17 december 2011

Lagbrott inom socialtjänsten?

Här, och på två efterföljande bilagor,  kan ni följa Markbarnens öde och vad som kunde förhindrat  det som skedde.  Detta felaktiga omhändertagande är förmodligen det mest suspekta i modern tid. Ett fall väl  dokumenterat av media.  Hela myndighets-Sverige står på åskådarplats. Men inget händer.  Är det inte ett lagbrott att på ett kuppartat sätt akut ta bort barn  från deras trygga invanda miljö – utan att situationen var akut. Eller var går gränsen för en  socialförvaltning/nämnds agerande enligt Socialtjänstlagen?  Jag har bl.a. skickat denna  Orosanmälan till Socialstyrelsen.

De två medföljande bilagorna går också till Riksdagens Socialutskott för kännedom. Det är viktigt att Socialutskottet verkar för förändringar när det gäller omhändertagna barn. Inte minst när det gäller barn som omhändertas akut utan att fallet är akut. Som i Marks kommun. Behöver Socialtjänstlagen en översyn? Hur kan omhändertagna barns situation stärkas? Behöver tjänstemannaansvar åter införas och hur skulle det påverkat detta fall? Det är mycket som behöver diskuteras och förändras.

Fostermamman har bloggat och den biologiska mamman har känt sig kränkt. Men diskvalificerar det fosterhemmet som vårdnadshavare? Borde fostermamman avstått från att blogga och skriva artiklar? I så fall hade detta ärende aldrig fått den uppmärksamhet som det fått. Det var riktigt gjort eftersom så här får inte barnavårdsärenden hanteras.


Under ”Skälen till Kammarrättens avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet.

I somras framkom det att en ledamot i socialnämnden i Mark var medlem i en Facebooksida, ett av förmodligen flera nätverk, som verkade för att barnen inte skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet. Det handlandet kritiserades av såväl Socialstyrelsen som övriga ledamöter i nämnden. Detta berördes däremot inte i domstolarna.

Man får inte heller glömma att fostermamman och hennes familj har förlorat två älskade barn på ett felaktigt sätt. Barn som de betraktade och bemötte som sina egna från späd ålder.

I övrigt: Det första fosterhemmet kostade Marks kommun 32.000 kronor per månad. Mellanhemmet, där barnen bodde i nio månader, kostade 113.000 kronor i månaden. Det tredje hemmet, förmodligen det nuvarande,  kostade 108.000 kronor i månaden. Källa: GP 13 febr. 2011.


Nedan fyra länkar som ni bör se och lyssna på.
Del 1 av 4
Del 2 av 4. Lyssna på handläggaren som talar om ett ”sunt sätt”. Hon besökte aldrig det första fosterhemmet men drog ändå sina  slutsatser. Lyssna också på socialnämndens dåvarande ordf. Hon svarar ”Ja” och ”Ja”  på reporterns frågor ang. mammans sambo och hans  levene och vandel  Är det så man bedömer vad som är bäst för två barn som just ryckts från sitt trygga förhållande? 
Del 3 av 4. Ny förhalningsprocess. “Barnen är för sköra att flyttas”. Är man för skör för att flytta hem?
Del 4 av 4

Förvaltningsrätten, dom mål nr 2494-11
Kammarrätten, dom mål nr 2268-11 http://www.kammarrattenijonkoping.domstol.se/Domstolar/kammarrattenijonkoping/2011/120117-2268-11_dom.pdf

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson.
2011-12-12

Bifogar ”Orosanmälan till Socialstyrelsen” samt ”Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn.”

Orosanmälan till Socalstyrelsen

Till
Socialstyrelsen i Västsverige

Stockholm den 12 december 2011

För kännedom till:
Socialutskottets 46 ledamöter och suppleanter
Barn- och ungdomsminister Maria Larsson
Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg
Rädda Barnen, pressavdelningen
Anders Broberg, professor i psykologi.
Bo Edvardsson, docent i bl.a. psykologi och utredningsmetodik
Socialförvaltning och socialnämnd i Mark
Uppdrag Granskning

Orosanmälan till Socialstyrelsen
Enligt Kammarrättens dom ska de två Markbarnen ”Fanny” och ”Rasmus” fortsatt bo i det senaste fosterhemmet. Domen har fastställts. Det första som Marks socialnämnd då gjorde var att dra in det fortsatta umgänget mellan fosterhemmet och barnen. Det umgänge som funnits sedan i somras, var 3:e vecka. Istället för att låta umgänget fortsätta till dess ett nytt beslut har tagits. 

Och detta trots att domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar i det nya fosterhemmet var att de skulle få fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet. Fosterföräldrarna    betraktas som barnens psykologiska föräldrar. Dit barnen tidigt knutit an och fått kärlek och trygghet. Det finns inga regler vad gäller umgänget mellan fosterbarn och deras tidigare fosterföräldrar.  

Fostermamman ringde till socialförvaltningen den 11 november för att få telefonkontakt med flickan ”Fanny” som fyllde 6 år. Fostermamman ringde vid upprepade tillfällen under dagen och lämnade ett flertal meddelanden utan att få kontakt. Först den 21 november hörde en handläggare av sig. ”Jag ska sluta och ärendet övertas av någon annan”, blev svaret. Men så länge han har tjänsten kvar så har han också ett ansvar.

Frågan handlade endast om en telefonhälsning, via socialtjänsten, och om en 6-årig flickas födelsedag. Ett barn som dessutom berövats sin familjemiljö där hon bott i fyra år och från en månads ålder.

Fostermamman frågade hur det skulle bli med umgänget som var planerat i den veckan. Svaret blev ”nej nu hade domen fastställts så då är inget ytterligare umgänge planerat”. Ingen från förvaltningen hade hört av sig och meddelat fosterhemmet om de inställda planerna. För barnens skull måste det finnas tydliga regler för umgänget. Det handlar om deras förväntningar och psykiska hälsa. Vad ska barnen tro? Har fosterfamiljen övergett dem – igen?  Vem besvarar adekvat deras frågor? 

Det är Socialstyrelsens uppgift att granska hur Marks socialnämnd förhåller sig till detta. Det är inte heller första gången som uteblivit umgänge händer i just detta barnavårdsärende                               

Barnperspektivet förefaller saknas. Nu som tidigare kommer barnen  inte till tals. Men hur känner och upplever barnen egentligen de uppslitande händelser de tvingats vara med om? Av Kammarättens dom oktober 2011 (Mål nr 2268-11) framkommer att anknytningen till EH och AH finns helt naturligt. Det skulle vara skadligt för barnen om de inte fick träffa EH och AH igen. Det framgår också att  det ena barnet tagit ”mer stryk” än det andra av separationen från det första familjehemmet.

Därför borde en opartisk barnpsykolog få kontakt med barnen genom Socialstyrelsen i detta speciella fall. Någon som inte har personlig vinning av att barnen bor på ena eller andra stället och inte heller har koppling till någon av dem som har intresse i den ena eller andra riktningen. Fosterhemmet kan inget säga även om barnen skulle berätta.  Då blir fosterhemmet ansett som konfliktbenäget och umgänget kan då dras in. En rävsax inom Socialtjänstlagens ram. Då lagen fungerar som sämst.

Detta förstärker också de röster från såväl debattörer som myndigheter som menar att omhändertagna barn juridiskt måste få en starkare ställning. Liksom fosterföräldrar. Men även närstående om föräldrarna plötsligt rycks bort. Det räcker inte med en socialsekreterare som barn- och ungdomsminister Maria Larsson anser. Det krävs en lagändring.

Här en kort resumé för den som inte är närmare  insatt i fallet. 
Barnen har svikits av vuxenvärlden. Även av Förvaltnings- och Kammarrätten.  Att omhänderta barn är ibland nödvändigt. Barn har rätt till trygghet, hälsa och framtid. Omhändertagande görs om barnets miljö är skadlig för deras hälsa och framtid.

De båda Markbarnen har tvingats göra en omvänd resa. Ifrån trygghet, ett bra liv och ett  hem som de betraktade  som sitt  – till  andra fosterhem.

Såväl Socialstyrelsen, som senare också Marks socialnämnd, har sagt att fosterhemmet var lämpligt och bra.  Orsaken till denna händelse kan förmodligen sökas inom en motstridig socialförvaltning/nämnd. Där barnen fått betala priset. Men i  denna orosanmälan  handlar det enbart om barnens psykiska hälsa, trygghet och framtid. Och detta oavsett om det nya fosterhemmet är bra.

Framställan av orosanmälan
Socialstyrelsen ombedes i denna orosanmälan  att se över vad som nu händer med de två barnen. Hur de mår och om de eventuellt behöver hjälp av en oberoende barnpsykolog. Det finns troligen många obesvarade frågor. Vilken information får barnen och av vem. Domen avslutas med att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor nu är att de får ha fortsatt umgänge med det tidigare fosterhemmet.” Nu gäller det att säkra det umgänget.  En annan fråga: Vad händer om barnen skulle tvingas flytta till ett nytt hem?
Det nuvarande fosterhemmet är ett s.k. skyddat hem med konsultstöd.

