05 december 2015

AP-fondernas reformering en het fråga

AP-fonderna är under utredning när det gäller hur de ska förvaltas. Politikerna i riksdagens pensionsgrupp vill inrätta en ny politikerstyrd AP-fondsnämnd som tar över många förvaltningsbeslut från fonderna. En omdiskuterad fråga är hur stort det politiska inflytandet ska vara över fonderna.
    Finansdepartementet har utarbetat ett förslag om lagändring Ds 2015:34 ”Nya regler för AP-fonderna”. Pensionsgruppen står bakom förslaget. Gruppen menar att förvaltningen av AP-fonderna och deras runt 1.200 miljarder kronor i tillgångar ska bli mer effektiv.

Urvattnad självständighet
Men i fondledningarna växer oron för urvattnad självständighet. Nämnden flyttar makten över pensionerna från riksdagen till regeringen, hävdar kritikerna.
    Bland de som avstyrker förslaget finns Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco, PTK, SKL, samt pensionärsorganisationerna PRO och SPF. I stort sett alla tunga organisationer är kritiska utom Pensionsmyndigheten, Riksbanken och Riksgälden.
    Otydligt och byråkratiskt, anser vissa. Förslaget ökar risken för kortsiktig politisk detaljstyrning. Och leder till höga omställningskostnader. Så recenserar AP-fondernas vd:ar Finansdepartementets förslag i en artikel på DN Debatt. De varnar för kortsiktighet och krympande pensionskapital. ”Ekonomiskt handlar det om stora förluster för pensionärerna. De senaste åtta åren har de fyra AP-fonderna tillsammans bidragit med 20 miljarder kronor bara i så kallad aktiv avkastning.” (DN Debatt 23/10).

Ingen hänsyn till miljö
Det finns en kampanjorganisation med namnet ”Schyssta Pensioner”. Ett antal företrädare för organisationen delar AP-fondernas chefers tveksamhet till den föreslagna så kallade ”referensportföljen”, en lösning som de anser riskera att hämma ansvarsfulla och hållbara investeringar. ”Vi håller däremot inte med dem om att dagens lagstiftning ger tillräckliga förutsättningar för långsiktiga investeringar som tar hänsyn till miljö och etik”. (DN 26/10).
    LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson tycker att dagens AP-fondsystem är bra som det är. Särskilt kritisk är han mot att en AP-fondnämnd, enligt förslaget, ska besluta om fondernas strategier och innehav.
    Finansmarknadsminister Per Bolund: – När marknaden omvärderar fossila bränslen så sitter man med tillgångar som inte är värda så mycket som man trott. Det riskerar att gå ut över pensionerna (SvD Näringsliv 6/11).

Viktiga delar saknas
AP-fondernas vd:ar anser att Pensionsgruppens framtagna förslag är ofullständigt eftersom två viktiga delar saknas – en konsekvensanalys och en beräkning av vad de föreslagna och omfattande förändringarna kommer att kosta.
    Det viktigaste är nu vad som händer med huvuduppgiften – att säkra de framtida pensionerna.

Eivor Karlsson

Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15

26 november 2015

Förslag om höjd pensionsålder

Ett riksdagsbeslut om höjd pensionsålder ska fattas före valet 2018. Det har socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) meddelat. Dagens system har en flexibel regel, som innebär rätt att gå i pension i åldern 61–67 år. Riksdagens politiska Pensionsgrupp anser att rätten att behålla en anställning innan pension bör höjas till 69 år.

Höjd pensionsålder drabbar främst de lågavlönade, som har yrken med dålig arbetsmiljö och många förslitningsskador. De orkar ofta inte jobba så länge att de uppnår full pensionsålder. Vilket leder till lägre pension.

Riksdagens pensionsgrupp består av representanter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet (adjungerat) och de fyra allianspatierna. Deras ambition är att vara helt överens om ett förslag för att det inte ska kunna brytas upp vid ett regimskifte. Ett argument för att göra förändringen är att Sverige ska få fler arbetade timmar, vilket behövs för att upprätthålla välfärden. Men socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ambition att höja pensionsåldern möter kritik både hos fackförbund och arbetsgivarorganisationer.

– Att bara höja pensionsålder kommer inte innebära att man orkar jobba längre, säger Tobias Baudin, vice ordförande hos LO. – I dagsläget orkar inte ens LO-medlemmarna jobba fram till 65 år och är ännu längre från att jobba fram till 67 år. För stora grupper är det helt orealistiskt. De orkar inte eftersom de har så tuffa arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö och slimmade arbetsorganisationer.

Med en höjd pensionsålder följer också flera andra problem som riksdagens pensionsgrupp måste lösa. Detta gäller inte minst åldersgränser i trygghetssystem som a-kassa och sjukförsäkring samt frågor som rör arbetsmiljön. Men hur det ska gå till är fortfarande oklart. 65-årsåldern finns i en hel del lagar som då måste ändras.

Men det finns mer för pensionsgruppen att ta itu med. Det är problematiskt att höja pensionsåldern utan att samtidigt införa förtidspension för de grupper som inte orkar arbeta så länge. Målet bör vara en höjd pensionsålder men i så fall måste arbetsmiljön bli bättre. Hur dessa lösningar ska se ut har ännu inte framkommit.

– Jag håller med om att vi behöver arbeta längre om vi ska kunna behålla vår välfärd, sa Hugo Westerlund, professor vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm, till SvT.– Men det är en stor grupp människor som inte orkar jobba fram till 65. Hur man får de människorna att jobba längre, det är en väldigt stor utmaning, sa Westerlund,

Westerlund ser även en risk i att de som har det sämre ställt i samhället drabbas mer negativt av en höjd pensionsålder. Medan professorer och politiker kanske orkar jobba längre hamnar människor i flera andra mindre välavlönade och fysiskt krävande yrken i kläm.

Arbetsmiljön har, totalt sett, inte förbättrats och gjorda satsningar har hittills inte lyckats särskilt bra. Staten har sedan 2008 satsat drygt sex miljarder på att få personer som lider av psykisk ohälsa tillbaka i arbete. Riksrevisionen har gjort en granskning av rehabiliteringsgarantin (DN 27/10).

Resultatet är nedslående: Varje år kostar psykisk ohälsa, utöver det mänskliga lidandet, samhället ungefär 70 miljarder kronor. Av alla sjukskrivningar är drygt 40 procent en följd av mildare psykisk ohälsa. Något som i stor utsträckning drabbar kvinnor.

– Det har inte gjorts en enda utvärdering som pekat på att reformen gett någon effekt vad gäller återgång i arbete och antalet sjukskrivningar har inte heller sjunkit,” säger riksrevisor Margareta Åberg.

Till detta kommer stress och belastningsskador samt förslitningsskador i rörelseorgan. Det är dessutom svårt att få arbetsskador godkända. Om vi inte ska få ännu fler äldre s.k. fattigpensionärer med garantipension måste hänsyn tas till ett arbetsliv med hårt arbete och låg lön.

Infört i Miljömagasinet 20 nov. -15

31 oktober 2015

Ambitiös utredning – men var ska fattiga äldre bo ?

Hur ska behovet av boende för äldre människor, friska såväl som personer med ökad ohälsa, kunna tillgodoses framöver?

Utredarna om bostäder för äldre överlämnade den 5 oktober sitt betänkande ”Bostäder att bo kvar i” till bostadsminister Mehmet Kaplan och äldreminister Åsa Regnér.

Utredningen omfattar inte bostäder som fördelas efter biståndsprövning. En avgränsning görs alltså till ”vanliga” bostäder samt seniorboenden, trygghetsbostäder och andra liknande boendeformer, medan särskilt boende hålls utanför denna utredning.

I utredningen föreslås att regeringen tar initiativ till en bred utvärdering av trygghetsbostäder som boendeform. Det är viktigt att regeringen ser till att valfriheten för äldre inte begränsas ytterligare.

Sedan en längre tid är äldrepolitiken inriktad på att spara pengar åt staten och kommunerna. Vi läser varje vecka om äldre och sjuka som nekas att få komma till ett äldreboende. Trygghetsbostäder – som är vanliga hyresrätter eller bostadsrätter – har alltmer framstått som en lösning – för den som har råd. Men för vissa äldre med hög ålder, komplicerad sjukdomsbild, problem med ensamhet och nedstämdhet passar inte den formen av boende.

När betänkandet ”Bo bra hela livet” var ute på remiss, 2008, varnade flera remissinstanser, varav en var Socialstyrelsen, för att trygghetsboenden inte bör byggas på bekostnad av äldreboenden och servicehus. En berättigad varning.

Det finns ett antal bra förslag i utredningen. Som skyldigheten att undanröja enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser utsträckt till att gälla entréer och trapphus i flerbostadshus. Förenklad biståndsbedömning för hemtjänst som avser hushållsgöromål eller socialt stöd för 75+. Rut-avdrag för hjälp i samband med flytt för 75+.

Omfattande upprustningar väntar nu i stora delar av beståndet. Utmaningen på bostadsmarknaden är större än någonsin. Behoven av upprustning och nyproduktion är rekordstora.

Utredningens 16 olika förslag skulle kosta drygt två miljarder per år att genomföra. Ett viktigt förslag avser stöd till installation av hissar. Behovet av hissar är stort men vissa fastigheter är byggda så att det svårligen går att pressa in en hiss.

I utredningen föreslås också ett investeringsstöd till byggande av trygghetsbostäder. Återstår att se om regeringen kommer med förslag som också innefattar olika former av äldreboenden, inklusive vård- och omsorgsboenden och korttidsplatser – och i vilken omfattning.

