, utsedd av sin egen förvaltning till vårdnadshavare, är jävig. Jag frågade Socialstyrelsen: Vem kan, om det blir aktuellt, överklaga socialnämndens beslut? Svaret blev:
”Om det inte finns någon vårdnadshavare och inget juridiskt ombud enligt LVU så är det den tillförordnade vårdnadshavaren som har den befogenheten. Han/hon är part i målet.”
"Vårdnadshavaren försumlig"
I ett brev till socialnämndens ordförande, Eva Bergström, kräver mormor och farfar till mördade Frida Stenbergs barn att vårdnadshavaren byts ut. Denne har under fyra månader varken träffat barnen, besökt jourhemmet eller tagit kontakt med barnens släktingar. Mormor och farfar skriver också att vårdnadshavaren varit försumlig. Han skulle bl.a. godkänt att barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Så har inte skett.
De hävdar också att vårdnadshavaren påverkat utredarna så att en placering i familjehem i barnens släktband inte längre rekommenderas. Socialnämndens ordförande skickade brevet vidare till en tjänsteman.
Sic!, skrev jag i ett av mina två inlägg under ”Men mor och farföräldrarna är missnöjda.” Har socialnämnden i Luleå abdikerat från sitt ansvar för barnens väl och ve?
Socialtjänsten ville inte att barnen skulle placeras tillsammans. Den motivering som de anhöriga fick var att barnen inte lekte tillsammans och att pojken behövde extra stöd. Att sära på syskonen väckte ramaski i Luleå. Och under sådana förevändningar. Nu är beslutet att barnen kommer att placeras i samma hem.
Små utsatta barn borde få rätt till opartisk utredning inför en placering.
Men far- och morföräldrarna är missnöjda Kritik mot förmyndare
18 januari 2010
Låt syskonen få växa upp tillsammans!
Många upprördes över att de två små syskonen i Luleå inte fick fira jul med sina mor- och farföräldrar.
Det föreföll också råda en oklar ansvarsfördelning mellan högste ansvarige i socialnämnden och verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen.
Nu inleds nästa fas: Barnens permanenta placering. Var kommer de att placeras? Åtskilda eller tillsammans?
Att sära på barnen för att de ändå inte leker med varandra är en bristfällig motivering. Detsamma gäller motiveringen att sonen behöver extra stöd efter den svåra upplevelsen och därför bör placeras ensam. Vad är det som hindrar att pojken får extra stöd även om syskonen placeras tillsammans?
Enligt uppgift finns det en familj som vill ta hand om båda barnen. Detta skall beaktas vid en vårdnadsutredning. Familjeanknytning/nätverk är i många fall en positiv faktor.
Barn omhändertagna enligt LVU bör dessutom ha rätt till ett opartiskt juridiskt ombud. Barnens förmyndare är knuten till sociala enheten inom socialtjänsten i Luleå. Han kan därmed inte anses som opartisk vad gäller att föra barnens talan.
Eivor Karlsson, Stockholm
Ovanstående är en insändare
Tillägg
Det är viktigt, som Anne Skaner, ny ordförande i Samhällets Styvbarn, skriver på sin blogg att ”vi som är drabbade måste få vara med och påverka den nya utredningen. Det är trots allt vi som vet vilken eller vilka skador vi fått”.Organisationen Samhällets Styvbarn är viktig.
Dels har man erfarenhet vilket bör beaktas. Dels bör Samhällets Styvbarn i egenskap av sin organisation vara en påminnelse om att barnaärenden ska vara väl beredda. Här finns, även idag, mer att önska vad gäller socialtjänstförvaltningarna såväl som politikerna i socialnämnderna. En fullgod utredning ska innefatta att även anhöriga kommer till tals.
Det var, efter att jag satt mig in i Luleå-fallet, som det framkom att barnens förmyndare är knuten till socialtjänsten. Det kommer alltid att finnas behov av att omhänderta barn. Samhället måste skydda barn som far illa. Samtidigt ska vi ifrågasätta hur utredningarna ibland går till. Luleå-fallet är ett sådant exempel.