På sidan 23 i domen  beskriver Gryning Vård mötet mellan barnen och fosterföräldrarna. Hur ska det mötet tolkas? Den ena  barnet uppvisar oro, regression samt stort behov av fysisk trygghet inför och efter umgängena, står det. Är det fosterhemmets fel? Professionen inom anknytningsmetodik har förklarat vad de fyra åren med det första fosterhemmet och den grundtrygghet de fått där har betytt för barnen.   Det är ju separationen från det första familjehemmet som barnen tagit skada av. Vilket framgår av domen och tidigare beskrivet  i denna text.

Är Gryning Vård  lämpligt att ha hand om detta komplicerade ärende utan att vålla barnen än mer skada om de är så negativa gentemot fosterhemmet?  Vad säger den som överlämnar barnen inför mötet med  fosterföräldrarna? 

Det har också  framkommit att barnen inte kan förstå varför de inte får följa med fosterföräldrarna hem när ett möte ska avslutas En, kan man tycka, ganska naturlig fråga till de närstående som  barnen lärt känna som sina föräldrar. Det är tvärt emot det som Gryning Vård förefaller antyda. Gryning Vårds text visar därför på behovet av att någon från socialtjänsten  helt oberoende barnpsykolog bör får samtala med barnen och vid upprepade tillfällen.

”Barn i situationer som den nu aktuella har lärt sig att alltid säga det som  de närvarande vill höra, eftersom de inte vet var de kommer att hamna härnäst.”
Professor Anders Brobergs, text  i domen.

Det handlar också om vilken oro och skada ett nu uteblivet regelbundet umgänge med första fosterhemmet kan orsaka barnen.  Hur upplevde den 6-åriga flickan en  utebliven födelsedagshälsning – per telefon – med åtföljande av indraget umgänge var tredje vecka ?  Det måste det finnas utrymme för humanism och god barnavård inom Socialtjänstlagens ram.

- Nu måste Marks socialnämnd klargöra hur umgänget mellan fosterhemmet och barnen ska regleras.
- En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår.
- Gryning Vård bör förklara vad de menar med texten i Kammarrättens dom sidan 23 angående umgänget familjehem och barnen. Inte mer trixande och beskyllningar, utan insyn, i detta ärende. Det handlar om barn. Inte vuxna. Även  fosterföräldrarna, som mottagit barnen vid umgänge, bör  få ge sin syn på saken.

Enligt
artikel 25 i Barnkonventionen (UNICEF i Sverige)  ska staten göra regelbunden översyn av situationen för ett barn som är omhändertaget av myndigheterna. Staten bör här jämställas med Socialstyrelsen och inte Marks socialförvaltning/nämnds tillsyn över dessa placerade barn. Därtill har det förekommit och förekommer situationer där barnens hälsa, trygghet, framtid och umgänge bör  stå under granskning av en instans också utanför socialtjänsten i Mark.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se



Bristande rättssäkerhet vid omhändertagande av barn

Omhändertagandet av de två barnen i Mark är förmodligen det mest suspekta och tragiska i sitt slag i modern tid. Upprinnelsen var att socialförvaltningen i Mark, med stöd av de politiker som då hade makten i socialnämnden, på ett kuppartat sätt tog barnen från sitt fosterhem.

Problemen började efter att den biologiska mamman flyttat från Vara till Marks kommun. Det fanns domstolsbeslut om fortsatt LVU. Men socialförvaltningen i Mark påbörjade trots det en återförening mellan mor och barn. Någon konkret utredning fanns inte innan beslutet fattades. Socialstyrelsen har kritiserat den formella handläggningen av ärendet. Sen utvecklade sig detta omhändertagande till en intern politisk strid. Ett haveri.

"Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs."
Mikael Thörn, Socialstyrelsen. I Uppdrag Granskning, UG, sajt.

Flera, såväl tjänstemän som politiker, fick lämna sina uppdrag men problemen har bestått. Barnavårdsärendet blev en politisk fajt där även fula trick mot fosterhemmet förefaller ha förekommit. UG, visade bl.a. upp ett brev till socialchefen där han skrivet  att fosterhemmet inte borde träffa barnen. Men socialchefen sa också i inslaget att det har funnits olika viljor, för eller emot.  Varför för eller emot? Noteras att de psykologiska föräldrar som här nämns räknas som  fosterföräldrarna.  

En ledamot i socialnämnden var t.o.m. med i en facebooksgrupp vars främsta uppgift var att verka för att barnen inte skulle få komma tillbaka till sitt första fosterhem. Dessutom ska barnavårdsärende hanteras "skyndsamt”. Så skedde inte.

Alla fel som tänkas kan förefaller ha begåtts i detta ärende. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark. Underlaget ansågs vara  bristfälligt. Bl.a användes som grund i rätt ett underlag som experter förkastat.  Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen till Förvaltningsrätten. Vid överklagan till Kammarrätten var turerna skakiga i Mark  ända fram till kvällen före ärendet skulle upp i rätten. Det har bl.a hävdats att viktiga vittnen inte kallats. Viktiga dokument hade, enligt uppgift,  inte lämnats in trots löften. Försvaret var klent. Kommunen förlorade i Kammarrätten.


Det var med minsta möjliga marginal som socialnämnden i Mark beslutade att inte överklaga kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen om att låta fosterhemsbarnen stanna i den nuvarande
 fosterhemmet. Sju var mot en överklagan, och sex var för.

 
– Det blev avslag och nämndens beslut är upphävt. Vi har ju en gång beslutat att barnen skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet  och därför borde man prövat det i nästa instans, sa en ledamot. Men en oenig socialnämnd med ordförande i spetsen trodde inte på ett  prejudikat (vägledande) beslut. Den chansen borde Marks socialnämnd  ha tagit.

Efter UG:s program, 30 november har flera kunniga på området barnavårdsärenden uttalet sig.  De ansåg att Lagen om vården av unga, LVU, inte fungerar på små barn.  Men denna omplacering kunde ha undvikits Var förs den diskussionen enligt Barnkonventionen?

I mitten  av november  i år polisanmälde en ledamot i socialnämnden såväl 
Socialförvaltningen i Mark som vårdföretaget Gryning Vård AB  i ett försök att  bl.a. lyfta upp underlaget till rättegången med de två fosterbarnen. Det har varit en mängd fel i de utredningar som legat till grund för två rättegångar, enligt ledamoten. Felen har påtalats både för Marks kommun och Gryning Vård men ändå har utredningarna fått ligga till grund för besluten, sa anmälaren.

Svaret från åklagaren kom med vändande post. Inget brottsligt har begåtts. Åklagaren lade omedelbart ner anmälan.  Undertecknad delar anmälarens åsikt om att, i varje fall de två  rättegångarna borde lyftas  upp och göras om. Det är viktigt att alla handlingar nu adekvat granskas. UG har ett omfattande underlag där såväl socialsekreterare, socialchef som politiker fått komma till tals. Dokument har visats upp.
Socialstyrelsen har förmodligen också till vissa delar ett bra underlag.

Anmälaren i socialnämnden i Mark sa i TV-inslaget att om underlaget varit korrekt hade barnen förmodligen varit hemma idag. Lagändring eller ej men det är viktigt att hela ärendet belyses.
Vad kunde gjorts annorlunda? Vilka krav skall ställas på en socialförvaltning? Vad går att lära?

Domen i Kammarrätten
Läsningen av de båda domarna är stundom beklämmande. Inte minst utifrån att den behandlar något så allvarligt som två  barns framtid. De vuxnas konflikter får en framträdande roll. Barnperspektivet  desto mindre. Den biologiska mamman råkar ut för allehanda incidenter. En del allvarligare. Andra av mindre art.  Det är svårt att skilja mellan fakta och fiction i de fall där det inte finns bevis. Men mamman är eller har varit utsatt på olika sätt.
 
Fostermamman (EH)  ej part i målet, avhandlas omfattande, liksom tidigare  i Förvaltningsrätten. Hon hade bloggat, skrivit artiklar och efter  omhändertagandet bloggat på ett sätt så att mamman känt sig kränkt. Det sätt på vilket EH  har agerat sen det hastiga omhändertagandet i oktober 2009 kan inte försvaras,  står det i domen. Däremot kan det förklaras.

Professor Anders Broberg lyfter i sitt utlåtande från i maj 2011 upp att det i den mänskliga naturen finns inbyggd beredskap  för ”försvar av avkomman” som är en mer instinkt tendens att skydda sitt barn mot faror. EH:s reaktion har säkert försvårats av det sätt på vilket ärendet handlags av socialnämnden, står det i domen. 

Den biologiska mamman hade haft barnen placerade i det första familjehemmet sedan i december 2005. De första åren hade hon umgänge med sina barn två till tre gånger per år.  Efter det akuta omhändertagandet placerades barnen  i ett jourhem.  Barnens umgänge med modern utökades härefter så att det kunde pågå flera dagar och vid något tillfälle flera veckor i sträck, står det i domen.  Allt medan umgänget med det psykologiska hemmet samtidigt upphörde. Det bör tilläggas.
 
