Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) infördes i Sverige 1994. LSS skulle ge funktionshindrade möjlighet att leva ett bättre liv. Men reformen är nu utsatt för attack. Senaste tiden har det mest handlat om fuskare och bedragare som dränerat reformen på miljoner. Allt mindre om assistansanvändarna och deras behov.
De senaste tio åren har den privata assistansmarknaden ökat kraftigt. Det är en lukrativ marknad, med säkra inkomster – den personliga assistansen betalas med skattepengar.
I Ekot den 22 oktober sa finansminister Magdalena Andersson att assistansersättning är ett område där det blir aktuellt att spara pengar för att klara ökade kostnader för flyktingmottagandet. Andersson ställde därmed två grupper mot varandra. Dessutom riktade hon in sig på kostnadsperspektivet. Har Andersson tappat rättighetsperspektivet kring LSS – det som var grundtanken?
Den 17 december slog barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér an samma ton i Aktuellt. Regnér talade om den ”uppseendeväckande ökningen” av LSS och öppnade upp för att ändra lagen för att komma tillrätta med problemen.
Det har bland annat lett till att Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, har slagit larm om att barn och unga drabbas hårt av allt tal om ”assistansfusk” och ”ökningar”. Inom RBU ser man risken för sämre stöd.
Turerna i regeringskansliet har varit dunkla. I december 2015 uppmanade regeringen i ett regleringsbrev Försäkringskassan att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Handikappförbundens ordförande Stig Nyman skrev i SvD 29 februari att regeringen med denna uppmaning satte sig över lagen. Nyman hävdade att ”det här handlandet går emot regeringsformen och att LSS är en rättighetslag”
Bengt Westerberg, socialminister i dåvarande borgerliga regeringen och den som skrev förarbetena till LSS-lagstiftningen, debatterade med Åsa Regnér i Agenda den 5 juni. Regnér: Det har kommit rapporter som säger att företagen har starka incitament för att driva upp antalet timmar Man säger också att man använder pengarna till jurister, konsulter och till reklam som det inte var tänkt.
Agendas reporter Camilla Kvartoft till Westerberg: Överdriver företagen behoven? Westerberg: Assistansföretagen kan naturligtvis överdriva behoven. Det vill jag inte blunda för. Men det är trots allt inte de som bestämmer antalet timmar. Det gör Försäkringskassan.
Kvartoft frågade också Westerberg: Vad befarar du med att man nu utreder? Westerberg: ”Regeringen säger väldigt tydligt i direktiven att nu ska det bli färre personer med färre timmar och man ska spara på kostnaderna. Dels förutser man ett antal reformer och de ska finansieras genom nedskärningar av assistansen och därutöver ska man skära ner assistansen av samhällsekonomiska skäl.”
Kostnaderna för assistansen är i dag hög. 30 miljarder om året. Det ger skäl för regeringen att nu genomföra åtgärder för bättre kostnadskontroll. En djuplodande utredning där alla aspekter beaktas. Men istället förefaller regeringen vilja bromsa kostnaderna genom bland annat en hårdare bedömning från Försäkringskassan.
”Över 90 procent av kostnaderna för assistansen är löner. Mycket kommer därför tillbaka som skatter. Det innebär att nettobesparingen vid nedskärningen av assistanskostnaderna bara blir ungefär hälften av bruttobesparingarna.” Det skrev Bengt Westerberg på DN Debatt 31 maj.
Kostnaderna för personlig assistans är en utgiftspost i socialförsäkringen. Det är inte detsamma som kostnader – som också blir intäkter – eftersom en större del av assistansersättningen går till löner till assistenterna. Ca 90.000 assistenter är sysselsatta inom assistansverksamheten. Man kan befara att många av dem annars kanske skulle varit arbetslösa och kostat samhället pengar.
Åsa Regnér framhåller ofta att kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats samtidigt som antalet personer som får assistans inte alls ökat i samma utsträckning. Det finns olika förklaringar till varför antalet timmar ökat så kraftigt – till färre personer.
Idag får fler och fler avslag på sin ansökan om assistans. Det är främst personer med mycket omfattande assistansbehov som beviljas assistans. Därför har antalet timmar per person ökat.
När kostnaderna ska analyseras är det många omständigheter som måste beaktas. Då är det viktigt att också lyfta fram de positiva effekterna av personlig assistans eftersom det sällan kommer fram i debatten.
Aldrig tidigare har den personliga assistansen varit så hotad som den är i dag. Fusket måste självfallet stoppas men det får inte leda till att en viktig socialpolitisk reform slås sönder.
Eivor Karlsson
Infört i Miljömagasinet 23 juni 2016
30 juni 2016
11 juni 2016
Skrota inte servicehusen!
Bristen på äldreboenden är närmast akut. Många boendeplatser har avvecklats utan att något annat kommit istället. Kön för att få komma till ett servicehus är fortfarande lång – trots att platser står tomma.
Nu byggs 16 nya äldreboenden, enligt artikeln. Men det kan ta tid. Bostadsbyggandet är eftersatt i Stockholm såväl som på många andra håll i landet. Det handlar också om hur stort statligt stimulansbidrag som staden får. Och därmed hur många äldreboenden som Stockholm har råd att bygga. Under tiden kommer nu något som kallas mellanboende. En icke biståndsbedömd form av boenden .Men servicehusen behövs.
I en annan artikel står det att ”gemene mans bild av servicehusen stämmer inte längre överens med hur verkligheten oftast ser ut. Det är en mycket blandad grupp äldre som bor på servicehus i dag. En del har missbruksproblem, andra har psykiska problem. Många är dementa och eller är väldigt vårdtunga, konstaterar Raili Karlsson, chef för på äldreförvaltningens avdelning för upphandling och utveckling”.