Vanvården
Det föreföll också råda en oklar ansvarsfördelning mellan högste ansvarige i socialnämnden och verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgen.
Nu inleds nästa fas: Barnens permanenta placering. Var kommer de att placeras? Åtskilda eller tillsammans?
Att sära på barnen för att de ändå inte leker med varandra är en bristfällig motivering. Detsamma gäller motiveringen att sonen behöver extra stöd efter den svåra upplevelsen och därför bör placeras ensam. Vad är det som hindrar att pojken får extra stöd även om syskonen placeras tillsammans?
Enligt uppgift finns det en familj som vill ta hand om båda barnen. Detta skall beaktas vid en vårdnadsutredning. Familjeanknytning/nätverk är i många fall en positiv faktor.
Barn omhändertagna enligt LVU bör dessutom ha rätt till ett opartiskt juridiskt ombud. Barnens förmyndare är knuten till sociala enheten inom socialtjänsten i Luleå. Han kan därmed inte anses som opartisk vad gäller att föra barnens talan.
Eivor Karlsson, Stockholm
Ovanstående är en insändare
Tillägg
Det är viktigt, som Anne Skaner, ny ordförande i Samhällets Styvbarn, skriver på sin blogg att ”vi som är drabbade måste få vara med och påverka den nya utredningen. Det är trots allt vi som vet vilken eller vilka skador vi fått”.Organisationen Samhällets Styvbarn är viktig.
Dels har man erfarenhet vilket bör beaktas. Dels bör Samhällets Styvbarn i egenskap av sin organisation vara en påminnelse om att barnaärenden ska vara väl beredda. Här finns, även idag, mer att önska vad gäller socialtjänstförvaltningarna såväl som politikerna i socialnämnderna. En fullgod utredning ska innefatta att även anhöriga kommer till tals.
Det var, efter att jag satt mig in i Luleå-fallet, som det framkom att barnens förmyndare är knuten till socialtjänsten. Det kommer alltid att finnas behov av att omhänderta barn. Samhället måste skydda barn som far illa. Samtidigt ska vi ifrågasätta hur utredningarna ibland går till. Luleå-fallet är ett sådant exempel.
Vanvården
06 januari 2010
Bostäder för äldre: Kvalitén sjunker!
Regeringens investeringsstöd till äldreboenden omfattar numera även trygghetsbostäder. Det kan låta bra. Och är så också så länge det inte går ut över de riktigt sjuka och orkeslösa. Men nu omvandlas servicehusen, en boendeform för dem som behöver mer hjälp även nattetid, till obemannade trygghetsbostäder. Kommunernas intresse för att bygga äldrebostäder är så litet att bara en mindre del av bidraget används.
Akuta problem
Införandet av den nya boendeformen med den vackra benämningen ”trygghetsbostäder” får tyvärr negativa följder. En konsekvens är att man omvandlar servicehus till trygghetsboenden, något som innebär en kraftig kvalitetssänkning. Därför att då prioriteras inte längre de äldre som behöver mest omsorg. De äldre,som inte får biståndsbedömt vård- och omsorgsboende, ska få klara sig med hjälp av hemtjänst och en ”bovärd” på dagtid.
Ett akut problem är bristen på platser i vård- och omsorgsbonden (det som tidigare kallades särskilda boenden). Regeringens miljonbidrag har inte brutit den negativa utvecklingen hittills och kommer inte att göra det framöver heller. Skälet är att kommunerna struntar i att ordna tillräckligt med vård- och omsorgsboenden.
Anslagen används inte
Enligt dagens Dagens Samhälle (DS nr 29 –09) är det statliga anslaget till äldreboenden 1,5 miljarder under en treårsperiod. Men intresset är så svagt från kommunernas sida att bara en liten del av bidraget har tagits i anspråk. ”Inte heller 2008 lossnade det och regeringen tog tillbaka 530 miljoner från Boverket”, skrev DS.