Regeringen arbetar med att genomföra ett riktat stöd på 1,25 miljarder kronor för bostäder till äldre under de närmaste fyra åren. Frågan är var satsningarna ska göras? Och hur långt pengarna räcker. Den ledtråd som ges i höstbudgeten är att man vill se ”ny- och ombyggnation av hyresrätter för äldre”. Man kan tänka sig ”mindre anpassning av gemensamma utrymmen i befintliga beståndet”. Vad det nu innebär.

Utredningens förslag att höja taket i bostadstillägget från dagens dryga 5.000 till 7.300 kronor skulle kosta staten drygt 1,5 miljarder per år. Taket för bostadstillägget sattes för många år sedan och måste anpassas till kostnadsutvecklingen, påpekar utredningen. Läget på bostadsmarknaden för många äldre kvinnor med låg pension är också svårt. Det gör frågan om bostadstillägget än mer akut.

En tanke bakom utredningen var också att det skulle skapas flyttkedjor. Äldre skulle välja att sälja sina villor eller radhus och unga skulle ta över. Rubriken i SvD när betänkandet presenterades den 5 okt. var ”Bra boenden för äldre skapar flyttkedjor”. Men så enkelt är det inte.I en blogg Läsardebatt i anslutning till artikeln var rubriken ”Flyttskatten gör oss livegna.”Men skatteeffekterna vid en bostadsförsäljning finns med i betänkandet – men inga förslag till lösningar.

För en del äldre som har svårt att föra sin egen talan borde också problematiken kring nekad plats på äldreboenden lyftas upp. Men det berörs inte i detta betänkande. Det borde åtminstone inrättas nationell statistik över hur många som ansöker om plats på äldreboenden och som inte får en plats beviljad. Mörkertalet är stort. Något för en aktiv riksdagspolitiker att synliggöra?

PRO skriver att det är av yttersta vikt att regeringen lever upp till målsättningen att det byggs fler bra boenden till rimliga kostnader för äldre. Enligt PRO behövs 350.000 nya bostäder för äldre, varav 35.000 i särskilt boende, inom en femtonårsperiod. Men räcker 35.000 platser?

Det är viktigt att komma ihåg att 28.000 platser på äldreboenden stängdes mellan åren 2000 och 2012. De nya boenden som har byggts under samma tid har varit för få för att kompensera bortfallet, enligt Gert Alaby, Socialstyrelsens samordnare för äldrefrågor. I fyra av tio kommuner råder det nu brist på platser, visar en sammanställning som SVT Nyheter gjorde i juni 2015.

Det är en framtidsutredning som tagits fram. I den låga takt som byggandet hittills framskridit är frågan när förslagen kan bli verklighet. Det handlar bl.a. om att få igång markanvisningar och detaljplaner. Bara det tar tid. Kanske behöver bygg- och planlagen ändras om bostäder snabbt ska komma fram.

Det är ett ambitiöst arbete som gjorts inom ramen för uppdraget. Frågan är om de med lägst pension, oftast kvinnor, också får råd att bo i dessa bostäder – till marknadspris. Nu behöver också problematiken kring äldreboenden för personer med hög ålder och sviktande hälsa lyftas fram.

Det finns viss ro för att utredningens begränsningar leder till minskad valfrihet p.g.a hyreskostnaderna i nyproduktion för äldre.

Eivor Karlsson

Infört i Miljömagasinet 23 okt. -15

20 juli 2015

Oron för välfärden


Lever vi  i en osäker värld? Vad styr? I Storbritannien vill premiärminister David Cameron förändra strejkrätten. I ett nytt förslag som presenterats i Storbritanniens parlament vill man bland annat tillåta för företagen att ta in bemanningspersonal för att täcka upp för de som strejkar. Strejkrätten för busschaufförer, lärare, läkare och brandmän kan komma att stramas åt.

Men det är inte bara Storbritannien som vill vrida tiden tillbaka. Flera EU-länder sneglar åt samma håll. Det finns drag åt det hållet även inom svensk politik.

Det är viktigt att strejkrätten skyddas i såväl Sverige som i andra länder. Syftet med konfliktåtgärder är att de ska användas som en sista utväg för att få till stånd ett avtal. Eller där arbetskraften utnyttjas till orimligt låga löner och arbetsförhållanden.
Arbetstagarna ska inte behöva acceptera vilka skitjobb som helst.

Skitjobb handlar delvis även nedanstående inslag från God morgon, världen! om.  Allt färre litar på välfärd och trygghet vid behov. Människor försöker bli sin egen lyckas smed när välfärden känns alltmer osäker. När äldre inte får plats på äldreboende, När sjukskrivningen blir underkänd trots påvisbar ohälsa och oförmåga till arbete. När människor i Fas 3 går  runt i ett ekorrhjul. Då upplever även de – för tillfället  icke berörda – oro.

En ny  studie  pekar mot att människor har fått en ny syn på pengar. I stället  för trygghet vill folk nu ha en ökad "värdetillväxt".  Enligt ekonomiforskaren Tony Apéria kan otrygghet vara en anledning till förändringen. Men hur kommer det i så fall att påverka det svenska samhället i grunden? Och vad händer om arbetsrätten även i Sverige skulle förändras?

I dagens Aftonblad, 20 juli, har ledaren rubriken: ”Socialdemokratins mäktigaste fiende”. Ledaren utgår bl.a. från det som nämns ovan och i inslaget  nedan.  Det är ett problem om människor känner att välfärden kommer att svika dem. Vi ser det redan inom äldreomsorgen och det som nu tillåts hända i Norrköping. Utan hittills någon nämnvärd reaktion från något parti. Men allmänheten påverkas.

”Att skapa tro på att skyddsnätet verkligen kommer att hålla är Socialdemokraternas svåraste utmaning,” enligt ledaren. Men det gäller inte bara S utan samtliga partier som blivit alltmer lika, samarbetsvilliga  – och tysta. Varför ändrar svensken attityd till pengar?
Eivor Karlsson



09 juli 2015

En skamlig äldreomsorg

Detta brev har jag skickat samtliga partiledare, partisekreterare och/eller gruppledare.

Jag har en fråga till dig som politiker: Avser du att i ditt parti ta upp bristerna inom äldreomsorgen?

Bakgrunden till min fråga är följande:

Gamla ska leva värdigt och tryggt – så står i Socialtjänstlagen. Men lagen reglerar inte när en person ska få rätt till plats på äldreboende, det är upp till varje kommun att avgöra. När allvarliga missförhållanden uppdagas skärper sig ofta kommunen. Men vad händer med alla de fall som inte uppmärksammas?

De äldsta och mest skröpliga stod inte i fokus hos Almedalens talare. Ger inte äldrefrågorna tillräcklig medial uppmärksamhet? Eller är det en fråga som politikerna helst vill ducka för p.g.a. kostnaderna?
”Alla duckar för omsorgsnotan;”så löd rubriken i Dagens Samhälle, DS, nr 11/2014.

”Hur äldreomsorgen ska finansieras är den heta potatis som ingen politiker vill ta i. […] Under åren har många aktörer, utan gensvar, framhållit vikten av att finansieringen utreds och får en politisk förankring”, skrev DS. Men inget av de politiska blocken vill befatta sig med frågan

Mycket av den omsorg som inte utgör lagstadgad skyldighet slaktas nu i många kommuner. T.ex. dagverksamheten Gläntan för demenssjuka i Norrköping. Vad innebär socialt innehåll för politikerna?    Politikerna slår undan deras ben.

Enligt Socialtjänstlagen ska äldrevården utformas så att äldre människor får möjlighet ”att leva och bo självständigt under trygga förhållanden” och ha en ”aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”. Man ska kunna ”leva ett värdigt liv” och känna ”välbefinnande”. Kommunerna kontrar då gentemot Socialtjänstlagen med att vi kan sörja för det behovet genom utökad hemtjänst.

Här några fler exempel från Norrköpings kommun värda att ta upp: ”Det faktum att Kerstin inte har hemtjänst försvårar hennes chanser ytterligare,” enligt ansvariga. På vilket sätt skulle det försvåra möjligheten att få komma till ett äldreboende? Står det i riktlinjerna?   Hon vårdar sin 94-åriga mamma.

Amputerade och i övrigt svårt sjuke Ulf Haag från Norrköping får inte en korttidsplats. Trots att det borde ingå i kvarboendepricipen och i förlängningen därmed en plats på ett permanent boende för Ulf Haag.
Amputerade Ulf ska skickas hem mot sin vilja
.

När kvarboendeprincipen infördes var en av förutsättningarna – för att det skulle fungera – att det fanns tillräckligt med korttidsplatser. Nu minskar även dessa platser kraftigt. Eller tas bort helt. Med tilltagande ålder och ökad ohälsa skulle korttidsplatserna, vid behov, utgöra en viktig återhämtningsplats mellan sjukhuset och hemmet.

Linnea från Norrköping har de senaste åren blivit allt sämre. Hjärtinfarkt, stroke och nyligen en stroke till. Efter sjukhusvistelsen återfördes hon direkt till hemmet. Linnea borde fått en tids korttidsboende.

Men i Norrköping är det inte längre biståndshandläggaren som avgör om de äldre som hamnar på sjukhus ska få komma in på ett korttidsboende. Det avgörs numera på chefsnivå med nya och striktare riktlinjer.   Sjuka äldre vårdas hemma mot sin vilja.

– Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarade Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping. Därmed tog sig vård- och omsorgsdirektören rätten att föra de ordlösas talan. Det stämmer dessutom inte. Men tongångarna känns igen. För några år sedan lät det på liknande sätt i Stockholm.

I slutet av år 2013 framkom det att hela 40 procent av ansökningarna till servicehus avslogs i Stockholms stad, trots de redovisade bedömningsgrunderna. Samtidigt stod många servicehusplatser tomma.

Inför valet 2014 sa flera partier att äldre över 85 år skulle, om de så önskade, få en plats på servicehus eller äldreboenden. Vart tog den frågan vägen? Är det ens möjligt efter det som nu händer i Norrköping och andra kommuner? De äldsta och mest hjälpbehövande har på kort tid berörts av stora försämringar.

1. Regeringen lovade en miljardsatsning till äldrevården. Men den största satsningen går till mer personal. Satsningen betalas till största delen genom nedskärningar på andra håll inom just äldreomsorgen. Det blev inte heller någon äldreboendegaranti.

2. Dessutom kommer, om förslaget går igenom i riksdagen, höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende att speciellt drabba äldre med låg pension. Förslaget innebär i korthet att staten drar in 148 miljoner från kommunerna som samtidigt får möjlighet att höja avgiften i hemtjänsten med 220 kronor i månaden vilket ger 148 miljoner i ökade intäkter. Höjda avgifter för hemtjänst och särskilt boende ser ut att äta upp både höjt bostadstillägg och sänkt skatt.

De allra flesta vill bo hemma så länge som möjligt. Men för en del med problematik kring ensamhet, isolering och skröplighet borde ett boende med tillsyn och i gemenskap med andra vara berättigat.

Att kommunerna inte följer socialtjänstlagens syfte och intention är bedrövligt. Att politiken inte förmår utreda finansieringen, utan tar till punktåtgärder som ovan, tyder på beröringsskräck för ämnet. Att vi inte kan ge våra gamla några trygga sista år i livet är en skam.

19 maj 2015

Kunskapsklyftor i mediesamhället

Medievanorna förändras och förstärker nu alltmer de socioekonomiska skillnaderna i samhället. För demokratin är det viktigt med kunniga och informerade medborgare. Där har såväl media som skola ett ansvar att förmedla var adekvat information kan sökas, diskuteras och ifrågasättas. Inte minst för elever med föräldrar som inte visar vägen.

De traditionella medierna har varit viktiga när det gäller för politiker att informera och för allmänheten att följa, påverka och ifrågasätta. Så är det fortfarande men många har också övergått till sociala medier på Internet.

Facebook med sitt varierande budskap är ett sådant exempel. Där kan man läsa artiklar med information från dagstidningar, radio och TV. Eller föra positiva dialoger som ger många klick. Men där finns också en djungel av åsikter.

Uppsala Nya Tidnings chefredaktör Charlotte Friborg tog nyligen upp problematiken vid ett seminarium på SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle som hade rubriken Det nya medielandskapet. Hon sa att ”det är beklagligt att de människor som är mest beroende av politiska beslut är de som är minst insatta”.

Peter Kadhammar skrädde inte på orden i Aftonbladet den 17/4 med rubriken Siffrorna visar nya klassamhällets intåg. ”Nu vandrar vi raskt mot ett klassamhälle som är värre än ett där den ene har hög inkomst och den andre låg. Vi går tillbaka till ett samhälle där överheten har monopol på vetande, ett samhälle där den ene har kunskap om världen, insikter i politiken och kan tillgodogöra sig komplicerade texter, och där den andre är ett slags funktionell analfabet som glor på kul klipp på Youtube.” Naturligtvis är det viktigt att ta del av det som inspirerar och intresserar oss på Internet, det ska vi inte alls förringa.

Skolans roll är viktig när det gäller att lära eleverna kritiskt tänkande i en växande medial värld där både ansvar och möjligheter måste betonas. Men eleverna behöver stöd och råd i den digitala utvecklingen. Låt oss säga 30 minuter per vecka, med lärarstöd. Timplanen medger förmodligen inget större utrymme för detta, för närvarande.

Tiden för undervisning borde ägnas åt att inhämta kunskap och söka källor, men också att undvika ökade faror på Internet, som mobbning, kränkningar och nätporr med koppling till sexbrott. Viktigt att informera både pojkar och flickor om detta. Skolan borde här ha ett stort ansvar eftersom det är den plats där alla kan få denna information – som man inte kan förutsätta att alla elever får därhemma.

Likvärdighet bör eftersträvas i landets skolor. Vi är inte där idag. Men vi ska inte byta ut penna och papper mot en dator. Datorn ska användas när det finns ett syfte med att använda den. Ett utmärkt verktyg, rätt använt, i skolarbetet.

Det är mer som behöver förstärkas i skolans timplan och som kan konkurrera om ekonomiskt utrymme. En extra undervisningstimme i matte per vecka i årskurs 7-9 skulle, enligt regeringen, kosta en halv miljard per år. Den mattetimme som skulle ha införts hösten 2016 försvann i vårbudgeten, men kan återkomma senare.

Baskunskaper för att få godkänt slutbetyg är nödvändiga, men också kunskap om hur man skall lära sig att navigera och granska information på Internet. Det behövs en nationell satsning på såväl en extra mattetimme som på digitalisering. Skolan måste inte bara förbereda inträdet på arbetsmarknaden utan också förmedla kunskaper i demokrati.

Om vi ska få ”en skola för alla” är en källkritisk medvetenhet helt nödvändig i det nya kunskaps- och mediesamhället.

Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet 20, 15 maj 2015

17 maj 2015

Bör SL:s trafiknämnd avgå?

Under ETC Debatt ställer Olof Fryklöf, förtroendevald i SEKO Pendelklubben, frågan: ”Varför mörkades SL:s dåliga ekonomi?” (Tyvärr kan jag inte få fram någon länk.)

Den 15 september 2014, dagen efter valet, presenterade SL:s trafikförvaltning sitt budgetunderlag för politikerna i trafiknämnden inför 2015. Där framkom att det behövdes ett tillskott på 500 miljoner kronor för att kunna bedriva den kollektivtrafik som planerats under året.

Men den moderatstyrda alliansen ville bara skjuta till häften av beloppet, 250 miljoner kronor. Den rödgröna majoriteten lade ett motförslag – SL skulle få hela beloppet – 500 miljoner kronor. Om förslaget hade presenterats innan valet kunde det bli en valfråga av dignitet i Stockholms län.

Orsaken till underskotten antas vara felinvesteringar och att pengar har lagts på tveksamma projekt och konsulter. Vidare har biljettintäkterna legat hundratals miljoner under det som budgeterats.

Olof Fryklös nämner det första och hittills enda sparpaket som lagts fram av SL.Det gäller pendeltågen. 24 miljoner kronor ska SL spara genom att ställa in 108 tågavgångar – per vecka – varav 104 gäller trafiken till och från Nynäshamn och fyra till Järna. Det slår mot intäkterna – fler kommer att ta bilen. Det innebär kraftigt minskad bemanning på pendeltågsstationerna. Färre tågavgångar och avveckling av betalvärdar blir konsekvenserna. Allt det här kommer leda till missnöjda resenärer, mindre biljettintäkter och vandaliserade stationer.

”Ryktet talar om ett kommande stålbad som ska drabba busstrafiken i länet. Är det den ”olönsamma” men livsviktiga trafiken till glesbygdskommunerna som står på tur?”, undrar Fryklöf.

Några synpunkter från undertecknad: Det sociala perspektivet förefaller helt saknas. Och den uteblivna insynen i upphandlingen förefaller total. Även försämringar i de centrala delarna av Stockholm kommer att drabba resenärerna med indragna busslinjer, glesare turtäthet och höjda biljettpriser. Det är inte heller miljösmart. Inget samråd med resenärerna har förekommit.

Man kan samråda med resenärerna när det gäller namn på nya tunnelbanestationer – men inte när det gäller sådana här stora förändringar. Tidigare fanns det regionstyrelser med lokalkännedom som kunde stoppa sådana här förslag från tjänstemän. Nu är det bussentreprenören som bestämmer och maximerar sin lönsamhet.

Se även tre intressanta länkar i ETC:s ledare ”Slakten på kollektivtrafiken”.

De privata aktörerna som driver kollektivtrafiken gör stora vinster som vida överstiger besparingskravet på 250 miljoner kronor. Vinster som nu ska finansieras med nedskärningar och som drabbar och betalas av resenärer och skattebetalar.

Olof Fryklöf nämner också skandalupphandlingen 1999 och den katastrofala trafikstarten 2000. Då startade de anställda en namninsamling med krav på dåvarande SL-styrelsens avgång. Senare visade det sig att både SL-styrelsens dåvarande ordförande som dess VD ”haft sina fingrar i syltburken som de inte borde haft”.

Olof Fryklöf avslutar sin artikel:” Frågan är om det inte snarast är dags för oss att på samma sätt kräva trafiknämndens avgång och titta närmare på hur besluten fattas i landstingshuset och hur det påverkar oss alla? Det stinker lika illa idag som det gjorde för 15 år sedan!”.

Eivor Karlsson

01 maj 2015

SL:s nya busstrafik skapar kaos.

I midsommar börjar bussarna i Stockholm köra enligt ny tidtabell och med indragna linjer.En fråga infinner sig: Varför har det varit så tyst från oppositionen? S,V och MP vill ju inte att fler istället använder bilen.