Egna kommentarer: Socialnämndens i Mark och dess  oprofessionella hantering av hela detta barnavårdsärende kan inte försvaras. Men det togs inte upp i rätterna. De utsatte barnen för en destruktiv handling genom att tvärt ta dem från ett väl fungerande fosterhem, utan utslussning. Och direkt sätta dem i ett jourhem. Samtidigt skulle barnen  inleda ett intensivt umgänge med sin biologiska mamma som de knappast kände. Och som på annat håll beskrivits fört  ”ett kringflackande liv”. Det första  fosterhemmet, sitt hem,  fick de inte ha kontakt med.
 
Därför menar jag i min orosanmälan att Socialstyrelsen  måste ha ett övergripande ansvar för barnens psykiska  hälsa. En opartisk barnpsykolog bör undersöka hur barnen mår. Det efter domen  uteblivna umgänget med fosterhemmet påverkar också barnen. Barnen måste få tala ostört med någon utanför socialtjänstens krets.

 Det går att förstå fostermammans handlade. Hur skulle vi själva  – om vi dessutom inte haft någon talan – agerat?  Men hon har mest utmålats som aggressiv och bloggande. Socialtjänstens skuld  till upphovet av bloggandet –  det felaktiga omhändertagandet – får en underordnad roll. I de båda domstolarna obefintligt. Dessutom har det antytts att felaktigheter inte rättats i de handlingar som finns hos socialtjänsten och även bifogats de båda domstolarna.  Detta bör i så fall undersökas.      

Uppgifter  från en socialsekreterare från Vara i domen: Hon hade inga anmärkningar på samarbetet mellan det första fosterhemmet och socialtjänsthandläggarna i Vara kommun. EH (fostermamman) höll kontakt med modern regelbundet genom att skicka brev och videofilmer, som förmedlades genom socialsekreteraren.  Modern sände med kort tillbaka till barnen. EH var duktig och mån om att respektera barnens kulturella ursprung.

Den person i Marks kommun som var socialsekreterare vid tiden för övertagandet av ansvaret för barnen och vid omplaceringen av barnen från det första fosterhemmet ansåg däremot att EH hade uttalat sig negativt om den kultur som barnen tillhör. Det var de vuxnas ställningskrig i Kammarrätten.

Socialsekreteraren från Vara: Någon personlig kontakt mellan familjehemmet och modern förekom inte förrän våren 2009. Vid diskussioner med EH förekom det aldrig någon tvekan om att det var kommunens handläggares åsikt som hade tolkningsföreträde. Socialsekreteraren  beskrev EH som lite speciell och yvig, men att hon hade ett jättegott hjärta.

Socialsekreteraren kan inte minnas att hon vid överlämnandet  av ärendet till socialnämnden i Marks kommun skulle ha sagt att EH ”röjer runt” och ”skapar oro”, såsom det står i en familjejournalsanteckning gjord vid Socialnämnden i Marks  kommun. Vad står det i akterna? 

Gryning Vård AB verkar haft en framskjutande roll i såväl Förvaltnings- som Kammarrätten.
I Kammarrättens dom sidan 7 står: ”
Sonja Hellings och Ingela Stéens rapport från mars 2011 ger en bild av att det inte fungerade vid umgängestillfällena mellan barnen och deras moder under tiden då barnen vistades i det första familjehemmet. Detta tycks bygga på uppgifter från Gryning Vård AB. Andra som var med vid umgängena  ger  en annan bild om att det fungerade bra och att familjehemmet verkade för att barnen skulle ha en bra kontakt med den biologiska modern.”

Det är förvånande att den biologiska mamman,  om hon verkligen älskar sina barn, hon har fler barn placerade, inte unnar dessa två  att få komma tillbaka till det hem de betraktar som sitt.

Under ”Skälen till Kammarrätten avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt  lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets  och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så  var det inte i det här fallet.

Vidare står det  i domen: ”Vid bedömningen  av vad som är bäst för barnen bör vidare beaktas att det är LVU-lagstiftningens intentioner att barn som vårdas med tvång ska återförenas med sina föräldrar när syftet med vården har uppnåtts.” Så långt domen och synpunkter på den.

LVU förefaller nu allt mer  ifrågasättas när det gäller små barn som i Markfallet. Hur långt perspektiv ska samhället ha framåt i tiden  när det gäller föräldrar vars förmåga att fungera som vårdnadshavare inte  inom en överskådlig framtid går att bedöma?  Marks socialförvaltning borde överklagat till
Högsta förvaltningsdomstolen. Istället blir nu Mark ett bevis för att  LVU inte alltid fungerar på små barn.  

Gärna en ändring av lagstiftningen om den stärker barns rätt. Och/eller en granskning av riksrevisionen (likt den om äldreomsorgen 2008)  eller annan granskningsmyndighet om hur barnavårdsärenden hanteras. Frågan om att åter införa tjänstemannaansvar har också diskuterats. 

Men först en genomgång om vilka krav som rättsligt bör ställas på en socialförvaltning/nämnd vid omhändertagande av barn när det gäller dokumentation, utredningar och korrekt underlag till domstol.

Eivor Karlsson,
Övriga adressuppgifter
eivor.karlsson@comhem.se.

02 november 2011

Fokus flyttas från äldres behov till kapitalet

Efter Koppargården slår nu personalen på Carema äldreboende Tallbyhov larm. Personalen tystades ner. Äldre for illa. När sängar gick sönder fick de äldre  sova på golvet. Det krävs snabba åtgärder när allvarliga brister upptäcks. Fokus har flyttats från vården till kapitalet. ”Allt som kostar ifrågasätts.” 

Jag har skrivit en interpellation om Koppargården i Vällingby till kommunfullmäktige. Utgångspunkten i interpellationen är Koppargården men det kunde ha varit vilket äldreboende som helst i landet, där inte de äldres behov kommer i främsta rummet. 
Jag vill också med interpellationen att ansvariga inom äldreomsorgen lägger upp en bättre framförhållning inför andra förmodade allvarliga brister inom äldreomsorgen.

En fråga av fyra som jag ställer till ansvarigt borgarråd är: "Är du beredd att i liknande framtida fall omedelbart vidta åtgärder?"

Det som hänt vid Koppargården har pågått under alltför lång tid och med många undanglidningar från ansvarigt håll.

Här är själva interpellationen:
Snabba åtgärder vid brister inom äldreomsorgen.

Missförhållandena vid Koppargården har åter satt äldreomsorgen i fokus. Det tyder på brist på kompetens, personal, rutiner, dokumentation. Och försummelse.

DN 11 oktober: "En död patient till följd av blodförgiftning orsakad av ett illa skött sår. Flera påtagligt undernärda patienter. Onödiga amputationer. Läkemedlen tar slut. Ett stort antal fallolyckor. Brist på både kompetens och personal."

Här förefaller det handla om avsaknad av anmälningar vid missförhållande. Samt underbemanning (enligt medicinskt ansvarig sjuksköterska) och försummelser.

Det handlar bl.a. om riskbedömningar för trycksår, fallolyckor och undernäring. I Äldreguiden, som är ett verktyg för att jämföra äldrevård inom olika kategorier, ger Koppargården sig själv högt betyg. Inom området förebyggande (som tryck, fall och undernäring) 4,0 medan staden får 3,9. När det gäller personaltätheten ger Koppargården sig själva betyget 4,0. Stockholms stads äldreboende har i snitt 3,2.

Personalen har både rättighet (ska inte betraktas om illojala) och skyldighet att anmäla missförhållanden på sin arbetsplats. I en så ansträngd miljö som på Koppargården kan det vara svårt. Det visar också det "nödrop" som personalen anonymt skickade till stadsdelsförvaltningen den 22 oktober. Nu måste stadsdelsnämnden snabbt vidta åtgärder och få korrekt underlag om de äldres situation.

Det är också viktigt hur avtalet med vårdgivarna utformas. Samt att det går att bryta avtalet utan alltför stora problem. Det bästa vore att stadsdelsnämnden kunde besluta att ta tillbaka verksamheten i egen regi för att rätta till kvalitetsbristerna. Medborgarnas, brukarnas och anhörigas möjlighet till politiskt ansvarsutkrävande har här kraftigt reducerats.

Granskningen bör vara hårdare än idag och avtalen sägas upp med privata utförare som inte uppfyller kraven. Det behövs en vassare organisation för utvärdering och kvalitetssäkring med uppgift att följa upp och utvärdera avtal. I dag uppmärksammas kommunen ofta på brister av en tredje part. Det kan vara sjukvårdsstuderande, media eller Socialstyrelsen. Bättre kommunal kontroll behövs.