Hur ska det tolkas? Jo, investeringsstödet är ett bidrag till själva byggandet. Den stora kostnaden, driften, får kommunen likafullt stå för. Åke Svensson (S) politiker på Gotland anser att investeringsstödet är för litet i förhållande till kommunernas totala kostnader för särskilda boenden.
Eftersom det blir frivilligt för kommunerna att bygga trygghetsbostäder kommer byggandet att bli sparsamt. Istället passar allianspartierna på att omvandla servicehusen till trygghetsbostäder. Det innebär besparingar. Konsekvenserna för de äldre tycks man inte bekymra sig för.
Socialstyrelsen är bekymrad över bristen på vård- och omsorgsboenden och sagt att trygghetsboenden inte får tillskapas på bekostnad av vårdplatser för de riktigt svaga äldre.
Äldre i dåligt skick
Om kommunerna får pengar av staten för att försämra genom att omvandla servicehus till trygghetsboende – då är det en skandal.
Full pott för kristdemokraterna som får gehör för försämringen samtidigt som de pratar om hur väl de vill de äldre. Allianspartiernas politik är konsekvent negativ för våra äldre. Enligt DS, nr 8, –09, förvandlas nu vård- och omsorgsboendena till ”dödens väntrum”. I så dåligt skick är de äldre när det väl får en plats på ett vård- omsorgsboende.
Antalet platser på vård- och omsorgsboenden har stadigt minskat under 2000-talet. Endast 15 procent av 80-åringarna och äldre finns nu i den omsorgsformen. Larmen om sjuka äldre som får för lite kvalificerad omsorg kommer regelbundet, skriver Dagens Samhälle (som är organ för Sveriges Kommuner och Landsting). Det är speciellt besvärligt för dementa personer.
Antal hjälptimmar
Kommunalrådet i Örebro, Staffan Werme (FP), ordförande i beredningen för primärvård och äldreomsorg på SKL vill ha en ordentlig diskussion om kommunens grundläggande åtagande för äldre. ”Ska Örebro t.ex. erbjuda hemvård endast upp till en viss nivå för att sedan hänvisa till särskilda boenden? Med många hjälptimmar i veckan är det oftast billigare för kommunen med en plats på ett särskilt boende”, resonerar Werme.
Trygghetsbostäder kan innebära nedrustning
Den politiska poängen med trygghetsbostäder är att de blir billigare. Ett exempel på detta finns redan nu i Stockholm. Där har allianspartierna med KD i spetsen redan beslutat att omvandla servicehusen till trygghetsboenden. En seger för KD:s politik men ett nederlag för de äldre svaga.
Omvandlingen av servicehus sker samtidigt som det i Stockholm, såväl som i övriga landet, råder brist på platser i vård- och omsorgsboenden (inklusive korttidsplatser). Det är också mycket svårt för äldre makar att få bo ihop, parboende, när vårdbehovet gör att en av dem behöver flytta.
Trygghetsboenden är bra så längre krafterna räcker till. Men sen… Vad väntar då?
Det omtalade och storstilade betänkandet ”Bo bra hela livet” är i själva verket allt annat än bra för de äldre som bäst behöver vård.
Investeringsstöd till äldreboenden Boverket
Akuta problem
Införandet av den nya boendeformen med den vackra benämningen ”trygghetsbostäder” får tyvärr negativa följder. En konsekvens är att man omvandlar servicehus till trygghetsboenden, något som innebär en kraftig kvalitetssänkning. Därför att då prioriteras inte längre de äldre som behöver mest omsorg. De äldre,som inte får biståndsbedömt vård- och omsorgsboende, ska få klara sig med hjälp av hemtjänst och en ”bovärd” på dagtid.