Visst – Gunilla Cromvall, V, har påpekat att bussbolaget får stort inflytande över linjeförändringarna. Att det inte är förankrat politiskt tycker vi är livsfarligt, säger hon. Även S har påpekat att när man gör så här stora förändringar bör man ha det brett samråd. För att politiker ska kunna ta ansvar bör man också ta politiska beslut. So far so good. Men varför har inte oppositionen gått ut i media och debatterat konsekvenserna av dessa indragningar?

Det är en spridd allmänhet, PRO Östermalm och Gröna Seniorer i stockholmsregionen, tillsammans med många undertecknade protestlistor som försökt lyfta frågan om indragningarna. Majoriteten i Stockholms stad har också reagerat.

Keolis vann upphandlingen om busstrafiken 2013 med ett pris som var 19 procent billigare än närmaste konkurrenten. Resultatet blir nu glesare turtäthet, indragna linjer och högre biljettpris. Trafiklandstingsrådet Kristofer Tamson, M, säger att Keolis vann, inte bara på grund av priset, utan på en sammanvägning av pris och kvalitet. Men det beror vad man lägger i begreppet kvalitet.

I särskilda uttalanden i trafiknämnden reste oppositionspartierna S och V varningsflagg för att välja ett ”synnerligen lågt anbud” och att konsekvenserna skulle kunna dra ned kvaliteten på trafiken. Så långt har oppositionen reagerat men inte nämnvärt utåt för att väcka opposition. Uttalanden och motioner blir oftast en hyllvärmare som inte når ut till allmänheten om det inte följs upp med debatt och diskussioner. Och det har funnits tillfällen.

Över 1.400 personer har skrivit på en protestlista bara mot nedläggningen av busslinje 43 och 44. . Resenärerna kritiska mot SLs nya busslinjernät.

I artiklar ser man ofta bilder av äldre personer med rollator träda fram och oroas. De är inte ensamma. Opinionen i olika områden är stark. T.ex i Ruddammen där busstrafiken minskar när linjerna 43 och 44 försvinner. En del barn tar nu bussen till Engelbrektsskolan. Hur ska de sen komma vidare nu, undrar en förälder. Jo, de får åka med 61:an och sen byta buss. Men det kommer de nog inte att göra. Föräldrarna kommer att sluta köpa busskort till barnen eftersom det inte är någon idé.

Linje 61 kommer inte heller att kunna ersätta linjerna 43 och 44 eftersom dagens bussar där idag också fungerar som en servicelinje för äldre. Många äldre åker idag med t.ex. 44:an från Rudddammen till Fältöversten för att handla. Busstrafiken ersätts delvis men för handikappade och äldre är det inget alternativ. 61:an kommer framöver att ta upp resenärer mot Odenplan istället för mot Skansen och Östermalm. Det är rena snurren, anser de boende. Protestlistor har på olika håll samlats in. Men utan att politikerna har lyssnat

Det är också förvånade att Keolis planerar på att dra in hållplats Kungsträdgården eftersom där finns en bytespunkt för flera linjer.

En annan redan indragen hållplats är utanför sjukvårdsaffären Varsam på Kungsgatan 59. Dit söker sig många, både funktionsnedsatta och utskriva patienter från sjukhuset för att få hjälpmedel. Nu stannar bussen vid Hötorget och Cityterminalen. Det är en lång stäcka med tanke har rörelsehinder eller trötthet. Det är bara några exempel på vad försämringarna i busstrafiken innebär för Stockholm. Och visst finns det aktiviteter som oppositionen borde lyssna på när majoriteten slagit dövörat till. Kritiken växer mot busslinjenätet

Till det märkliga hör att landstingets trafiknämnd inte tycks ha behandlat frågan om indragningarna. Är nämnden överkörd?

Remissvar på föreslagna trafikförändringar (pdf)

29 april 2015

Äldre från trygghet till otrygghet?

Flera servicehus i Stockholm anses vara i behov av upprustning eller omvandling till annat boende. Arbetsmiljöverket har dömt ut flera av dem. Nu planeras och genomförs efter hand avvecklingar i staden av de ser­vice­hus som har sämst standard och andra omvandlas till seniorboenden. Edö servicehus i Farsta strand är nu utsatt för en ”rockad”. Oron bland äldre och deras anhöriga sprider sig. Edö servicehus i Farsta strandläggs ner.

Alla 149 servicehusplatserna försvinner och ersätts med seniorlägenheter och fler vård- och omsorgsplatser. Då är det viktigt att majoriteten är tydlig med vad det innebär för de äldre. Alltså: Var ska de som idag bor på servicehus beredas för tryggt och likvärdigt boende? 

Fram till sommaren 2017 ska den byggnad som rymmer servicehuset tömmas. Vart ska då de äldre med biståndsbeviljad plats på ta vägen? Dessutom är de äldre som de senaste åren flyttat in på servicehus i större behov av vård och omsorg än tidigare. År 2013 avslogs 40 % av ansökningarna till servicehus, trots de redovisade bedömningsgrunderna. Då förstår man i vilket skick de som får en plats befinner sig i.

Alla 149 servicehuslägenheter försvinner. Istället blir det 108 vård- och omsorgsplatser. Ett nytt tillagningskök och minst 49 nya seniorlägenheter. Men hur ska äldre- och servicehusplatser nu snabbt skapas? I det här fallet går de äldre från ett tryggt biståndsbedömt boende till ett boende som liknar vanliga lägenheter. Trots hög ålder och tilltagande ohälsa.

Nya oppositionen, FP, C och KD, skrev i sitt förslag till verksamhetsplan för 2016: ”Alla som är 85+ som så önskar ska ha rätt till äldreboende, utan biståndsbedömning.” Det skrev även MP i valrörelsen. MP vill garantera äldre vårdhemsplats.

Nu är det viktigt att hålla isär och förklara de olika begreppen vad gäller boendeformerna. Förändringar av eller glidningar i ordens innebörd förekommer ofta i sådana här sammanhang. Men det är inte rätt väg. I servicehusets lägenheter finns trygghetslarm och personal dygnet runt. Det är innebörden av servicehus. Det bör tydligt framgå.Vid behov därutöver är det hemtjänstens insatser som gäller.

I bifogad artikel talas det också om seniorboende som är vanliga lägenheter från 65 år. Trygghetsboende, idag från 75 år, nämns inte. Dessa båda boendeformer passar inte äldre med tunn plånbok. Inget av boendeformerna, senior- eller trygghetsboende, motsvarar det som många behöver.

Det stämmer att nuvarande majoriteten har fått ärva problemen bl.a. vad gäller Edö servicehus från förra majoriteten. Trots att de borgerliga visste att något måste göras. Detta är den situation som den nya majoriteten har att hantera. Men det fråntar ändå inte nya majoritetens ansvar inför de beslut som ska tas. Därför är det viktigt att vara tydliga med vad förändringarna innebär för de äldre.

25 april 2015

Äldre och fattigdom i ett välfärdsland

Var på ett seminarium på Nordic Light Hotel i Stockholm den 24/4. Temat var ” Äldrefattigdom i ett välfärdssamhälle”. Anordnat av PRO.

I dag lever 225 000 pensionärer under fattigdomsgränsen. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006. Den senaste prognosen från Pensionsmyndigheten visar också att antalet kommer att öka.

– Vi har krävt en översyn och utvärdering av hela pensionssystemet som vi inte anser uppfyller kraven. Alla har rätt till en värdig ålderdom. Mest utsatta är kvinnor. Nu vill vi initiera en officiell diskussion för att få fram konkreta förslag till åtgärder, sa Curt Persson, ordförande PRO.

Därefter talade Annika Strandhäll, stadsråd, över ämnet ”Jämställdheten bland pensionärerna”. Garantipensionen var tänkt som en sista utväg för att ett fåtal äldre skulle slippa söka socialbidrag. Så blev det inte. Att få garantipension har i stället blivit något mycket vanligt för kvinnor.

60 procent av de kvinnliga pensionärerna får i dag någon del av sin pension från garantipensionen. Motsvarande siffra för männen är 17 procent. De flesta kvinnor som har någon del garantipension får även pengar från tjänstepensionen, men för dem som har haft låga inkomster handlar det oftast om några hundralappar.

Det är helt oacceptabelt. Kvinnor drabbas dubbelt av det ojämställda arbetslivet. Först tjänar de mindre, jobbar mer deltid och har otryggare anställningar när de jobbar. Sedan straffas de för det med lägre pensioner.

Den långsiktiga lösningen för ojämlikheten inom pensionärsgruppen är att motverka ojämlikheten på arbetsmarknaden. På kort sikt har vi dock en situation som kräver mer snabbverkande medel. I budgetpropositionen föreslår regeringen åtgärder för att förbättra för de pensionärer som i dag har det svårast ekonomiskt. Därutöver gick inte Annika Strandhäll in på vad regeringen mer konkret tänker föreslå för åtgärder. Bromsen i pensionssystemet berörde Strandhäll inte.

Därefter talade Lennart Flood Göteborgs universitet om ”Ålderspensionen och fattigdom –dagens och framtidens pension.”. Flood visade ett antal staplar som visade att framtiden inte ser ljus ut för morgondagens pensionärer.

Angelika Thelin, Linnéuniversitetet Växjö, talade över ämnet ”Äldrefattigdom – ekonomisk utsatthet i yngre ålderspensionärers vardag”. Thelin, som arbetar på Institutionen för socialt arbete, tilldelades 2013 Linnéakademins stipendium för bästa doktorsavhandling 2013.

Angelika Thelins föredrag tjänade som en bra motpol till den glättade bild som ofta målas upp inom forskningen kring den tredje åldern – femtio till sjuttio år.

