25 januari 2015

Här kommer Bahamas – i åkeribranschen!

Vägtransportbranschen är idag problemtyngd. Att få ordning på den illegala cabotagetrafiken, är viktigt. Cabotagetrafik betyder "tillfällig inrikestrafik". Det är när ett utländskt företag kör i ett land, men lyder under hemlandets regler. Cabotagetrafiken= lastbilstransporternas lönedumpning, säger andra. Det handlar om såväl chaufförers som många åkeriägares situation. Ingen trafikant vill möta en 60-tonslastbil som dundrar fram i hög fart med en förare utan riktigt körkort.

Extremt tung trafik ställer särskilda krav på föraren, bland annat utbildning. Såväl bromssträckor som omkörningssträckor är längre. Om lasten är dåligt surrad kan lasten börja röra sig och lastbilen kränga. Det måste också ställas särskilda krav på utbildning hos förare av extremt tunga fordon. Det är mycket som allmänheten och vägtrafikanterna inte känner till om tunga vägtransporter.

Det handlar inte om nationalitet eller hudfärg, säger chaufförerna. Det handlar om rättvisa villkor, rimliga kostnader, ersättningar, sociala avgifter, skatter, försäkringar och att förnya sin förarkompetens vart femte år. Det är enormt stora löneskillnader inom olika EU-länder. Det ger en mördande konkurrens. ”Här kommer Bahamas!” är ett alltmer använt uttryck. Men det borde också handla om medtrafikanternas liv och säkerhet.

Matens märkning är viktig men får en helt annan uppmärksamhet än hur maten är transporterad. Speditörsjätten DSV utreder nu ett intermezzo men låter samtidigt meddela att deras kunder inte har någonting med saken att göra. Men det håller inte ICA med om.

DSV (bl.a. lastbilstransporter) klagar ibland på förseningar. Men förseningar behöver inte bara bero på dåligt väder. Ofta är bilarnas avgång från t.ex. Jönköping flera timmar försenad, på grund av att DSV:s terminalfolk inte hunnit lasta klart i tid.

Där har man minskat personalen med mer än hälften. Förut hade de både truckförare och sorteringspersonal, till exempel. Nu är det samma personer som måste köra truck, sortera, lasta och lossa. Det borde nästan klassas som arbetsmiljöproblem.

Chaufförerna hade tröttnat på lönedumpning, olagliga fordon, köpta körkort och förarkort samt, enligt uppgift, andra falska handlingar. För att uppmärksamma detta gjorde de en manifestation ”Här stannar Sverige”. Som omfattade såväl försämrade villkor för chaufförerna som den illegala cabotagetrafiken.
Chaufförernas aktion visar på problem.

Det är bara några axplock ur chaufförernas vardag. Så var ligger ansvaret? Slutar här med en text från Bryssel om EU:s ansvar.

– Missbruket av cabotagetrafiken sker i skydd av EU:s förordning och därför måste det på EU-nivå drivas fram en förändring, det säger Peter Lundgren, EU-parlamentariker för SD, i en artikel nedan. Han har talat med Transportkommissionens ordförande Violeta Bulc om detta och att hon och många med henne, hänvisar till att problemet måste lösas på nationell nivå.

– Men, då uppstår ett moment 22 eftersom det på nationell nivå krävs att EU-förordningen fungerar, säger Peter Lundgren och tillägger att de flesta inte kan ta till sig hur missbruket går till.

Inför EU-valet, lyfte Transportarbetareförbundet fram socialdemokraten Jens Nilsson som en lämplig kandidat för att i EU driva transportfrågor. När väljarna sagt sitt, blev det också han som fick åka ner.

Sverigedemokraten Peter Lundgren vann, efter nära nog trettio år av utrikeskörning, stort förtroende bland transportbranschens väljare och skickades till Bryssel för att driva branschens frågor.

Manifestationen "Här stannar Sverige" krävde bland annat att Nilsson och Lundgren skulle samarbeta med varandra i den viktiga transportfrågan.Tidningen Proffs bjuder här på långläsning – men artikeln är intressant. S och SD anser att enighet är viktigt – men så blev det inte.

Villkoren för lastbilstransporternas chaufförer och åkeriägarna är en politisk fråga. Men även allmänhet och civila trafikanter borde reagera. Åtgärder måste sättas in som gör trafiken säkrare också för den tunga trafikens medtrafikanter.

16 januari 2015

Arbetsmarknadsministern bör förtydliga sig


Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) öppnade i SvD, 16/1 under rubriken: ”Ministern öppnar för ändringar i las om en förändrad arbetsmarknad.”  Bl.a. Lagen om anställningsskydd – "om parterna önskar det".

Det är något helt nytt eftersom S och LO tidigare talat om att förändringar i LAS är ”ett hot mot den svenska modellen”. Johansson anser nu det är positivt att arbetsmarknadens parter diskuterar LAS. Dessutom ska det ta max två år innan asylsökande och unga får jobb.