Ett akut problem är bristen på platser i vård- och omsorgsbonden (det som tidigare kallades särskilda boenden). Regeringens miljonbidrag har inte brutit den negativa utvecklingen hittills och kommer inte att göra det framöver heller. Skälet är att kommunerna struntar i att ordna tillräckligt med vård- och omsorgsboenden.
Anslagen används inte
Enligt dagens Dagens Samhälle (DS nr 29 –09) är det statliga anslaget till äldreboenden 1,5 miljarder under en treårsperiod. Men intresset är så svagt från kommunernas sida att bara en liten del av bidraget har tagits i anspråk. ”Inte heller 2008 lossnade det och regeringen tog tillbaka 530 miljoner från Boverket”, skrev DS.
Hur ska det tolkas? Jo, investeringsstödet är ett bidrag till själva byggandet. Den stora kostnaden, driften, får kommunen likafullt stå för. Åke Svensson (S) politiker på Gotland anser att investeringsstödet är för litet i förhållande till kommunernas totala kostnader för särskilda boenden.
Eftersom det blir frivilligt för kommunerna att bygga trygghetsbostäder kommer byggandet att bli sparsamt. Istället passar allianspartierna på att omvandla servicehusen till trygghetsbostäder. Det innebär besparingar. Konsekvenserna för de äldre tycks man inte bekymra sig för.
Socialstyrelsen är bekymrad över bristen på vård- och omsorgsboenden och sagt att trygghetsboenden inte får tillskapas på bekostnad av vårdplatser för de riktigt svaga äldre.
Äldre i dåligt skick
Om kommunerna får pengar av staten för att försämra genom att omvandla servicehus till trygghetsboende – då är det en skandal.
Full pott för kristdemokraterna som får gehör för försämringen samtidigt som de pratar om hur väl de vill de äldre. Allianspartiernas politik är konsekvent negativ för våra äldre. Enligt DS, nr 8, –09, förvandlas nu vård- och omsorgsboendena till ”dödens väntrum”. I så dåligt skick är de äldre när det väl får en plats på ett vård- omsorgsboende.
Antalet platser på vård- och omsorgsboenden har stadigt minskat under 2000-talet. Endast 15 procent av 80-åringarna och äldre finns nu i den omsorgsformen. Larmen om sjuka äldre som får för lite kvalificerad omsorg kommer regelbundet, skriver Dagens Samhälle (som är organ för Sveriges Kommuner och Landsting). Det är speciellt besvärligt för dementa personer.
Antal hjälptimmar
Kommunalrådet i Örebro, Staffan Werme (FP), ordförande i beredningen för primärvård och äldreomsorg på SKL vill ha en ordentlig diskussion om kommunens grundläggande åtagande för äldre. ”Ska Örebro t.ex. erbjuda hemvård endast upp till en viss nivå för att sedan hänvisa till särskilda boenden? Med många hjälptimmar i veckan är det oftast billigare för kommunen med en plats på ett särskilt boende”, resonerar Werme.
Trygghetsbostäder kan innebära nedrustning
Den politiska poängen med trygghetsbostäder är att de blir billigare. Ett exempel på detta finns redan nu i Stockholm. Där har allianspartierna med KD i spetsen redan beslutat att omvandla servicehusen till trygghetsboenden. En seger för KD:s politik men ett nederlag för de äldre svaga.
Omvandlingen av servicehus sker samtidigt som det i Stockholm, såväl som i övriga landet, råder brist på platser i vård- och omsorgsboenden (inklusive korttidsplatser). Det är också mycket svårt för äldre makar att få bo ihop, parboende, när vårdbehovet gör att en av dem behöver flytta.
Trygghetsboenden är bra så längre krafterna räcker till. Men sen… Vad väntar då?
Det omtalade och storstilade betänkandet ”Bo bra hela livet” är i själva verket allt annat än bra för de äldre som bäst behöver vård.
Investeringsstöd till äldreboenden Boverket
03 januari 2010
De utförsäkrade och valet 2010
I morgon 4 jan. kommer många sjuka utförsäkrade att tvingas till arbetsförmedlingen, AF.