Hon har undersökt levnadsförhållandena inom gruppen yngre ålderspensionärer (65-74 år). Hon beskrev hur känslor av stolthet, stigmatisering, besvikelse blandas med fattigdom. Ju sämre ekonomiska förutsättningar pensionärerna har, desto mer exkluderas de från möjligheten att nå mål om ett hälsosamt åldrande, oberoende, valfrihet och meningsfullhet.

12 april 2015

Välfärd i riskzonen

De politiska turerna efter valet 2014 var dramatiska. SD, med sin vågmästarroll, fällde regeringens budget genom att rösta på de fyra Allianspartiernas förslag. S/MP-regeringens budget gick inte igenom och Löfven hade att välja mellan att antingen återremittera budgeten till finansutskottet för vidare förhandlingar. Att regeringen avgick. Eller att utlysa nyval. Det hela slutade med Decemberöverenskommelsen, DÖ.

Politiken står nu inför stora utmaningar. Arbetarrörelsen har svårigheter med att tillväxten inte längre ger jobb åt alla. Och M:s självbild som det ”nya arbetarpartiet” höll inte heller i längden. Det är ett samhällsbyggaruppdrag med nya dimensioner som Sverige står inför. Den ekologiska hållbarheten och den internationella solidariteten utsätts idag också för allt starkare tryck. Urbaniseringen pekar inte heller på att hela landet kan leva.

Det är ingen överdrift att säga att välfärdsstaten är utsatt för stora påfrestningar. Inte minst om vi går ner på mikronivå. Aldrig har det varit så svårt som nu att få rätt till personlig assistans. Det visar statistik för Försäkringskassan. Vid omprövning, vartannat år, förlorar var tionde assistansrätten. Ett annat exempel är gruppen svårt psykiskt sjuka. En psykiskt sjuk person kan numera ligga på gatan utan att vara någon myndighets ansvar.

Men orättvisor handlar också om dagens och framtidens pensionärer. Redan idag lever 225 000 svenska pensionärer under EU:s fattigdomsgräns, enligt Pensionsmyndigheten. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006. Att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljarder kronor varje år.

Det är alarmerande att så många, efter relativt många yrkesår, får så låg pension vid 65 års ålder att de får nöja sig med garantipension – det som tidigare kallades ”fattigpension”.Framöver ska alla som orkar och vill jobba längre kunna ha kvar sin anställning till 69 år. Men alla kan inte jobba till 69, många är utslitna långt före dagens pensionsålder. Hur skulle de orka jobba två år extra? Detta bör beaktas när man nu granskar pensionssystemet.

Av dem som hamnar under EU:s fattigdomsgräns är 70 procent kvinnor. Gränsen för så kallad relativ fattigdom går i Sverige vid 11.100 kronor i månaden i disponibel inkomst, inklusive bostadstillägg. Inkomsten ligger då på 60 procent av medianinkomsten i landet.

Ibland kommer frågan om ett pensionärsparti upp. Men pensionärerna är ingen homogen grupp och dessutom når ett enfrågeparti inte särskilt långt. Ett parti måste ha minst tre frågor av dignitet som berör stora väljargrupper.

SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti breddade sig i maj 2013 under nya namnet ”SPI Välfärden” och vänder sig idag till alla åldrar. Men väljarna har inte attraherats. SPI har inga mandat i riksdagen men finns representerade i vissa kommuner. Även för Feministiskt initiativ, FI, kan det bli svårt att få sådan tyngd i sina frågor att de kan passera 4-procentspärren. Trots att FI är betydligt mer mediala och färgstarka än SPI.

En valkampanj är en dynamisk process. Ett valresultatet däremot är en faktisk situation som förändrar förutsättningarna. Viktningen av partiernas väljarstöd mot valresultatet visade att 65 + numera är en rörlig grupp. 12,4 procent gav sin röst till ett parti utanför vänster-högerskalan.

För partierna är analysen av varför de inte nådde ut med sitt budskap till vissa grupper en komplicerad uppgift. Men den är nödvändig som grund för den fortsatta politiska processen.

En sak är tydlig: Välfärden är i fara för många människor. Inte minst för pensionärerna..

Infört i Miljömagasinet nr. 14, 2 april -15
Eivor Karlsson

29 mars 2015

Pensionssystemet behöver revideras!


Pensionssystemet är nu aktuellt för nödvändiga förändringar för att stärka systemet och förbättra pensionerna. Nu är det läge att sätta ljuset på systemets för- och nackdelar.V och MP motsatte sig pensionsuppgörelsen 1998. MP ingår idag i regering med S. SD har tillkommit i riksdagen sedan 1998. Hur kommer riksdagens partier att agera i pensionsfrågan?

Tre partier som då stod utanför pensionsuppgörelsen 1998 borde agera mot systemets negativa konsekvenser. Det var V och MP. Idag även SD. MP ingår idag i regeringen med S.

Tydligt är att det krävs en jämnare och mer aktuell utveckling av inkomstpensionen.Inte minst vad gäller bromsen. Den infördes i pensionssystemet 2001 som en försäkring mot att en vikande svensk ekonomi skulle hota systemets ekonomiska stabilitet. Då trodde man att bromsen inte skulle behöva användas. Idag vet vi hur bromsen påverkar vår framtid.

1998 beslöt riksdagen med röstsiffrorna 257 mot 17 att överge det gamla pensionssystemet med ATP och folkpension. Bakom beslutet stod en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och nuvarande Alliansen. Som skäl för omläggningen uppgavs svåra påfrestningar på ATP-systemet. Det hade förutsatt en ständig tillväxt av samhällsekonomin, vilket inte alltid var fallet. Pensionsutbetalningarna befarades också bli större än förväntat på grund av ökat antal pensionärer.

Orättvisorna drabbar dagens och morgondagens pensionärer. 225. 000 svenska pensionärer lever redan idag under EU:s fattigdomsgräns, enligt Pensionsmyndigheten. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006. Att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljarder kronor varje år. Det är alarmerande att så många, efter relativt många yrkesår, får så låg pension vid 65 års ålder att de får nöja sig med garantipension – det som tidigare kallades ”fattigpension”.

Det nuvarande pensionssystemet slår hårt bl.a. mot kvinnor med svag inkomstutveckling, deltidsarbetade och invandrare. Det drabbar också förtidspensionärer, långtidsarbetslösa, utförsäkrade eller anhöriga som går ner i arbetstid för att komplettera när hemtjänstens insatser inte räcker.

Det är bra om den som orkar och vill jobba längre kan ha kvar sin anställning framöver till 69 år. Men alla kan inte jobba till 69. Många är utslitna långt före dagens pensionsålder. Hur ska de orka jobba två år extra? 70 procent av dem som hamnar under EU:s fattigdomsgräns är kvinnor. Detta bör beaktas när man nu granskar hela pensionssystemet. Därför måste du jobba två år extra.

Pensionen är ibland på gränsen till ovärdig, vilket framgår av Kommunal:s och SKTF:s rapport ”Pensionen – en kvinnofälla”. Det krävs en ordentlig utvärdering av pensionssystemet i sin helhet. Ett ekonomiskt hållbart pensionssystem skall gynna dagens såväl som morgondagens pensionärer.

Är det svenska pensionssystemet så hållbart som man utgick ifrån då det konstruerades på 1990-talet? Ja, om man ser det ur ett systemperspektiv – det kan hantera demografiska och ekonomiska förändringar. Men för alla de pensionärer som i dag lever under fattigdomsgränsen och som drabbas av att pensionernas svängningar mellan åren är pensionssystemet inte hållbart – varken idag eller i framtiden. Pensionsomräkningen bör i högre grad följa löneutvecklingen.

Tvåsamhet är för många en förutsättning för att få det att gå ihop ekonomiskt. Men 60 procent av de kvinnliga pensionärerna är ensamstående. Och i åldersgruppen 85 år och äldre lever 80 procent i singelhushåll.

I januari skickades ett förslag ”En jämnare och mer aktuell utveckling av inkomstpensionerna”, ut på remiss från regeringen och allianspartierna. En mer utjämnad broms innebär att en mjukare broms skulle sänka pensionerna mindre i dåliga tider men betalas med svagare höjningar i godare tider. Bromsen är alltför känslig för tillfälliga förändringar. Förslag till några nya pengar till själva pensionssystemet har dock inte framförts.

Nu har de fem rikstäckande pensionärsorganisationerna lämnat in ett gemensamt remissvar om bromsen till regeringen där de grundligt motiverar sitt ställningstagande. Grundkritiken går ut på att förslaget innebär ”ett försök att dölja bristerna i pensionssystemet i stället för att erkänna att dagens pensionsbroms inte fungerar”. ”Att smeta ut sänkt pension är ett dåligt förslag”.

De fem undertecknarna vill i sammanfattning följande: Premiepensionssystemet PPM bör tas bort. Avgiften på 2,5 procent bör tillföras inkomstpensionssystemet.Två andra åtgärder är att ekonomiskt förstärka pensionssystemet så att pensionsavgifterna höjs.Samt att de pensionsavgifter som överstiger det så kallade ”intjänandetaket” också går till pensionssystemet. Idag överförs de pengarna till staten som skatt.

Med tanke på hur resultatet av pensionsuppgörelsen 1998 blev bör varje parti tydligt redovisa hur de vill förändra pensionssystemet och bromsen. Ett bra förslag, som också gynnar de med svag inkomstutveckling, borde få majoritet i riksdagen.Ca 26 procent av de röstberättigade är 65 +.