Nu verkar dock förhållandena på Koppargården ha eskalerat till något som får betecknas som oacceptabelt. Det som hänt är allvarligt. Räcker det då med att föreslå att de äldre ska få en egen kontaktperson och bl.a. ändrade rutiner? Vad händer nästa gång det händer? Någon annan stans.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till ansvarigt borgarråd:
1. Är du beredd att i liknande framtida fall omedelbart vidta åtgärder?
2. Anser du att det behövs en skärpning när det gäller utformning av förfrågningsunderlag, anbudsbedömning och uppföljning?
3. Tycker du att det behövs en vassare organisation för utvärdering, kontroll och kvalitetssäkring?
4. Anser du att det bästa vore att stadsdelsnämnden, i detta fall och eventuella liknande fall framöver, borde besluta att ta tillbaka verksamheten i egen regi för att rätta till kvalitetsbristerna?"





20 oktober 2011

Om någon skrev ett manus om denna tragedi skulle förläggaren nobba den och säga den är alltför skruvad och överdriven för låta trovärdig. Här överträffar verkligheten den fiktiva berättelsen med de förmodligen bland de mest skrivna artiklar, länkar och reportage under två år.

Borde fostermamman varit tyst och underkastat sig bortförandet av barnen? Men om alla blir rädda, uppgivna och tysta kan ingen förändring ske. Då hade det inte blivit känt hur socialchefer, tjänstemän och politiker agerar. Det här ärendet handlar om felaktig tvångsflyttning, inkompetenta utredare, långsamhetsfel i utredningen samt begreppet konflikt/samarbetssvårigheter.

LångsamhetsfelRadio Sjuhärad  kunde avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som  långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”.   

Dold information
Vid socialnämndens möte den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar innan de kunde ta ställning till om barnen skulle få återvända till sitt psykologiska hem, det första fosterhemmet. Detta eftersom de två ”superutredarna” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats.  Därmed uppstod  långsamhetsfel med ytterligare utdragen utredning. Viket också docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, påpekade.I det här fallet oacceptabla nästan två år.

Men Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Utredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem.  Janne Josefsson, UG, konfronterade  socialchef Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchef Andersson försökte bortförklara och talade om starka krafter – för och emot. Vad var det för starka krafter? Det handlade ju om ett barnavårdsärende och barnens bästa.  Är detta en förvaltning präglad av maktmissbruk?

Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (S och V var emot ) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten. Som gick på mammans linje och upphävde därmed socialnämnden i Marks beslut. Socialnämnden fick kritik för att inte ha haft några vittnen som kunde styrka deras sak vid den muntliga förhandlingen i Förvaltningssrätten, Den biologiska mamman och barnens ombud hade fyra vittnen.

Mot politikernas viljaDen 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Men socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja – helgumgänget.  

I juni i år  blev det känt att v. ordföranden  i socialnämnden, Anita Lomander, S,  var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem.  Hur opartisk är man då om  man samtidigt sitter i en nämnd och är  myndighetsutövare? 

Uteblev i rätten
Till den långa raden av brister  i Marks kommun läggs också bristen på agerande vid de båda domstolarna. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark för att försvara beslutet om att barnen skulle få komma hem. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen.  Förvaltningsrätten gick på den biologiska mammans linje och upphävde därmed beslutet i socialnämnden i Mark. Socialnämndrn överklagade till Kammarrätten. Trots lång förberedelse var inte försvaret tillräckligt förberett när ärendet kom upp i Kammarrätten som gick på Förvaltningsrättens linje. Barnen ska stanna i nuvarnade fosterhemmet.

–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17 mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Detta upprepade Hermansson dagen innan Kammarrättens beslut. Hur kunde det gå så här?

När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut? Det var nedanstående två kort som löpt som en röd tråd genom de båda domstolarna.

För det första: Lång tid hade förflutit – därför borde barnen stanna där de är. (Lomander och s-politikernas medvetna och  förhalande långsamhetsfel). Trots att barnaärenden ska behandlas ”skyndsamt”.

För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, vissa politiker men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Den frågan kräver svar. Vid umgänget med den biologiska mamman lämnade fostermamman barnen till socialtjänsten vid en bestämd plats. Socialtjänsten förde barnen till mamman. Efter umgänget fördes barnen tillbaka till fostermamman vid samma plats. Förmodligen sker så även i det nya fosterhemmet. Vari låg då samarbetssvårighteterna?

Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt? Den frågan borde belysts i de båda domstolarna. Men socialförvaltningen i Mark, part i målet, uteblev helt i Förvaltningsrätten och hade ett svagt försvar i Kammarrätten.

Mia Magné, C, ordförande i socialutskottet som har kämpat för att barnen skulle få komma hem till det första fosterhemmet. Hon mottog beskedet från Kammarrätten med sorg. Vilka har vunnit på det här beslutet? frågade reportern. Magné:  De som ombesörjde familjehemmet. Marks kommuns förvaltning. Den gamla socialförvaltningen och de som tog det här beslutet. De har vunnit. De har vunnit på bekostnad av två barn.

Dom har fallit. Men sista ordet är inte sagt i detta barnavårdsärende. Fostermamman hade mod och civilkurage att ta upp kampen mot en hiarkisk och okänslig förvaltning och nämnd. Det var genom denna uppmärksamhet som Socialstyrelsen gjorde en granskning. Man fall fel i  i 98 av de 148 ärendena. Priset fick de båda hemlängtande barnen "Fanny" och "Rasmus" betala.  Råder det rättssäkerhet när det gäller barnavårdsärenden

Skammens Mark

Om någon skrev ett manus om denna tragedi skulle förläggaren nobba den och säga den är alltför skruvad och överdriven för låta trovärdig. Här överträffar verkligheten den fiktiva berättelsen med de förmodligen bland de mest skrivna artiklar, länkar och reportage under två år.

Borde fostermamman varit tyst och underkastat sig bortförandet av barnen? Men om alla blir rädda, uppgivna och tysta kan ingen förändring ske. Då hade det inte blivit känt hur socialchefer, tjänstemän och politiker agerar. Det här ärendet handlar om felaktig tvångsflyttning, inkompetenta utredare, långsamhetsfel i utredningen samt begreppet konflikt/samarbetssvårigheter.

LångsamhetsfelRadio Sjuhärad  kunde avslöja att nye ordf. i socialnämnden, Anita Lomander, S, vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Det räknas som  långsamhetsfel. En barnavårdsutredning ska ske ”skyndsamt”.   

Dold information
Vid socialnämndens möte den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar innan de kunde ta ställning till om barnen skulle få återvända till sitt psykologiska hem, det första fosterhemmet. Detta eftersom de två ”superutredarna” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats.  Därmed uppstod  långsamhetsfel med ytterligare utdragen utredning. Viket också docent Bo Edvardsson, expert på utredningsmetodik, påpekade.I det här fallet oacceptabla nästan två år.

Men Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Utredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem.  Janne Josefsson, UG, konfronterade  socialchef Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchef Andersson försökte bortförklara och talade om starka krafter – för och emot. Vad var det för starka krafter? Det handlade ju om ett barnavårdsärende och barnens bästa.  Är detta en förvaltning präglad av maktmissbruk?
Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (S och V var emot ) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten. Som gick på mammans linje och upphävde därmed socialnämnden i Marks beslut. Socialnämnden fick kritik för att inte ha haft några vittnen som kunde styrka deras sak vid den muntliga förhandlingen i Förvaltningssrätten, Den biologiska mamman och barnens ombud hade fyra vittnen.

Mot politikernas viljaDen 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Men socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja – helgumgänget.  

I juni i år  blev det känt att v. ordföranden  i socialnämnden, Anita Lomander, S,  var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem.  Hur opartisk är man då om  man samtidigt sitter i en nämnd och är  myndighetsutövare? 

Uteblev i rätten

Till den långa raden av brister  i Marks kommun läggs också bristen på agerande vid de båda domstolarna. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark för att försvara beslutet om att barnen skulle få komma hem. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen.  Förvaltningsrätten gick på den biologiska mammans linje och upphävde därmed beslutet i socialnämnden i Mark. Socialnämndrn överklagade till Kammarrätten. Trots lång förberedelse var inte försvaret tillräckligt förberett när ärendet kom upp i Kammarrätten som gick på Förvaltningsrättens linje. Barnen ska stanna i nuvarande fosterhemmet.

–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17 mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Detta upprepade Hermansson dagen innan Kammarrättens beslut. Hur kunde det gå så här?

När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut? Det var nedanstående två kort som löpt som en röd tråd genom de båda domstolarna.

För det första: Lång tid hade förflutit – därför borde barnen stanna där de är. (Lomander och s-politikernas medvetna och  förhalande långsamhetsfel). Trots att barnaärenden ska behandlas ”skyndsamt”.

För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, vissa politiker men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Den frågan kräver svar. Vid umgänget med den biologiska mamman lämnade fostermamman barnen till socialtjänsten vid en bestämd plats. Socialtjänsten förde barnen till mamman. Efter umgänget fördes barnen tillbaka till fostermamman vid samma plats. Förmodligen sker så även i det nya fosterhemmet. Vari låg då samarbetssvårighteterna?

Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt? Den frågan borde belysts i de båda domstolarna. Men socialförvaltningen i Mark, part i målet, uteblev helt i Förvaltningsrätten och hade ett svagt försvar i Kammarrätten.

Mia Magné, C, ordförande i socialutskottet som har kämpat för att barnen skulle få komma hem till det första fosterhemmet. Hon mottog beskedet från Kammarrätten med sorg. Vilka har vunnit på det här beslutet? frågade reportern. Magné:  De som ombesörjde familjehemmet. Marks kommuns förvaltning. Den gamla socialförvaltningen och de som tog det här beslutet. De har vunnit. De har vunnit på bekostnad av två barn.

Dom har fallit. Men sista ordet är inte sagt i detta barnavårdsärende. Fostermamman hade mod och civilkurage att ta upp kampen mot en hiarkisk och okänslig förvaltning och nämnd. Det var genom denna uppmärksamhet som Socialstyrelsen gjorde en granskning. Man fall fel i  i 98 av de 148 ärendena. Priset fick de båda hemlängtande barnen "Fanny" och "Rasmus" betala.  Råder det rättssäkerhet när det gäller barnavårdsärenden?

14 september 2011

Barnfamiljer behöver ett hem

Inga barnfamiljer ska vräkas från sina hem. Det målet satte regeringen upp för fyra år sedan. En nollvision. Men utvecklingen går inte åt rätt håll. Hälften av kommunerna klarar inte uppgiften.
69 barn har vräkts från sina hem i Stockholms län under årets första hälft. Av dem bor 21 i Stockholms stad (källa: Kronofogden aug. -11). I hela landet vräktes motsvarande tid förra året 328 barnfamiljer. I år och under motsvarande tid var antalet 358. Alltså en ökning med nio procent.

Utförsäkringen av sjukskrivna kan påverka antalet vräkningar. Diakoner har märkt att det är allt fler vanliga familjer, ibland ensamma flerbarnsmammor, som kommit i kläm och inte kan betala hyran. Många av vräkningarna sker i onödan enligt rapporten "Varför vräks barn fortfarande" en rapport som gjorts på uppdrag av barn- och ungdomsminister Maria Larsson.

Rapporten listar flera orsaker till att barn fortfarande vräks:
*Vuxna glömmer barnperspektivet. Det är mycket svårare för ett barn än för en vuxen att tvingas flytta.
* Somliga kommuner har infört ett maxbelopp för biståndet, utan lagligt stöd.
* Att en familj inte vill medverka till socialtjänstens utredning är inte ett lagligt skäl att låta barn vräkas.
* Enligt socialtjänstlagen ska rätten till bistånd bedömas utifrån den aktuella situationen. Ändå motiveras många avslag med att hyresgästen borde ha klarat av hyran exempelvis med hjälp av bättre planering. Trots att han/hon inte har några pengar när krisen inträffar. Detta är fel enligt arbetsgruppen.
* Det händer att kommunerna ser en vräkning som ett inslag i en behandlingsstrategi. Tanken är då att den som vräks ska lära sig en läxa. Ingen forskning stödjer metoden.

I nio av tio fall handlar vräkningar av barnfamiljer om att hyran inte är betald, enligt kronofogden. En av artikelförfattarna till rapporten "Varför vräks barn fortfarande", Ida Borg, säger att vi har sett att många vräkningar av barn kunde ha undvikits om man sett mjukare på en familjs aktuella ekonomiska situation.

Det finns fler oroande moment kring vräkningar av barn. Enligt Ida Borg sker fler vräkningar av barnfamiljer än vad som syns i kronofogdens statisk. Den definition som kronofogden använder sig av fångar vissa, men inte alla. Påtvingade flyttningar med hot kan vara exakt lika jobbigt för barnen men kommer inte in i någon statistik, enligt rapporten.

Från ansvarigt håll i staden talas det om att många vräkningar kan bero på att familjen hyrt i andra hand och där värden inte i god tid talat om för stadsdelarna att det är en vräkning på gång. Men somliga kommuner klarar detta genom god kontakt med hyresvärdar.

Maria Larsson föreslår en nationell samordnare. Men det är ändå märkligt att kommunerna, i vissa fall, har så svårt att ta fram något konkret. Verktyg finns redan. Bristerna finns i den lokala praktiken.

Nynäshamn är en av de kommuner som lever upp till nollvisionen. Kommunen har en grupp med uppsökare som träffar vräkningshotade personer och hjälper dem att sätta upp avbetalningsplaner. I Nynäshamn har man ett bra samarbete med fastighetsägarna och får alltid tidigt indikationer om någon hotas av vräkning.

Det är viktigt att det vräkningsförebyggande arbetet har en stark förankring i den kommunala organisationen och ingår i socialtjänstens permanenta verksamhet. Barnvräkningar bör ges en social definition.

Socialtjänsten behöver säkerställa rutiner som gör det möjligt att agera inom återvinningsfristen, det vill säga en paragraf i hyreslagen som innebär att socialtjänsten går in och garanterar skulden inom tre veckor efter avhysningsbeskedet. Det gör det möjligt för barnfamiljer att ha kvar kontraktet.

Försöks- och träningslägenheter är inte lämpliga för barnfamiljer som blivit bostadslösa på grund av obetalda hyror. Barnfamiljer behöver en sund och missbruksfri miljö. Det behövs också en översyn för att se hur många barn som idag bor i hotellboende eller annat tillfälligt boende och hur länge. Det handlar också om huruvida barnen kan gå kvar i sin förskola och skola.

Socialtjänsten behöver samverka med andra kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvården, kronofogden, bostadsföretag, frivilligorganisationer med flera. Erfarenheter visar också att där samverkan fungerar väl har antalet vräkningar kunnat minska.

Vräkningar har mycket negativa effekter på barnen. Deras boendesituation försämras dramatiskt, de förlorar sitt sociala sammanhang, kan tvingas byta skola och mår dåligt av den kris deras föräldrar hamnar i.


26 augusti 2011

Mark – livsavgörande beslut på oklara grunder

Mark –  livsavgörande beslut på oklara grunder. Allmänheten har rätt att vara kritisk till mycket av det utredningsarbete som i dag ligger till grund för livsavgörande beslut över enskilda familjers liv. En utredning ska vara  konstruktiv och inte destruktiv. Den ska  bygga på rättssäkerhet. Inte på makt eller interna konflikter.

Stormen kring fosterbarnsskandalen med de två barnen  ”Fanny ” och ”Rasmus” hade knappast lagt sig när Marks kommun  i mitten av maj i år  gjorde ett nytt märkligt omhändertagande av tre barn. Socialstyrelsen har tidigare riktat kritik även i detta fall mot Marks socialtjänst. Barnen omhändertogs akut.

Den 19 maj omhändertog socialtjänsten i Marks kommun, under uppmärksammade former,  tre syskon 9, 6. och 4 år gamla från förskola och skola.  De fördes  till okänd ort.

Efter nio veckor,  helt isolerade från föräldrar, lärare och skolkamrater,  (men där anmälaren hade viss kontakt)  beslutade socialutskottet den 29 juli att upphäva LVU-beslutet. De  tre barnen fick komma hem.  Politiker och tjänstemän var dock inte överens. Men socialutskottet, som tagit till sig av och hans granskning av fallet,  kom fram till att det inte fanns underlag för omhändertagande.

Nu har åter en strid blossat upp kring dessa barn. Sociala utskottet har fått kritik för bristande motivering till att de omhändertagna syskonen fick återvända  hem. En något märklig motivering. Frågan är vad oenigheten egentligen handlar om.  ´I motsats till rubriken borde kanske frågan lyda: Var det rätt av  v. ordf. i socialutskottet Tommy Karlsryd (S) att akut omhänderta  barnen i maj?  Det är den aktuella huvudfrågan. 
 
Socialtjänsten i Marks kommun fick hösten 2010 kritik av Socialstyrelsen för att inte ha fullföljt utredandet kring den berörda familjen.  Utredningsarbetet verkar p.g.a. Socialstyrelsens  kritik, återupptagits i mars 2011. Då är frågan: Var det en  gammal och  nedlagd polisutredning som åter togs upp i maj?   De uttalanden som barnen tidigare gjort  i polisutredningen var  nämligen redan kritiskt prövade av åklagare. Och befunna u. a.  Det har också hävdatas,  utan att någon som helst saklig grund anförts, vissa saker kring familjen.  Bevisbördan för sådana uttalanden ligger på anmälaren. Detta måste utredas.   

En tydlig tidsaxel är, enligt viktig vid utredningsarbete. Det förefaller saknas här.  Uppgifter skall placeras i tid och en del uppgifter kan här anses föråldrade och i dagsläget föga relevanta. Det kan även ha avgörande  betydelse för resonemang och tolkning i vilken tidsordning saker inträffar.  