H P och de utförsäkrade
Det är viktigt att följa hur det går för de utförsäkrade. Långt ifrån alla kommer att klara av regeringens hårda krav.
I ett TV-inslag för en tid sedan sa någon representant från, jag tror det var AF, att de utförsäkrade kommer att få delta efter sina förutsättningar. Från några timmar till halvdag o.s.v.
Jag är inte så säker på det när det verkligen gäller. För den som är sjuk och kanske mår psykiskt dåligt är det inte så lätt att få gehör då krafterna inte räcker till. Därför är det viktigt att RESURS försöker samla upp hur det nu går. Jag hoppas och tror att vi är många som vill engagera oss för de utförsäkrade.
Men det är inte bara Husmark Pehrson som bär skulden. Det gör hela Allansregeringen. Men H P är ändå frontfiguren.
1,7 miljoner pensionärer
31 dec. skrev Lena Mellin i AB under rubriken "2010 blir inget gott nytt år för pensionärerna". Pensionerna sänks för första gången i mannaminne. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Men även sjuka och föräldralediga får sänkta inkomster.
Mellin gjorde en försiktig gissning om att regeringen sänker skatten för pensionärerna den 1 juli. (...) " det kan det vara värt för att få 1,7 miljoner potentiella väljare på gott humör". Men också för att Sahlin gjort "pensionsskatten" till ett huvudnummer, enligt Mellin.
"De sjuka och föräldralediga kan däremot inte räkna med samma milda behandling. De är inte tillräckligt många," skrev Mellin.
Valboskap och samhällsansvar
Det kommer att bli en jakt på valboskap från båda sidor. Men var finns samhällsansvaret? Mindre grupper, ej lika röststarka göre sig inte besvär! Eller vad? Är det sofflocket eller missnöjespartier som då gäller?
Olika grupper får inte spelas ut mot varanda. Då finns det risk för att det kitt som hållar oss samman i samhället vittrar sönder.
Många sjuka kommer i kläm
Pensionärerna har blivit missgynnade vad gäller pensionerna. De liksom andra ej arbetande grupper har fått högre skatt än de förvärvsarbetande.
Bland alla dem som nu utförsäkras kommer vi förmodligen att se många som kommer mycket illa i kläm. De kan komma att prövas mot "hela arbetsmarknaden". Vilket kan innebära att de tvingas flytta trots att de idag knappat okar jobba halvtid. Eller inte alls. Många är ensamföräldrar. Det kan bli överklagande. Väntan på pengar. Socialbidrag.
(...) och på pensonärsorganisationernas hemsidor ljungar blixtrarna, skrev Mellin. Det får vi hoppas att det också gör på RESURS nätverk och deras hemsida.
Vi, våra närstående och vänner kan alla bli sjuka och behöva ett väl fungerade sociaförsäkringssystem. Det har alliansregeringen just nu slagit sönder.
Kommer systemet att återupprättas?
"2010 blir inget gott nytt år för pensionärerna". Bottenbetyg-för-husmark-pehrson
H P och de utförsäkrade
Det är viktigt att följa hur det går för de utförsäkrade. Långt ifrån alla kommer att klara av regeringens hårda krav.
I ett TV-inslag för en tid sedan sa någon representant från, jag tror det var AF, att de utförsäkrade kommer att få delta efter sina förutsättningar. Från några timmar till halvdag o.s.v.
Jag är inte så säker på det när det verkligen gäller. För den som är sjuk och kanske mår psykiskt dåligt är det inte så lätt att få gehör då krafterna inte räcker till. Därför är det viktigt att RESURS försöker samla upp hur det nu går. Jag hoppas och tror att vi är många som vill engagera oss för de utförsäkrade.
Men det är inte bara Husmark Pehrson som bär skulden. Det gör hela Allansregeringen. Men H P är ändå frontfiguren.