01 mars 2015

En skam för skolor!


Barn och elever med NPF,  neuropsykiatriska diagnoser, är en av flera gruppen som är missgynnade i politiken.  Ska resultaten i skolan bli bättre måste fler barn må bättre, enligt Bris.

Man kan fortsatta att dänga Pisa-rapporten i huvudet på varandra men så länge politikerna inte förstår att lärande kräver en lugn och inbjudande miljö blir det inte bättre. Vissa elever behöver en mer lämplig lärmiljö än andra.

Det handlar bl.a om fallet Elinor. Konsekvenserna av att hon inte fick gå kvar på sin resursskola slutade med att hon blev inlåst på ett HBV-hem på obestämd tid. Jag har skrivit flera interpellationer om dessa elever för att uppmärksamma deras situation.  Men med klent resultat.
   
2012 skrev två  MP-politiker en bra och tydlig riksdagsmotion om resursskolor. Men sen hände inget mer. Fram till 2013. Ändrade  MP då sin politik och synen på resursskolorna? 2013 var dessa skolor inte längre så viktiga. Oppositionen S, V och MP ställde sig bakom Alliansens neddragningar av tilläggsbeloppen för resursskolorna.

Här riksdagsmotionen. Läs.  ”Särskilt stöd och tilläggsbelopp, dvs. skolpeng för elever i behov av särskilt stöd i fristående förskolor och skolor”.
 
Historien om Elinor börjande hösten 2011 när hon flyttades från en resursskola till en vanlig skola. Elinor hade svårt att hänga med på lektionerna och under en konflikt blev hon arg och vred om armen på en lärare. Hon stängdes av och en polisanmälan upprättades.

 Hon har genomgått en utredning där mycket tyder på att hon har ADHD och ett konstaterat trotssyndrom. Av dessa diagnoser kan man dra slutsatsen att Elinor hade svårt med det sociala samspelet, bristande uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter, låg uthållighet. och försämrad impulskontroll. Då klarar man inte alltid av en vanlig skola.

 Det var ordföranden i socialnämnden som bestämde att Elinor skulle placeras på ett HBV-hem. När reportern konfronterade honom stängde han dörren. Han var inte längre ordförande och ansåg sig inte behöva svara på frågor. Han var fri – men Elinor låstes in.Elinors historia     

Vid en resursskola får eleverna hjälp med att förbättra inlärningsprocessen, att stärka koncentrationsförmågan och att öva social kompetens i liten grupp.
Interpellation 2007. ”Om  elevernas och resursskolornas problem.” . 

Programmet Kaliber tog 2012  upp bl.a.
elever med  NPF  som t.ex. ADHD. Ett exempel var då 12-årige Kevin. Hans problem ökade när hans lilla skola slogs ihop med flera andra mindre enheter. Han hamnade lätt i konflikter. Han hade blåmärken, blödde en gång från huvudet när han kom hem från skolan. En annan gång blev han stampad på i gympan då han redan låg ner. Interpellation 2012  ”om skolans brist på stöd till elever”.

Får en socialnämnd behandla elever som t.ex.Elinor utan att ställas till svars? Frågan kommer inte att besvaras. Politikerna duckar för elever med ADHD eller liknande diagnoser och deras behov. Varför fråntogs Elinor sin plats på resursskolan som hon så väl behövde?     

Sommaren 2013 blev resursskolornas situation högaktuell i Stockholms stad. Plötsligt skulle tilläggsbeloppen dras in eller minskas kraftigt. Under flera månader fick resursskolorna stor uppmärksamhet i media. Alla turer var inte snyggt skötta från högre ort. 

Jag skrev då en MP-interpellation för att lyfta fram problematiken och turerna kring detta.   ”Om elevernas och resursskolornas problem”   

 Får en socialnämnd behandla elever som t.ex.Elinor utan att ställas till svars? Frågan kommer inte att besvaras. Politikerna duckar för elever med ADHD eller liknande diagnoser och deras behov. Varför fråntogs Elinor sin plats på resursskolan som hon så väl behövde?       

17-åriga Elinor har varit tvångsomhändertagen och inlåst på statliga institutionshem på obestämd tid. Hur kan detta få hända i Sverige? Det hela började när Elinor inte fick gå kvar på sin resursskola. Hon placerades på ett HBV-hem. Där blir lätt konflikter. Man är väldigt fokuserad på regler, strukturer och ramar. För Elinor som i sin grundproblematik har inslag av  brister i det sociala samspelet, koncentrationssvårigheter och försämrad impulskontroll förvärrades situationen.
 

Elinor uppvisade, som många andra med samma problematik – två sidor. När hon var ute i frihet som t.ex.när hon gick på varuhus, fikade med vårdarna etc. – och inte pressades in i svåra situationer – var hon som vilken tonåring som helst. När hon tvingades in i en skolmiljö som inte passade henne eller när hon låstes in på HBV-hem uppvisade hon en helt annan sida. Hanteringen av Elinor är en skam för socialtjänsten och skolan.


26 februari 2015

Aktion mot farlig tung lastbilstrafik


Vägtransportbranschen är idag problemtyngd. Att få ordning på den illegala cabotagetrafiken är viktigt. Cabotagetrafik betyder "tillfällig inrikestrafik". Det är när ett utländskt företag kör i ett land, men lyder under hemlandets regler. Det handlar om såväl chaufförers som många åkeriägares situation.

Extremt tung trafik ställer särskilda krav på föraren, bland annat utbildning. Ingen trafikant vill möta en 40-60-tonslastbil som dundrar fram i hög fart med en förare utan riktigt körkort. Såväl bromssträckor som omkörningssträckor är längre. Om lasten är dåligt surrad kan lasten börja röra sig och lastbilen  kränga. 400 lastbilar kör stadigt illegalt i Sverige.

Det handlar inte om nationalitet eller hudfärg, säger chaufförerna. Det handlar om rättvisa villkor, rimliga kostnader, ersättningar, sociala avgifter, skatter, försäkringar och att förnya sin förarkompetens vart femte år. Det är enormt stora löneskillnader inom olika EU-länder.

Missbruket av cabotagetrafiken sker i skydd av EU:s förordning och därför måste det på EU-nivå drivas fram en förändring, det säger en EU-parlamentariker. Han har talat med Transportkommissionens ordförande Violeta Bulc om detta och hon, och många med henne, hänvisar till att problemet måste lösas på nationell nivå.

– Men då uppstår ett moment 22 eftersom det på nationell nivå krävs att EU-förordningen fungerar, säger EU-parlamentarikern vars viktigaste hjärtefråga i EU är just transporterna. Han  tillägger att de flesta i EU inte kan ta till sig hur missbruket går till.

En makedonisk förare som ansågs sakna giltiga handlingar lyfte, indirekt, svenska åkerinäringen och chaufförernas problem. Efter den friande domen i Sundsvalls tingsrätt den 19 november genomförde många chaufförer spontana aktioner som lyfte upp problemen. 

Chaufförerna hade tröttnat på lönedumpning, olagliga fordon, köpta körkort och förarkort samt, enligt uppgift, andra falska handlingar. För att uppmärksamma detta startade de manifestationer under parollen ”Här stannar Sverige”.
 Chaufförerna stannade sina fordon – på ett säkert sätt – två gånger per dygn, en kvart i taget, för att protestera.

Nu  har det kommit nya regler i form av höga avgifter för olagliga transporter. När en transport utför tre körningar i ett annat EU-land inom en vecka blir det sanktionsavgift. Tidigare gällde böter. Sanktionsavgifterna, 40 000 kr, ska betalas omgående på plats. Betalas inte sanktionsavgifterna kan fordonets hjul klampas (låsas) på plats för förhindra fortsatt färd. Men betydligt mer återstår att göra för transportbranschen.

Den 21 januari i år omkom en lastbilschaufför och fyra personer skadades i samband med en masskrock i höjd med Mogetorp på riksväg 50 norr om Örebro. Lastbilsföraren som misstänktes ha orsakat dödsolyckan åtalades för vållande till annans död, grov vårdslöshet i trafiken och vållande till kroppsskada.

– Straffvärdet för ett sådant här brott är sex månader men med tanke på omständigheterna i det här fallet yrkade jag på villkorlig dom med höga dagsböter, sa åklagaren Åsa Hiding till SvT Regionalt. – Omständigheterna gäller hur länge han suttit häktad och att han inte begått brottet med uppsåt. Dom meddelas den 6 mars. Men  åklagaren har under förhandlingarna yrkat på villkorlig dom.

 "Här stannar Sverige"-gruppen anser att straffet inte står i proportion till trafikbrottet. De reagerar mot att straffen för begångna trafikbrott är så låga. Nu uppmanas samtliga kollegor att på nytt stanna sina fordon varje dag, under femton minuter, klockan 12 och 24 fram till påsk. Under parollen: ”Här stannar Sverige”.

Men aktionen handlar inte bara om, som chaufförerna anser, lindriga straff efter dessa två tingsrättsdomar. Det handlar också om att Transportstyrelsen inte förefaller ta undersökningsplikten i beställaransvaret på fullt ansvar. Chaufförerna menar att ett tydligare och hårdare beställaransvar är en viktig pusselbit för att vi ska få en sundare och mer rättvis konkurrens i branschen.

Våra politiker måste förstå att vi menar allvar, säger en av initiativtagarna till uppropet  "Här stannar Sverige". – Regeringen måste se till att lagarna för lastbilschaufförerna blir bättre. Och rättsväsendet måste börja döma adekvat och ge rimliga, kännbara straff.  Det skulle leda till att vi fick mer rättvis konkurrens i branschen.  Dessutom mindre med oseriösa åkerier på våra vägar.