Jobben var/är regeringen Löfvens paradfråga – men hur ska frågan lösas? Att pressa ned arbetslösheten från dagens nästan 8 procent till den lägsta bland EU:s 28 medlemsländer till 2020 är S kanske viktigaste vallöfte.

För att nå dit har de lovat en 90-dagarsgaranti för unga, där traineejobb var en tung byggsten – som nu verkar ha fallit. Och hur ska gå för alla dem som fallit ur systemet? För den som har fel ålder, utbildning eller fel efternamn är det idag inte lätt att få jobb. De enkla jobben blir allt färre och kraven på kompetens ökar. Och vad händer med de ca. 35.000 i FAS 3?

Vad ska alla dessa nyanlända och unga jobba med? Vi lever i ett helt annat samhälle och arbetsmarknad än på 50-60-talet. Hur lätt är det för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden? Bara frågan om ensamkommande barns familjer är i sig svårhanterad.  

Att arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talet fungerade så bra berodde till stor del på att det fanns brist på arbetskraft i dåtidens industrisamhälle. De kom och ställde sig i princip direkt bakom en svarv och gjorde jobbet. Språket lärde de sig efter hand. Idag har vi ett kommunikationssamhälle och dagens industrisamhälle ser annorlunda ut.

Arbetsmarknadsministern fick också en liknande fråga i SvD:  Om tjugo år kan vartannat jobb ha datoriserats, visar forskning. Hur ser du på det?”  – Jag är inte särskilt rädd för att vi kommer att stå utan arbeten. Däremot kommer kraven på att ställa om till nya typer av jobb och marknader bara att öka. Utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken måste vara flexibel.”

Ett av vallöftena i regeringen (S,V,MP) manifest var att under 2015 skulle den bortre parentesen, den s.k. ”stupstocken”, i sjukförsäkringen försvinna. Det var en viktig satsning – men röstades ner av oppositionen Alliansen och SD. 

Blir man utförsäkrad står man på bar backe. I det reningsbad eller snarare stålbad som Alliansen införde var skattesänkningar prioriterade.  Skärpta sjukregler ska betala lägre skatt. Arbetsmarknad, arbetslöshet och utförsäkring är nära förknippade. Alliansregeringen genomförde 2008 en stor reform av sjukförsäkringen, som innebar att tidsgränser infördes som anger när och hur arbetsförmågan ska bedömas.

Det finns undantag från tidsgränserna, t ex den som har en gravt allvarlig sjukdom. Det  blev dock väldigt snäva tolkningar när försäkringskassorna, FK,  skulle bedöma detta. FK gick så långt att de ville ha besked om dödsdatum för de– som också tillhört arbetsmarknaden – skulle få behålla sin sjukpenning. Kritik mot ministern: Icke-svar om dödsdatum Alliansen och SD röstade ner den bortre parentesen

Många har inte kommit tillbaks till sjukskrivning – efter arbetsmarknadsprövning. De har blivit utförsäkrade. Efter att den bortre parentesen infördes 2008 har cirka 87 000 personer hittills uppnått den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Mellan 1.000- 1.300 personer i månaden uppnår den bortre tidsgränsen. 70 procent av dem som utförsäkras är kvinnor. Varför röstade Alliansen  och SD ner förslaget ? Men regeringen har kanske själv dragit undan frågan från dagordningen. 

För att få igenom förslaget om bortre parentesen skulle regeringen nu kunna stoppa in det i vårändringsbudgeten, som alliansen enligt decemberöverenskommelsen har lovat att rösta igenom. Men några planer på att slopa bortre gränsen i sjukförsäkringen har inte regeringen idag.  Så vad vill S med de sjuka som står utanför arbetsmarknaden? 

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill underlätta för nyanlända och unga att få och behålla ett jobb. Det är bra. Men Johansson är också positiv till att arbetsmarknadens parter diskuterar LAS.

Och vad vill ministern göra för alla utförsäkrade (idag försörjda med socialbidrag) och där hela 70 procent av dem är kvinnor. Och vad händer med alla övriga som idag står utanför arbetsmarknaden?  Och varför stoppas inte den bortre tidsgränsen in  i vårändringsbudgeten? Det finns f.n. inga planer på hur eller när det vallöftet ska införas. 



14 januari 2015

Betala för att få jobba!


Ge jobben till arbetslösa invandrare och svenskar istället. 162 000 kr. för jobb! Så mycket betalar naturligtvis inte alla som kommer hit. Men tillräckligt  mycket om man kommer från ett fattigt land. ”UNT har talat med företrädare för Uppsalapolisen och Migrationsverket som uppger att man är medveten om att den här typen av fusk förekommer men att omfattningen är okänd.” Fick betala för jobb i Sverige. 