Var det en gammal utredning om Marks socialnämnd  tog upp igen i maj och som det nu   tvistas om? Vad nytt tillkom i maj vid det akuta omhändertagandet? Det måste socialnämnden i varje fall svara föräldrarna på.  Det har föräldrarna  enligt lag rätt att få veta. Utredningar ska dessutom  vara aktuella. 

Bo Edvardsson anser att utredningen i detta ärende med de tre barnen var undermålig. Sakligheten var väldigt mycket frånvarande. Det handlar om godtyckligt tyckande och bristande källredovisning. Och oetiska metoder som att skriftligen bedöma hemmiljön genom att smygtitta in genom fönstren.

Det handlar också om ensidigt urval av uppgifter och personer. T. ex att välja bort vänner och bekanta till familjen som kunnat ge en annan bild har ignorerats.

Trots den, enligt Edvardsson, bristfälliga utredningen fastställde Förvaltningsdomstolen det omedelbara omhändertagandet i maj 2011. 

Nu rullar delar av politikers och tjänstemäns kritik mot att barnen fick komma hem vidare. Socialnämnden i Mark, som nu tvistar, förefaller ignorera Barnkonventionen.

En viktig fråga i sammanhanget är också:  Varifrån ska föräldrar och barn få stöd för att bearbeta det som hänt? Knappast från delar av den socialnämnd som nu anser att barnens hemvändande inte var rätt. 

Nya sjukregler – vad händer?

S och M förefaller – nästan –  börja bli överens om nya sjukregler och  försörjningsstöd. S vill dock att det ska gälla alla. M riktar sig till unga vuxna. I vissa förortsområden står  40 % av befolkningen utan jobb. Dessa får idag inte a-kassa. S och M vill nu att de som har försörjningsstöd under en period, 6 månader har nämnts, ska slippa få bidraget reducerat. Även tillfälliga arbetsinkomster sänker idag stödet lika mycket som inkomsten.

Många är oroade men något förtydligande har inte getts. Som DN påpekade (25/8) så lät Waidelich rent av som en kopia av Reinfeldt: ”Det ska vara lönsamt att gå från bidrag till jobb. Det är den viktiga signalen, att vi hävdar arbetslinjen.” Men med nya socialbidragsregler kan nya problem uppstå. Utan att lösa andra. Försäkringskassan, FK,  anser regeringens förslag till nya sjukregler  motverkar arbetslinjen

Regeringen har tagit fram förslag till nya sjukregler. En ny ersättning, "Sjukpenning i särskilda fall",  införs för nollklassade. Om det vore ”oskäligt” att inte göra det, heter det. Man kan förmoda att det då syftas på de riktigt sjuka, med livshotande sjukdomar och/eller som har en framskriden cancer. Sådana exempel har ofta visats i media. Regeringen räknar med att ca. 2.000 personer kan komma att ansöka om "Sjukpenning i särskilda fall". Enligt Försäkringskassan,  FK,  ca 6.000 personer. Källa: Riksdag & Departement (R&D) nr 21/11

Till dessa förändringar bör också  kopplas frågan om  hur det går med alla de andra, mångtusentals, som har friskförklarats av FK? I den turbulens som uppstod när sjukreglerna  infördes deltog inte  alla sjuka i dessa program. Många fick istället socialbidrag. Kommer dessa, sjuka friskförklarade, att ingå i de nya sjukreglerna? 

Nytt bostadsstöd, som tar hänsyn till försörjningsbörda införs för dem som deltar i arbetslivsintroduktion eller återvänder till sjukförsäkringen.  Men frågan är hur många som får återvända till sjukpenning med dagens hårda regler. Trots fortsatt sjukdom.  Hur kommer de  nya sjukreglerna  i övrigt att se ut med det här förslaget?

När arbetsinkomster kopplas till bidragssystemet kan andra tveksamheter uppstå. Om t. ex barnbidraget höjs ska försörjningsstödet då minska  med samma summa?  Eller om den unge från en familj beroende av långvarigt  försörjningsstöd lyckas få ett sommarjobb ska familjens socialbidrag då reduceras?

Men även om det blir en viss höjning så är sjukpenningen/förtidspensionen låg. Båda har  tidigare kraftigt sänkts av regeringen.  Det är dessutom en något märklig jämförelse FK gör i  R & D artikeln ”Jobb lönar sig inte med nya sjukregler”.

I artikeln finns en beräkning för en ensamstående med en sjukpenninggrundande inkomst på 104 000 kronor. Sjukpenning och boendetillägg skulle tillsammans ge 9 923 kronor i månaden före skatt.  Om den personen i stället arbetar är inkomsten 8 667 kronor – en skillnad på 1 256 kronor i månaden. Även om skatten på arbete är lägre än skatten på bidrag lönar det sig inte att arbeta för personen i det exemplet, enligt FK.  Men vem tjänar under 9.000 kr på ett riktigt arbete?

Röster från berörda. Problemet är nog vad händer om man inte får något arbete? Hur fungerar det då? Eller om man  t.ex. får ett tre månaders vikariat och sen står utan arbete igen. Det talas om tidsbegränsat. Hur länge?

Här fler synpunkter: Risken med förslaget som det ser ut nu är att många i stort sett tvingas ta extremt lågavlönade arbeten, eftersom de ju förväntas behålla en del av socialbidraget. Då kan arbetsgivare pressa ner lönenivåerna och det kommer även andra grupper att märka av. När de sedan inte  längre får socialbidrag klarar de sig inte  på den lön de har.

Och så här säger en annan som tror sig bli berörd. Problemet för personer som under en lång tid gått på socialbidrag eller utförsäkrade sjuka är  nog sällan att de inte vill arbeta. Utan att de saknar de kvalifikationer som efterfrågas på arbetsmarknaden. Bättre förslag vore att de fick yrkesutbildning och en handledare under hela utbildningstiden för att få stöd och råd hela tiden fram tills ett arbete kan ordnas. Och att socialbidraget inte dras in, utan att det kanske t.o.m.  läggs ett studiebidrag på detta för att ytterligare öka intresset att förbättra möjligheten att få ett arbete.  

I tider då flera partiet förefaller gå moderaterna till mötes behövs någon form av motkraft. Politiker som också förmår se till vardagens verklighet där många har det svårt och är utsatta. Dessa utsatta är inte heller så lata som vissa i sina undertoner gör gällande. Kan det finnas fler kloka S-kvinnor som vet vad hon pratar om....?, undrade en person som läst denna S-blogg. Att göra förändringar i sjukregler och/eller försörjningsstöd kräver väl genomarbetade förslag. Kända för allmänheten.

DN avslutar sin ledarsida (25/8). ”Det skall alltid löna sig att jobba. (...)  Men någon mirakelmedicin mot utanförskapet är det inte”.  Det slutgiltiga förslaget kan komma  i budgetpropositionen i september, enligt R & D.
 

02 augusti 2011

Maktkamp och pudel i Mark

 Det var ett klokt beslut som socialutskottet i Mark tog när de bestämde sig för att inte ansöka om LVU vad gäller de tre barnen.  Även om vissa tjänstemän hade en annan åsikt. Men det var ett beslut under galgen där rättssamhället tog över med hjälp av Bo Edvardssons anmärkningar. Socialutskottet tog till sig det han skrev.   
Edvardsson riktade redan i juni  hård kritik mot utredningen http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4559450 Han menade  att utredningen var osaklig, ensidig och hade  bristande källredovisning.  Då hade Erlandsson ännu inte gjort den nu fullständiga utredningen. 

Men frågan är om socialutskottets ordf.  Mia Magné (C) nu har tvingats göra en pudel. I samband  med  det akuta omhändertagandet i maj sa Magné:  – Det är fullständigt häpnadsväckande. Vidare framkom att beslutet  togs över huvudet och under protester från Mia Magné.  – Den här typen av drastiska beslut ska vara en skyddsåtgärd, och här fanns inget akut behov av att skydda barnen, sa Mia Magné.

Nu tonar Mia Magné  ner det hela. Magné säger att hon  har förståelse för att barnen ändå omhändertogs i maj, utifrån det material som vice ordf. Tommy Karlsryd (S) fick presenterat för sig och mot bakgrund av att han inte följt ärendet tidigare. 

Magné sa här: "Utifrån det material (...) och mot bakgrund att han inte följt ärendet tidigare. Är det inte just detta som flertalet anmärkningar har grundat sig på? Nämligen slarvigt lästa utredningar och förhastade, bristfälligt tagna beslut. Kan man akut omhänderta barn med motiveringen att man inte följt ärendet tidigare? Edvardsson talar om organisationspsykos. Det kanske stämmer.

– Men jag hade mer information än hon och var tvungen att fatta beslut, sa  Karlsryd i maj.  Vad var det för nytt som framkommit? I våras beslöt socialnämnden att ta upp den sedan tidigare nedlagda utredningen. Iakttagelser som de tidigare behandlingshemmen gjort. Alltså samma gamla utredning. Men inget nytt. Varför inväntade inte Karlsryd utskottets kommande möte?   