18 februari 2015

Mirum Galleria lyfte inte Hageby


Vad betyder en ny galleria för områden med hög arbetslöshet, många invandrare och hög social ohälsa? Inte mycket. När man byggde Mirum Galleria (f d Hageby Centrum, strax söder om centrum i Norrköping) trodde man att det skulle lyfta hela området.

Men man lyfter inte utsatta områden, 47 procent födda i Sverige, med att putsa på fasaden. För att för ändra området i Hageby, såväl som liknande områden i landet behövs sysselsättning, integration och satsningar på att motverka den sociala ohälsan. Ett uttryck som prästen i Norra Hageby så riktigt har uttryckt det.

Köpcentret hamnade tidigt i blåsväder på grund av att man slog ut befintliga butiker. Många mindre butiker fick läggas ner till följd av en otillräcklig omsättning efter ombyggnaden av Mirum. Men lönsamheten blev dålig även i nya Gallerian. Nu lämnar flera butikskedjor Mirum.

– Det finns en negativ attityd bland de som inte bor i Hageby, och den vill vi ändra, sa kommunalrådet Eva Andersson (S) i maj –14 till NT.se. Hageby är en socialt utsatt stadsdel, med högre arbetslöshet än andra bostadsområden. Vid årsskiftet hade Hageby närmare 8 800 invånare, varav nära 1100 i åldrarna 18-24 år. Den 31 mars i år var arbetslösheten i Hageby 26 procent i åldrarna 18-64 år och 22,5 procent i åldrarna 18-24 år, räknat i andel av befolkningen, enligt kommunens statistik.

För åldersgruppen 16-64 år var arbetslösheten i hela kommunen 12,8 procent (andel av arbetskraften) den 31 mars.” Av artikeln framgick att nu skulle det skapas jobb för Hagebyborna. Frågan blev aktuell, närmast akut, efter det stod klart för kommunen i mars –14 att det fanns problem som ”legat och pyrt”.

I artikeln längst ner ”Hageby – lågt valdeltagande och segregation” fungerar inte länken ”Rent helvete” från NT och Lokala Nyheter 14-03-21 längre. Men i korthet stod det ungefär följande i den artikeln:

Läget i och omkring Mirums Galleria beskrevs i NT som ett "rent helvete", enligt polisen. Bl.a. problem med ungdomsgäng. Från Norrköpingspolisens ungdomssektion beskrevs situationen med att man visste att det legat och pyrt i området under en tid, men att det skulle bli så här, det hade man ingen aning om.

Mirums Galleria beskrevs som att ha blivit ett stort uppehållsrum med en katt-och-råtta-lek mellan ungdomarna och väktarna. De väktare vi pratat med upplevde det som “ett rent helvete”. Situationen blev så akut att kommunpolitiker tillsammans med representanter för polisen, socialförvaltningen, skolan och den lokala fritidsgården samlades för ett extrainsatt möte våren 2014.

Viktigt att politiker och andra aktörer tar tag i problemen. Därför lanserade kommunpolitikerna olika förslag till att få unga i sysselsättning. Bl.a. följande:

– Vi kan agera för att få fler människor i jobb genom att måla plank och renovera, sa Tomas Lindquist hos kommunala bolaget Hyresbostäder, maj –14 till NT.se. och tillade: Vi kan ställa krav på att våra entreprenörer måste ha minst fem anställda som kommer från området.

En annan åtgärd som togs fram var att starta vårdcentraler i utsatta områden som Hageby i Norrköping och Skäggetorp i Linköping till hälsocentraler, med starkt fokus på hälsa.

Det är lättare att få grepp om, och beskriva, en enskild stadsdel som Hageby i Norrköping eller Skäggetorp i Linköping eftersom lokala medier ofta lyfter upp problemen. Dessutom utgör dessa stadsdelar mindre enheter än t.ex. Rosengård i Malmö, stadsdelar i Göteborg eller förorter i Stockholms stad där problemen kan vara mer omfattande. Förmodligen är Hageby inte mer oroligt än andra områden där kanske drygt 50 procent är utrikes födda och arbetslösheten är hög.

Det var ett helt riktigt agerande från ansvarigt håll i Norrköping. När en situation når sin kulmen – och helst innan dess – måste ansvariga ingripa. Det borde fler stadsdelar med liknande problem göra för att nå en lösning.

Men Mirums Galleria blev inte det lyft man hade hoppats på och dessutom dålig lönsamhet för de affärer som nu lämnar området. Här en artikel efter höstens val. Statistiken gäller området Norra Hageby. ”Hageby – lågt valdeltagande och segregation”

Nu återstår att se och följa vad som händer med Hageby. En stadsdel bland många andra i landet som behöver minskad arbetslöshet och en bättre integration.

25 januari 2015

Här kommer Bahamas – i åkeribranschen!

Vägtransportbranschen är idag problemtyngd. Att få ordning på den illegala cabotagetrafiken, är viktigt. Cabotagetrafik betyder "tillfällig inrikestrafik". Det är när ett utländskt företag kör i ett land, men lyder under hemlandets regler. Cabotagetrafiken= lastbilstransporternas lönedumpning, säger andra. Det handlar om såväl chaufförers som många åkeriägares situation. Ingen trafikant vill möta en 60-tonslastbil som dundrar fram i hög fart med en förare utan riktigt körkort.

Extremt tung trafik ställer särskilda krav på föraren, bland annat utbildning. Såväl bromssträckor som omkörningssträckor är längre. Om lasten är dåligt surrad kan lasten börja röra sig och lastbilen kränga. Det måste också ställas särskilda krav på utbildning hos förare av extremt tunga fordon. Det är mycket som allmänheten och vägtrafikanterna inte känner till om tunga vägtransporter.

Det handlar inte om nationalitet eller hudfärg, säger chaufförerna. Det handlar om rättvisa villkor, rimliga kostnader, ersättningar, sociala avgifter, skatter, försäkringar och att förnya sin förarkompetens vart femte år. Det är enormt stora löneskillnader inom olika EU-länder. Det ger en mördande konkurrens. ”Här kommer Bahamas!” är ett alltmer använt uttryck. Men det borde också handla om medtrafikanternas liv och säkerhet.

Matens märkning är viktig men får en helt annan uppmärksamhet än hur maten är transporterad. Speditörsjätten DSV utreder nu ett intermezzo men låter samtidigt meddela att deras kunder inte har någonting med saken att göra. Men det håller inte ICA med om.

DSV (bl.a. lastbilstransporter) klagar ibland på förseningar. Men förseningar behöver inte bara bero på dåligt väder. Ofta är bilarnas avgång från t.ex. Jönköping flera timmar försenad, på grund av att DSV:s terminalfolk inte hunnit lasta klart i tid.

Där har man minskat personalen med mer än hälften. Förut hade de både truckförare och sorteringspersonal, till exempel. Nu är det samma personer som måste köra truck, sortera, lasta och lossa. Det borde nästan klassas som arbetsmiljöproblem.

Chaufförerna hade tröttnat på lönedumpning, olagliga fordon, köpta körkort och förarkort samt, enligt uppgift, andra falska handlingar. För att uppmärksamma detta gjorde de en manifestation ”Här stannar Sverige”. Som omfattade såväl försämrade villkor för chaufförerna som den illegala cabotagetrafiken.
Chaufförernas aktion visar på problem.

Det är bara några axplock ur chaufförernas vardag. Så var ligger ansvaret? Slutar här med en text från Bryssel om EU:s ansvar.

– Missbruket av cabotagetrafiken sker i skydd av EU:s förordning och därför måste det på EU-nivå drivas fram en förändring, det säger Peter Lundgren, EU-parlamentariker för SD, i en artikel nedan. Han har talat med Transportkommissionens ordförande Violeta Bulc om detta och att hon och många med henne, hänvisar till att problemet måste lösas på nationell nivå.

– Men, då uppstår ett moment 22 eftersom det på nationell nivå krävs att EU-förordningen fungerar, säger Peter Lundgren och tillägger att de flesta inte kan ta till sig hur missbruket går till.

Inför EU-valet, lyfte Transportarbetareförbundet fram socialdemokraten Jens Nilsson som en lämplig kandidat för att i EU driva transportfrågor. När väljarna sagt sitt, blev det också han som fick åka ner.

Sverigedemokraten Peter Lundgren vann, efter nära nog trettio år av utrikeskörning, stort förtroende bland transportbranschens väljare och skickades till Bryssel för att driva branschens frågor.

Manifestationen "Här stannar Sverige" krävde bland annat att Nilsson och Lundgren skulle samarbeta med varandra i den viktiga transportfrågan.Tidningen Proffs bjuder här på långläsning – men artikeln är intressant. S och SD anser att enighet är viktigt – men så blev det inte.

Villkoren för lastbilstransporternas chaufförer och åkeriägarna är en politisk fråga. Men även allmänhet och civila trafikanter borde reagera. Åtgärder måste sättas in som gör trafiken säkrare också för den tunga trafikens medtrafikanter.

16 januari 2015

Arbetsmarknadsministern bör förtydliga sig


Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) öppnade i SvD, 16/1 under rubriken: ”Ministern öppnar för ändringar i las om en förändrad arbetsmarknad.”  Bl.a. Lagen om anställningsskydd – "om parterna önskar det".