1,7 miljoner pensionärer
31 dec. skrev Lena Mellin i AB under rubriken "2010 blir inget gott nytt år för pensionärerna". Pensionerna sänks för första gången i mannaminne. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till. Men även sjuka och föräldralediga får sänkta inkomster.
Mellin gjorde en försiktig gissning om att regeringen sänker skatten för pensionärerna den 1 juli. (...) " det kan det vara värt för att få 1,7 miljoner potentiella väljare på gott humör". Men också för att Sahlin gjort "pensionsskatten" till ett huvudnummer, enligt Mellin.
"De sjuka och föräldralediga kan däremot inte räkna med samma milda behandling. De är inte tillräckligt många," skrev Mellin.
Valboskap och samhällsansvar
Det kommer att bli en jakt på valboskap från båda sidor. Men var finns samhällsansvaret? Mindre grupper, ej lika röststarka göre sig inte besvär! Eller vad? Är det sofflocket eller missnöjespartier som då gäller?
Olika grupper får inte spelas ut mot varanda. Då finns det risk för att det kitt som hållar oss samman i samhället vittrar sönder.
Många sjuka kommer i kläm
Pensionärerna har blivit missgynnade vad gäller pensionerna. De liksom andra ej arbetande grupper har fått högre skatt än de förvärvsarbetande.
Bland alla dem som nu utförsäkras kommer vi förmodligen att se många som kommer mycket illa i kläm. De kan komma att prövas mot "hela arbetsmarknaden". Vilket kan innebära att de tvingas flytta trots att de idag knappat okar jobba halvtid. Eller inte alls. Många är ensamföräldrar. Det kan bli överklagande. Väntan på pengar. Socialbidrag.
(...) och på pensonärsorganisationernas hemsidor ljungar blixtrarna, skrev Mellin. Det får vi hoppas att det också gör på RESURS nätverk och deras hemsida.
Vi, våra närstående och vänner kan alla bli sjuka och behöva ett väl fungerade sociaförsäkringssystem. Det har alliansregeringen just nu slagit sönder.
Kommer systemet att återupprättas?
"2010 blir inget gott nytt år för pensionärerna". Bottenbetyg-för-husmark-pehrson
02 januari 2010
Skilj inte syskonen åt!
Det blev inget julfirande för mor- och farföräldrar med deras två små barnbarn i Luleå. Men den 29 december fick mormor i alla fall ha hand om sina barnbarn för en dag.
Bakgrunden är att pappan dödade mamman då hon fått besked om ensam vårdnad om barnen. Barnen placerades i en jourfamilj. Där har mor- och farförädrarna kunnat hälsa på dem.
Parallellt inför julen har pappans brottsmål behandlats i tingsrätten. Trots den tunga tid anhöriga, mor- och farföräldrar tvingats genomgå har det funnits en ömsesidig omtanke om de båda barnbarnen, en 2-årig pojke och en 9 månader gammal flicka.
Av vad som hittills framgått förefaller det bara vara en politiker, Staffan Eriksson (M) i Luleås socialnämnd, som reagerat starkt över beslutet om att avstyra julfirandet och eventuellt skilja syskonen åt. Om fler politiker engagerat sig är det vällovligt. Ni behövs.
Högste politiskt ansvarig för att barnen inte fick fira jul är Eva Bergström (S), ordförande i socialnämnden i Luleå. –Vi kommenterar aldrig ett enskilt ärende, säger hon och lägger ansvaret på Gerd Bergman, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen i Luleå.
Detta tyder på uppenbara brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.
Nu återstår nästa viktiga ställningstagande: De små syskonen kommer nu snart att placeras permanent. Luleå socialnämnd har planer på att dela på syskonen. Efter helgerna kan frågan bli aktuell. På sikt, efter att barnen först placerats i fosterhem några år, kan de bli föremål för vårdnadsöverföring, senare eventuellt adoption.
Att barnen riskerar att säras har orsakat ett ramaskri i Luleå. Det gör ni Luleåbor alldeles rätt i.