 Just frågan om det akuta omhändertagandet har diskuterats flitigt på bloggar och på Facebook.  Det har handlat om Förvaltningsrätten och dess roll. Så här har det diskuterats:  Tog  Förvaltningsrätten ställning till om LVU var nödvändigt och utgick ifrån att resten var OK. Men grundfrågan om det var rätt att ens ta ett ordförandebeslut – vart tog den vägen? Om grunden för ett ordförandebeslut om omhändertagande inte fanns – hur kan man då gå vidare till att bedöma sakfrågan? Nu förefaller möjligheterna att få svar på de frågorna  än mer avlägsna, genom Magne utspel. Varför gjorde Magné denna pudel?  

Förutom detta senaste uttalande tycker jag att Mia Magné är den politiker i Mark som gett socialförvaltning och dess nämnd det mest mänskliga ansiktet. Magné ”vågade” uttala sig om ett annat fall  ”Fanny” och ”Rasmus”. Ett fall som förmodligen är de senaste årtiondens mest suspekta och tragiska  omhändertagande. Ett fall  som länge kommer att leva kvar och utvärderas.

Vid presskonferensen i mars sa man  från nämnden bl.a. att ”Fanny” och ”Rasmus” ansågs för sköra för att flytta  hem igen just då och därför borde stanna i det nya fosterhemmet.  I Uppdrag Granskning togs detta ämne  upp. Då sa Magné bl.a att :" om vi talar om att de skulle flyttas till ytterligare ett fosterhem så är de för sköra. Men inte om vi talar om att de ska få flytta hem till  första fosterhemmet.  Hur kan man vara för skör för att flytta hem?"

Ärendet med barnen ”Fanny” och ”Rasmus"  visar att utredare  undanhöll information.  Edvardsson menar att det inte rör sig om enskilda misstag utan om en urartad utredningskultur präglad av maktmissbruk
Och att alla sitter fast i den usla organisationskulturen. Barnen fick inte träffa familjehem som planerat. Socialförvaltningen stoppade – tvärt emot politikernas vilja –  helgumgänget mellan fosterbarnen och det första familjehemmet.

Det är inte första gången tvångsåtgärder mot barnfamiljer i Marks kommun väcker kritik.

29 juli 2011

Rosor till Mark och några frågor

Ett jättestort grattis till ett sunt beslut om att  socialutskottet  beslutat att de tre barnen nu  får flytta hem. Symboliskt ett fång rosor. Men  med några fråga:  Vad händer nu? Det är uppenbart att familjen behöver stöd för att komma på fötter igen. Inte minst barnen.

Men vem/vilka ska ge det stödet förutom vänner och skolan?  Är det de tjänstemän som så effektivt och felaktigt, enligt bl.a. Edvardssons granskning, på många punkter motarbetat familjen? Såväl  barnens tandstatus (som var OK) som  en bock med horn ansågs av förvaltningen som brist på föräldraansvar!

Utifrån det som hänt hoppas jag att socialutskottet, och hela nämnden,  verkar för att familjen får det stöd de behöver. Och att en nära släkting inte fortsättningsvis kommer  med fler polisanmälningar som socialnämnden – utan eftertanke – accepterar.

Men vad händer med den S-politiker som beslutade om akut omhändertagande av barnen? Ska det tystas ner eller analyseras? Och Förvaltningsrättens beslut om att det var riktigt att akut omhänderta barnen tvärt emot uppfattningen hos ordföranden i socialutskottet.     Kommer det att analyseras?

Och vad händer med de två barnen ”Rasmus” och ”Fanny”. Ett fall där det helt tydligt framgick, och som nämnden också erkänt, begåtts fel. När kommer de barnen hem?  Kommer Gryning Vård AB och deras agerande i Förvaltningsrätten att granskas?    

Markbarnen – ett viktigt fall att lyfta fram

Det är inte den enskilda soc. sekr. som är problemet vid omhändertagande. Det är den föråldrade miljö och kultur som finns på vissa socialförvaltningar. Rättning i ledet för alla. Ytterst ett politiskt ansvar. Soc. sekr är idag stressade och underbemannade. H-t 2009 sökte 8.208 socionom-utb. H-t 2010 sökte 6.680. Minskning  med 19 %. Därtill kommer stora pensionsavgångar. I ”Markfallet” handlar det  om politik.

Det handlar om barnen ”Fanny” och ”Rasmus” som togs ifrån sin fosterfamilj där de bott i nästan hela sitt liv. Tanken var att de skulle återförenas med den biologiska mamman som hade ytterligare tre barn omhändertagna. Ytterst ansvariga politiker var två socialdemokrater.     Hur har detta ärende hanterats?

Den 26 oktober 2010 valdes Anita Lomander, S, till ordförande i socialnämnden efter Owe Eglinger som avgått. Radio Sjuhärad kunde avslöja att Lomander redan under våren hade vägrat att granska fallet med de uppmärksammade fosterbarnen. Men i protokollet stod det senare att uppdraget var fullgjort. Lomander hade dessutom mycket hårt kritiserat de nämndledamöter som ifrågasatt ärendet, enligt samma källa.

Den 17 mars 2011 beslutade socialnämnden om kompletterande utredningar eftersom de två ”superutredare” som kommunen anlitat inte hade klarat sitt uppdrag. Barnens vilja hade inte redovisats. Kritiken blev hård och Uppdrag Granskning, UG, kunde avslöja att informationen om detta redan fanns – dold. Expertutredarna hade undanhållit barnens röster och uppgifter om att barnen ville hem.

–Det var fel att flytta barnen hösten 2009 och det har fattats flera olika felaktiga beslut kring barnen, sa Per Olof Hermansson, KD, socialnämndens nye ordförande vid presskonferensen den 17  mars i år. Samma bedömning gjorde Socialstyrelsen. Janne Josefsson, UG, konfronterade socialchef  Magnus Andersson med det brev som denne skrivit till fosterhemmet. Socialchefen mumlade och försökte skylla på sin myndighetsroll. Han sa också att det funnits oerhört starka krafter som försvarat eller fördömt beslutet. Vad var det för starka krafter? Handlade det inte om barnens bästa? 

Den 17 maj tog en oenig socialnämnd (de rödgröna var emot) beslut om att barnen skulle få komma hem till sina fosterföräldrar. Den biologiska mamman överklagade till Förvaltningsrätten.  

Den 16 juni beslutade utskottet i socialnämnden att barnen skulle få träffa fosterföräldrarna oavsett utgången i Förvaltningsrätten. Socialchef Andersson var ytterst ansvarig för att se till att beslutet i utskottet verkställdes. Men umgänget verkställdes aldrig. 

Den 28 juni blev det känt att vice ordförande i socialnämnden, Lomander, var medlem i en Facebook-grupp som förespråkade att barnen inte skulle få återvända till sitt första fosterhem. Hur opartisk är man om  man, som Lomander, samtidigt sitter i en nämnd och är  myndighetsutövare?  

När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen – vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut?

Svar: Två kort.
För det första: Lång tid har förflutit – därför bör barnen stanna där de är. (Lomanders medvetna, förhalande linje). För det andra: Begreppet ”samarbetssvårigheter”. Detta diffusa påstående är svårt, nästan omöjligt, att motbevisa. Det var främst förvaltningen, Lomander men även den biologiska mamman som använde begreppet. Varför? Om mamman älskar sina barn och vill deras bästa, men inte själv kunde ta hand om dem, varför skulle hon då förvägra dem att komma till det hem de upplevde som sitt?

Den 22 juni tog Förvaltningsrätten i Jönköping beslut om att barnen skulle stanna i det senaste fosterhemmet. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Från Marks kommun kallades ingen.

Gryning Vård AB, anlitad av Marks socialtjänst, förefaller ha intagit en aktiv roll under  Förvaltningsrättens förhandlingar. Chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning var med och planerade och genomförde omplaceringen. Det är också genom Gryning Vård AB:s skyddsavdelning som barnen är placerade i sitt nuvarande familjehem. Har Gryning Vård AB andra intressen än barnens? Värt att fundera på.

Detta, förmodligen ett av de senaste årtiondenas mest suspekta omhändertagande, bör bli föremål för ytterligare granskning. Därför bör de olika turerna ända sen 2009, förhalningen av hemtagningen av barnen till fosterhemmet, de olika rapporterna, Gryning Vårds roll och domen i Förvaltningsrätten granskas. Ett rättssamhälle bör innefatta såväl omhändertagna barn som de som vårdar dem.

23 juli 2011

Markfallet en principfråga

Skickar här synpunkter för kännedom till riksdagspartiernas företrädare i socialutskottet, Håkan Juholt,  Barn- och ungdomsminister Maria Larsson, Socialstyrelsen Region Sydväst, Barnombudsmannen samt Uppdrag Granskning med flera. Bilaga Se nästa artikel.."Synpunkter till Förvaltnings- och Kammarrätten."

Det handlar om de båda barnen ”Fanny” och ”Rasmus” i Mark. Se i övrigt bifogat brev som jag skickade till Kammarrätten som privatperson. Detta, förmodligen ett av de senaste årtiondenas mest suspekta omhändertagande, eller bortförande, bör bli föremål för ytterligare granskning.