Det är något helt nytt eftersom S och LO tidigare talat om att förändringar i LAS är ”ett hot mot den svenska modellen”. Johansson anser nu det är positivt att arbetsmarknadens parter diskuterar LAS. Dessutom ska det ta max två år innan asylsökande och unga får jobb.

Jobben var/är regeringen Löfvens paradfråga – men hur ska frågan lösas? Att pressa ned arbetslösheten från dagens nästan 8 procent till den lägsta bland EU:s 28 medlemsländer till 2020 är S kanske viktigaste vallöfte.

För att nå dit har de lovat en 90-dagarsgaranti för unga, där traineejobb var en tung byggsten – som nu verkar ha fallit. Och hur ska gå för alla dem som fallit ur systemet? För den som har fel ålder, utbildning eller fel efternamn är det idag inte lätt att få jobb. De enkla jobben blir allt färre och kraven på kompetens ökar. Och vad händer med de ca. 35.000 i FAS 3?

Vad ska alla dessa nyanlända och unga jobba med? Vi lever i ett helt annat samhälle och arbetsmarknad än på 50-60-talet. Hur lätt är det för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden? Bara frågan om ensamkommande barns familjer är i sig svårhanterad.  

Att arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talet fungerade så bra berodde till stor del på att det fanns brist på arbetskraft i dåtidens industrisamhälle. De kom och ställde sig i princip direkt bakom en svarv och gjorde jobbet. Språket lärde de sig efter hand. Idag har vi ett kommunikationssamhälle och dagens industrisamhälle ser annorlunda ut.

Arbetsmarknadsministern fick också en liknande fråga i SvD:  Om tjugo år kan vartannat jobb ha datoriserats, visar forskning. Hur ser du på det?”  – Jag är inte särskilt rädd för att vi kommer att stå utan arbeten. Däremot kommer kraven på att ställa om till nya typer av jobb och marknader bara att öka. Utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken måste vara flexibel.”

Ett av vallöftena i regeringen (S,V,MP) manifest var att under 2015 skulle den bortre parentesen, den s.k. ”stupstocken”, i sjukförsäkringen försvinna. Det var en viktig satsning – men röstades ner av oppositionen Alliansen och SD. 

Blir man utförsäkrad står man på bar backe. I det reningsbad eller snarare stålbad som Alliansen införde var skattesänkningar prioriterade.  Skärpta sjukregler ska betala lägre skatt. Arbetsmarknad, arbetslöshet och utförsäkring är nära förknippade. Alliansregeringen genomförde 2008 en stor reform av sjukförsäkringen, som innebar att tidsgränser infördes som anger när och hur arbetsförmågan ska bedömas.

Det finns undantag från tidsgränserna, t ex den som har en gravt allvarlig sjukdom. Det  blev dock väldigt snäva tolkningar när försäkringskassorna, FK,  skulle bedöma detta. FK gick så långt att de ville ha besked om dödsdatum för de– som också tillhört arbetsmarknaden – skulle få behålla sin sjukpenning. Kritik mot ministern: Icke-svar om dödsdatum Alliansen och SD röstade ner den bortre parentesen

Många har inte kommit tillbaks till sjukskrivning – efter arbetsmarknadsprövning. De har blivit utförsäkrade. Efter att den bortre parentesen infördes 2008 har cirka 87 000 personer hittills uppnått den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Mellan 1.000- 1.300 personer i månaden uppnår den bortre tidsgränsen. 70 procent av dem som utförsäkras är kvinnor. Varför röstade Alliansen  och SD ner förslaget ? Men regeringen har kanske själv dragit undan frågan från dagordningen. 

För att få igenom förslaget om bortre parentesen skulle regeringen nu kunna stoppa in det i vårändringsbudgeten, som alliansen enligt decemberöverenskommelsen har lovat att rösta igenom. Men några planer på att slopa bortre gränsen i sjukförsäkringen har inte regeringen idag.  Så vad vill S med de sjuka som står utanför arbetsmarknaden? 

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill underlätta för nyanlända och unga att få och behålla ett jobb. Det är bra. Men Johansson är också positiv till att arbetsmarknadens parter diskuterar LAS.

Och vad vill ministern göra för alla utförsäkrade (idag försörjda med socialbidrag) och där hela 70 procent av dem är kvinnor. Och vad händer med alla övriga som idag står utanför arbetsmarknaden?  Och varför stoppas inte den bortre tidsgränsen in  i vårändringsbudgeten? Det finns f.n. inga planer på hur eller när det vallöftet ska införas. 



14 januari 2015

Betala för att få jobba!


Ge jobben till arbetslösa invandrare och svenskar istället. 162 000 kr. för jobb! Så mycket betalar naturligtvis inte alla som kommer hit. Men tillräckligt  mycket om man kommer från ett fattigt land. ”UNT har talat med företrädare för Uppsalapolisen och Migrationsverket som uppger att man är medveten om att den här typen av fusk förekommer men att omfattningen är okänd.” Fick betala för jobb i Sverige. 

Att arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talet fungerade så bra berodde till stor del  på att det fanns brist på arbetskraft i dåtidens industrisamhälle. De kom och ställde sig i princip direkt bakom en svarv  och gjorde jobbet. Språket lärde de sig efter hand.  Idag har vi ett  kommunikationssamhälle och dagens industrisamhälle ser helt annorlunda ut.

Vad ska arbetskraftsinvandrare utanför EU/EES göra här?  Ska de ägna sig åt skoputsning, torka bilrutor, diska, städa, steka hamburgare etc. Många arbetskraftsinvandrare utnyttjas på ett  oacceptabelt sätt av skumma arbetsgivare. De tvingas arbeta långa pass till låga löner.

 De invandrare som bor i landet är också oroade över att arbetskraftsinvandrare  – utan skyddsbehov – kommer hit och konkurrerar om jobben. De personer som kommer hit  bör ha den specialistkompetens som behövs i landet. I övrigt måste arbetskraftsinvandringen  vara reglerad.  

05 januari 2015

Asyl eller utvisning?


Sverige bör ta emot hjälpbehövande från krigshärjade länder efter vår förmåga. Det måste vara utgångspunkten. Samtidigt är det obegripligt att svenska politiker inte drivit på hårdare för att EU måste dela bördan. Flykting- och asylfrågan ligger dold på agendan men vibrerar under ytan. Den dyker upp ibland, t.ex. när det är val. Hur vi tar emot och integrerar nyanlända borde också vara ett viktigt ämne att diskutera.    

Utlänningslagen borde ses över. Men inget händer. Varför t.ex. ta emot arbetskraftsinvandrare, utan skyddsbehov, samtidigt som vi skickar ut personer som har arbete eller elever som går i skolan? För eller emot arbetskraftsinvandring är en högst politisk fråga. Ge dessa i första hand asyl, Sverige behöver invandrare, säger politiker i valtider.

Ensamkommande flyktingbarns familjer är en annan svårhanterlig fråga som borde lösas.

 ”Sverige är det land i Europa som tar emot flest asylsökande per capita. Men i absoluta tal överträffas antalet asylansökningar i Sverige av både Tyskland och Turkiet. Det visar ny statistik från FN:s flyktingkommissariat. Under årets första tio månader (2014) tog EU-länderna emot 28 procent fler asylsökande än under samma tid i fjol. Sveriges ökning var ännu större. Här ökade ansökningarna med 61 procent.

[…] De som sökt asyl i Sverige fram till oktober 2014 motsvarar 0,6 procent av Sveriges totala befolkning. Den siffran kommer inget annat europeiskt land i närheten av. Källa:  Sydsvenskan 18 dec –14.

Ska vi vara stolta eller bekymrade över att Sverige beviljar så många uppehållstillstånd och anhöriginvandring? Vi skulle önska att politikerna – eller vi skulle kräva att EU tog sitt ansvar. Då skulle vi kunna ge hjälpbehövande som kommit hit bättre stöd och integration.

”I den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget finns det rika länder som vägrar ta emot en enda flykting från Syrien. Sverige är inte med på denna skammens lista. Däremot är det obegripligt att svenska politiker inte drivit på hårdare för att EU måste dela bördan, skriver Aftonbladet. 

Via den här länken finns listan över flyktingmottagande från Syrien de senaste tre åren. Uppdelade i antalet asylsökande, respektive kvotflyktingar. ”Fler länder måste ta emot Syrienflyktingar.

Vi har fått ett samhällsklimat där det knappast går att ta upp invandringsfrågor. Bloggar, men framför allt Facebook, är sådana exempel. Om några har en avvikande mening riskerar de att få beteckningar som: rasist, fascist, islamofob, kristofob, antiesmit eller liknande. Därmed läggs locket på för det demokratiska, utvecklande samtalet.

Uppdrag Granskning sände i november 2014 ett program som fick mig att skriva till Migrationsverket. Brev till Migrationsverket.  

Det här är mycket komplicerade ärenden vilket Migrationsverkets von Scheele också medger. T ex. svaret på fråga 4. Där framgår att den som inte har fått uppehållstillstånd i Sverige skall återvända till hemlandet och därifrån  försöka ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.

Åtskilliga har, genom utvisning, tvingats göra denna psykiskt påfrestande resa men inte blivit insläppta i det land de tidigare flytt ifrån. De återförs då till Sverige och lever – som limbo – trots familj och arbete. Om inte utlänningslagen ändras kan de leva i ovisshet om utvisning, trots familj och arbete, resten av sitt liv. Så kan man tolka Migrationsverkets svar på fråga 4.

Min fråga 4 löd nämligen: Inom vilken tidsrymd och inom vilket lagrum står angivet när Migrationsverket senast skall verkställa en utvisning?