Nu måste politikerna i socialnämnden sluta gömma sig bakom tjänstemännen. Frågorna kan bli besvärliga i valrörelsen.
Är det rimligt att dela på syskonen, en 2-årig pojke och en 9 månader gammal flicka? Det förefaller finnas två familjer som är beredda att ta emot båda barnen och ge dem en gemensam uppväxt inom barnens nära nätverk. Dessa önskemål skall alltid beaktas när man gör en vårdnadsutredning.
Staffan Eriksson har alltså engagerat sig och till Norrländska Socialdemokraten påpekar han att det är ett speciellt utskott, där han inte är med, som behandlar ärenden som det aktuella. Ingen utomstående har insyn där och när klubban har fallit så står beslutet fast. Men det får inte bli så att man skiljer på barnen, säger han.
Hur kommer de närståendes möjligheter att vilja ta emot barnen då att beaktas? Det speciella utskottet i Luleå torde gå helt i otakt med den barnskyddsutredning (S 2007:14) som nu varit ute på remiss.
Eivor Karlsson, Stockholm
På blogspot återkommer jag i frågan
Bakgrunden är att pappan dödade mamman då hon fått besked om ensam vårdnad om barnen. Barnen placerades i en jourfamilj. Där har mor- och farförädrarna kunnat hälsa på dem.
Parallellt inför julen har pappans brottsmål behandlats i tingsrätten. Trots den tunga tid anhöriga, mor- och farföräldrar tvingats genomgå har det funnits en ömsesidig omtanke om de båda barnbarnen, en 2-årig pojke och en 9 månader gammal flicka.
Av vad som hittills framgått förefaller det bara vara en politiker, Staffan Eriksson (M) i Luleås socialnämnd, som reagerat starkt över beslutet om att avstyra julfirandet och eventuellt skilja syskonen åt. Om fler politiker engagerat sig är det vällovligt. Ni behövs.
Högste politiskt ansvarig för att barnen inte fick fira jul är Eva Bergström (S), ordförande i socialnämnden i Luleå. –Vi kommenterar aldrig ett enskilt ärende, säger hon och lägger ansvaret på Gerd Bergman, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen i Luleå.
Detta tyder på uppenbara brister i hanteringen av barnavårdsärenden när det gäller ansvarsfrågan.
Nu återstår nästa viktiga ställningstagande: De små syskonen kommer nu snart att placeras permanent. Luleå socialnämnd har planer på att dela på syskonen. Efter helgerna kan frågan bli aktuell. På sikt, efter att barnen först placerats i fosterhem några år, kan de bli föremål för vårdnadsöverföring, senare eventuellt adoption.
Att barnen riskerar att säras har orsakat ett ramaskri i Luleå. Det gör ni Luleåbor alldeles rätt i.
Nu måste politikerna i socialnämnden sluta gömma sig bakom tjänstemännen. Frågorna kan bli besvärliga i valrörelsen.
Är det rimligt att dela på syskonen, en 2-årig pojke och en 9 månader gammal flicka? Det förefaller finnas två familjer som är beredda att ta emot båda barnen och ge dem en gemensam uppväxt inom barnens nära nätverk. Dessa önskemål skall alltid beaktas när man gör en vårdnadsutredning.
Staffan Eriksson har alltså engagerat sig och till Norrländska Socialdemokraten påpekar han att det är ett speciellt utskott, där han inte är med, som behandlar ärenden som det aktuella. Ingen utomstående har insyn där och när klubban har fallit så står beslutet fast. Men det får inte bli så att man skiljer på barnen, säger han.
Hur kommer de närståendes möjligheter att vilja ta emot barnen då att beaktas? Det speciella utskottet i Luleå torde gå helt i otakt med den barnskyddsutredning (S 2007:14) som nu varit ute på remiss.
Eivor Karlsson, Stockholm
På blogspot återkommer jag i frågan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)