Socialstyrelsen, som endast kan rikta allvarlig kritik och föreslå vite, har nu avslutat ärendet. Barn- och ungdomsminister Maria Larsson kan inget göra för i så fall blir det ministerstyre. Fostermamman ger i sin artikel
”Handläggarna som tog ifrån mig barnen ska inte få gå ostraffade" på SvT Debatt förslag på förändringar inom socialtjänsten.

Maria Larssons svar står att läsa på fostermammans blogg. Larsson skriver bl.a. ”Tillsynen är ett av statens viktigaste styrinstrument och vi kan i dag se resultat av en aktiv tillsyn. Genom den nya statliga tillsynen har Socialstyrelsen förmåga att agera mycket kraftfullt och de kan kräva att åtgärder ska vidtas skyndsamt. Socialstyrelsen har även till uppgift att regelbundet följa upp verksamheter.”

Vad innebär det i klartext? Socialstyrelsen ansåg fosterhemmet som lämpligt. Men ändå har de nu avslutat ärendet. Vad kan Socialstyrelsen egentligen göra? Viktig fråga.

Svaret från Larsson till fostermamman berör inte de subtila handlingar av maktutövning som ibland förekommer. Hur kommer man åt de problemen och uttrycken? T.ex. begreppet ”samarbetssvårigheter” som är alltför vanligt när det gäller barnavårdsärenden om vårdnadshavare, eller i detta fall, fosterhemmet vågar ifrågasätta. I fallet med Markbarnen tillkommer även en förhalning av hemtagning av barnen till det första fosterhemmet. Trots att det inte var något fel på fosterhemmet. Läs: Trots att uppenbara fel begicks i fallet.
Läs även: Mer om hur vice ordförande motarbetade en granskning

Även Håkan Juholt, S, får detta brev. Dels för att Juholts partikollegor i Mark förefaller aktivt ha verkat för bortförandet av barnen. Dels för att Juholt och S ställt sig bakom ett beslut att barnkonventionen ska bli svensk lag. På vilket sätt skulle barnkonventionen kunnat påverka detta fall om starka subtila krafter är i rörelse? Hoppet står bl.a. till att Uppdrag Granskning gör ytterligare en genomgång av alla turerna i detta ärende.

Det första fosterhemmet, det som barnen betraktade som sitt hem, kostade 32.000 i månaden inklusive alla utgifter för två barn. Det tredje, och nuvarande fosterhemmet, kostar 108.000 i månaden. Tre gånger så mycket som barnens första hem. Även Gryning Vård AB:s ”skyddsboende” och vad det innebär bör granskas.

Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson

Kammarrätten i Jönköping och Förvaltningsrätten i Jönköping

Angående avslag på Förvaltningsrättens dom. Mål nr 2494-11. Dom meddelad 2011-06-22
 

Stockholm den 9 juli 2011
Det handlar om huruvida domen är rättssäker. Det handlar om tveksamma påståenden – ej adekvat belagda. Om nedlåtande, negativa omdömen. Om yttrande- och bloggfrihet i förhållande till demokratin. Om den biologiska mammans emotionella ansvar gentemot barnens önskningar. Om Gryning Vård AB:s uppdrag och roll i barnavårdsärendet. Samt barnens bästa – utifrån de vuxnas eller utifrån ett barnperspektiv. Jag skriver som privatperson och gör det eftersom det, enligt min mening, finns rättosäkerhet i domen. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen. Från Marks socialnämnd kallades    ingen. 


Genom Förvaltningsrättens domslut löper en negativ text gentemot de tidigare fosterföräldrarna. Domen bygger dessutom på en utredning som fostermamman begärt rättelse i. Rättelsen ska enligt lag läggas till den aktuella handlingen. Men det har man inte gjort. Ligger just nu som bilaga till akten. Vidare påstås i domen att av de nu aktuella familjehemmen har det första familjehemmet inte längre skyddad identitet. Man hänvisar till att de visats  i TV samt beskrivits på familjens egen omfattande blogg. 


Det är, ur demokratisk synpunkt, allvarligt om det i domstolsförhandlingar anses att familjehemmet skulle vara mindre lämpligt för att man tillvaratagit meddelarfriheten, när ingen på socialförvaltningen lyssnade. Huruvida hemmet inte längre har skyddad identitet hänvisas till programmen av Uppdrag Granskning, UG. Det går nämligen inte att identifiera var familjehemmet är beläget. Inte heller vad familjen heter. Det påstås vara så men det är inte sant.


Förvaltningsrätten lyfter också fram en utredning som visade att barnen har det bra i sitt nya familjehem och inte bör flyttas. En utredning som har kritiserats hårt för sin brist på barnperspektiv och som av en utrednings- och anknytningsexpert dömts ut helt och hållet. Den utredning som nämnden själva förkastade. Barn utvecklar sin primära anknytning under de första levnadsåren. I det här fallet under nästan 4 år – i samma familj. För dessa barn är det första fosterhemmet deras psykologiska föräldrar.  Det är dem man borde utgå ifrån som viktiga. UG:s program, fyra delar. http://www.youtube.com/watch?v=2JqMGYX5EIg


När barn varit placerade i samma fosterhem under tre år förordar lagen vårdnadsöverflyttning. Det sker då barnen funnit sig väl tillrätta, är trygga i sitt fosterhem och då vårdnadshavaren inte under den närmast överskådliga tiden kan återfå vårdnaden. Det ska ske även om de ursprungliga skälen för placeringen har upphört om barnen hunnit rota sig. Det borde varit aktuellt i detta fall – om inte den biologiska mamman hade flyttat till Mark. Istället tog socialtjänsten, under kuppartade former, barnen och placerade dem till i jourhem.


UG kunde i sitt program avslöja att de expertutredare som gjorde utredningen, som domen bygger på, hade undanhållit barnens önskemål trots att barnen, enligt dokumentation från barnpsykolog, ville tillbaka till det första familjehemmet. Det finns även en utredning där det framkom att familjehemmet var väl lämpade. Även nämnden slog fast att barnen inte skulle flyttats från första början. Någon sådan information fanns inte heller med till Förvaltningsrätten. 


Av chefen för Gryning Vård AB:s
skyddsavdelnings framställan framgår att problemen eskalederade när ärendet flyttades över till Marks kommun.  Men i UG:s program finns inga sådana belägg från Vara. Och en ledamot i socialnämnden i Mark sa i UG: ”Detta är ett problem som Marks kommun har skapat.” Så länge den biologiska mamman bodde i Vara framstod inga sådana relationsproblem. Det uppstod då mamman flyttade till Mark. Även andra turer var oklara när det gäller socialförvaltningen agerade gentemot familjehemmet. Man har tydligen inte sett fosterfamiljen som viktig.
http://www.youtube.com/watch?v=pcAj5SP2jgY

Dessutom har det visat sig att vice ordföranden i socialnämnden, S, varit med i en Facebook-grupp. En grupp som aktigt driver och förespråkar att barnen inte ska få återvända till sitt första familjehem. http://www.bt.se/nyheter/mark/(2838992).gm Socialstyrelsen såväl som nämndens egna ledamöter tog bestämt avstånd från att förtroendevalda diskuterar enskilda ärenden på Facebook.


Gryning Vård AB förefaller ha intagit en aktiv roll under rättens förhandlingar. Chefen,
 för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning, var med och planerade och genomförde omplaceringen. Det är också genom Gryning Vård AB som barnen är placerade i sitt nuvarande familjehem. I domen säger  chefen för Gryning Vård AB:s skyddsavdelning att familjehemmet inte borde agera eller lägga sig i då de fråntagits uppdraget. Har Gryning Vård AB andra intressen än barnens? 

Barnen omhändertogs på ett felaktigt sätt vilket också socialnämnden erkänt. För att därutöver kunna fortsätta att driva detta ärende har begreppet ”samarbetssvårigheter” planterats. Men inga bevis för påståendena har framförs och vittnen finns som bekräftar motsatsen.  Det kan finnas visa samarbetssvårigheter men inte av den grad som framställs.  

Borde inte mamman, om hon älskar sina barn och vill deras bästa, se till deras önskemål före sina egna intressen? Sätta barnperspektivet främst. Den frågan bör ställas i Kammarrätten. Domen avslutas med att man anser att barnen skall bo kvar där de nu är därför att det underlättar de inblandade vuxnas samarbete. Men rätten skall väl utgå ifrån barnperspektivet?

Undertecknad vill att ovanstående synpunkter läggs till Marks socialnämnds överklagade. I övrigt vädjar jag till Kammarrätten om förtur i detta ärende. Dels därför att ärendet dragit ut på tiden. Barnen omhändertogs den 28 oktober 2009 – för snart två år sedan. Dels för att ett av barnen snart börjar skolan.


Med vänlig hälsning
Eivor Karlsson
Personuppgifter

Sänds även per post.