Att arbetskraftsinvandringen på 50- och 60-talet fungerade så bra berodde till stor del  på att det fanns brist på arbetskraft i dåtidens industrisamhälle. De kom och ställde sig i princip direkt bakom en svarv  och gjorde jobbet. Språket lärde de sig efter hand.  Idag har vi ett  kommunikationssamhälle och dagens industrisamhälle ser helt annorlunda ut.

Vad ska arbetskraftsinvandrare utanför EU/EES göra här?  Ska de ägna sig åt skoputsning, torka bilrutor, diska, städa, steka hamburgare etc. Många arbetskraftsinvandrare utnyttjas på ett  oacceptabelt sätt av skumma arbetsgivare. De tvingas arbeta långa pass till låga löner.

 De invandrare som bor i landet är också oroade över att arbetskraftsinvandrare  – utan skyddsbehov – kommer hit och konkurrerar om jobben. De personer som kommer hit  bör ha den specialistkompetens som behövs i landet. I övrigt måste arbetskraftsinvandringen  vara reglerad.  

05 januari 2015

Asyl eller utvisning?


Sverige bör ta emot hjälpbehövande från krigshärjade länder efter vår förmåga. Det måste vara utgångspunkten. Samtidigt är det obegripligt att svenska politiker inte drivit på hårdare för att EU måste dela bördan. Flykting- och asylfrågan ligger dold på agendan men vibrerar under ytan. Den dyker upp ibland, t.ex. när det är val. Hur vi tar emot och integrerar nyanlända borde också vara ett viktigt ämne att diskutera.    

Utlänningslagen borde ses över. Men inget händer. Varför t.ex. ta emot arbetskraftsinvandrare, utan skyddsbehov, samtidigt som vi skickar ut personer som har arbete eller elever som går i skolan? För eller emot arbetskraftsinvandring är en högst politisk fråga. Ge dessa i första hand asyl, Sverige behöver invandrare, säger politiker i valtider.

Ensamkommande flyktingbarns familjer är en annan svårhanterlig fråga som borde lösas.

 ”Sverige är det land i Europa som tar emot flest asylsökande per capita. Men i absoluta tal överträffas antalet asylansökningar i Sverige av både Tyskland och Turkiet. Det visar ny statistik från FN:s flyktingkommissariat. Under årets första tio månader (2014) tog EU-länderna emot 28 procent fler asylsökande än under samma tid i fjol. Sveriges ökning var ännu större. Här ökade ansökningarna med 61 procent.

[…] De som sökt asyl i Sverige fram till oktober 2014 motsvarar 0,6 procent av Sveriges totala befolkning. Den siffran kommer inget annat europeiskt land i närheten av. Källa:  Sydsvenskan 18 dec –14.

Ska vi vara stolta eller bekymrade över att Sverige beviljar så många uppehållstillstånd och anhöriginvandring? Vi skulle önska att politikerna – eller vi skulle kräva att EU tog sitt ansvar. Då skulle vi kunna ge hjälpbehövande som kommit hit bättre stöd och integration.

”I den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget finns det rika länder som vägrar ta emot en enda flykting från Syrien. Sverige är inte med på denna skammens lista. Däremot är det obegripligt att svenska politiker inte drivit på hårdare för att EU måste dela bördan, skriver Aftonbladet. 

Via den här länken finns listan över flyktingmottagande från Syrien de senaste tre åren. Uppdelade i antalet asylsökande, respektive kvotflyktingar. ”Fler länder måste ta emot Syrienflyktingar.

Vi har fått ett samhällsklimat där det knappast går att ta upp invandringsfrågor. Bloggar, men framför allt Facebook, är sådana exempel. Om några har en avvikande mening riskerar de att få beteckningar som: rasist, fascist, islamofob, kristofob, antiesmit eller liknande. Därmed läggs locket på för det demokratiska, utvecklande samtalet.

Uppdrag Granskning sände i november 2014 ett program som fick mig att skriva till Migrationsverket. Brev till Migrationsverket.  

Det här är mycket komplicerade ärenden vilket Migrationsverkets von Scheele också medger. T ex. svaret på fråga 4. Där framgår att den som inte har fått uppehållstillstånd i Sverige skall återvända till hemlandet och därifrån  försöka ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.

Åtskilliga har, genom utvisning, tvingats göra denna psykiskt påfrestande resa men inte blivit insläppta i det land de tidigare flytt ifrån. De återförs då till Sverige och lever – som limbo – trots familj och arbete. Om inte utlänningslagen ändras kan de leva i ovisshet om utvisning, trots familj och arbete, resten av sitt liv. Så kan man tolka Migrationsverkets svar på fråga 4.

Min fråga 4 löd nämligen: Inom vilken tidsrymd och inom vilket lagrum står angivet när Migrationsverket senast skall verkställa en utvisning?