Det här ger ingen bra bild av servicehusen. Tidigare påstod tjänstemännen att äldre inte sökte eller ville bo på servicehus. Men den bilden har visat sig inte stämma. ”Idag står servicehuslägenheter i Stockholm tomma samtidigt som 43 procent av de sökande får avslag. Det är orimligt.” Det skrev Liberalerna i Stockholm i SvD 11 maj.
Av Raili Karlsson beskrivning förefaller det som att man har buntat ihop en massa äldre människor med olika behov. Men det bör finnas möjlighet, med så många tomma lägenheter, att ordna så att olika grupper inte bor tillsammans. Utan bor på olika plan eller avdelningar för behoven finns. Det är till stor del en organisationsfråga.
Några av länets politiker ställs i artikeln mot väggen. Läs deras svar. Liberalerna är tydliga och talar om äldreomsorgen. S talar om ”Smarta seniorboenden”. Då frågar man sig genast var de äldre med ökade vårdbehov och tunn plånbok ska bo.
Vidare svarar S ”Det finns framför allt tre områden som behöver utvecklas för att klara framtida äldreboom. Personalförsörjningen, nya boendeformer som till exempel seniorboenden samt införandet av ny teknik.”
Se upp så vi inte fastnar i samma fålla som med trygghetsboenden. Namnet var missvisande och hyran var hög. Seniorboende som hyresrätt eller bostadsrätt, är en annan icke biståndsbedömd boendeform. Ofta med hög hyra i attraktiva områden. Där kan de som har råd sätta lite”guldkant” på sitt boende i form av bland annat tilläggstjänster.
Nu satsar Stockholms stad på en form av mellanboende. Med sparsam renovering kan förhoppningsvis även äldre med låg pension flytta dit. Det kan komma fler boendeformer, vilket är bra. Men sluta lägg ner servicehus. Se upp med olika beteckningar på boenden och vad de innehåller. Alla bör ha rätt till en boendeform som passar just dem, deras vårdbehov och plånböcker.
Nu byggs 16 nya äldreboenden.
Nu byggs 16 nya äldreboenden, enligt artikeln. Men det kan ta tid. Bostadsbyggandet är eftersatt i Stockholm såväl som på många andra håll i landet. Det handlar också om hur stort statligt stimulansbidrag som staden får. Och därmed hur många äldreboenden som Stockholm har råd att bygga. Under tiden kommer nu något som kallas mellanboende. En icke biståndsbedömd form av boenden .Men servicehusen behövs.
I en annan artikel står det att ”gemene mans bild av servicehusen stämmer inte längre överens med hur verkligheten oftast ser ut. Det är en mycket blandad grupp äldre som bor på servicehus i dag. En del har missbruksproblem, andra har psykiska problem. Många är dementa och eller är väldigt vårdtunga, konstaterar Raili Karlsson, chef för på äldreförvaltningens avdelning för upphandling och utveckling”.
Det här ger ingen bra bild av servicehusen. Tidigare påstod tjänstemännen att äldre inte sökte eller ville bo på servicehus. Men den bilden har visat sig inte stämma. ”Idag står servicehuslägenheter i Stockholm tomma samtidigt som 43 procent av de sökande får avslag. Det är orimligt.” Det skrev Liberalerna i Stockholm i SvD 11 maj.
Av Raili Karlsson beskrivning förefaller det som att man har buntat ihop en massa äldre människor med olika behov. Men det bör finnas möjlighet, med så många tomma lägenheter, att ordna så att olika grupper inte bor tillsammans. Utan bor på olika plan eller avdelningar för behoven finns. Det är till stor del en organisationsfråga.
Några av länets politiker ställs i artikeln mot väggen. Läs deras svar. Liberalerna är tydliga och talar om äldreomsorgen. S talar om ”Smarta seniorboenden”. Då frågar man sig genast var de äldre med ökade vårdbehov och tunn plånbok ska bo.
Vidare svarar S ”Det finns framför allt tre områden som behöver utvecklas för att klara framtida äldreboom. Personalförsörjningen, nya boendeformer som till exempel seniorboenden samt införandet av ny teknik.”
Se upp så vi inte fastnar i samma fålla som med trygghetsboenden. Namnet var missvisande och hyran var hög. Seniorboende som hyresrätt eller bostadsrätt, är en annan icke biståndsbedömd boendeform. Ofta med hög hyra i attraktiva områden. Där kan de som har råd sätta lite”guldkant” på sitt boende i form av bland annat tilläggstjänster.
Nu satsar Stockholms stad på en form av mellanboende. Med sparsam renovering kan förhoppningsvis även äldre med låg pension flytta dit. Det kan komma fler boendeformer, vilket är bra. Men sluta lägg ner servicehus. Se upp med olika beteckningar på boenden och vad de innehåller. Alla bör ha rätt till en boendeform som passar just dem, deras vårdbehov och plånböcker.
Nu byggs 16 nya äldreboenden.
Gratis mammografi – men inte för äldre kvinnor
Den 26 maj sa riksdagen nej till att kvinnor 75 år och äldre skulle erbjudas hälsoundersökning med mammografi. Många har förvånats över att en feministisk regering tog ett sådant beslut som dessutom anses som åldersdiskriminerande. Och som går emot regeringens tal om att stötta de ekonomiskt svagaste grupperna i samhället.
Nästan 2 000 kvinnor över 74 år insjuknade i bröstcancer under 2014. Det är 20 procent av alla nyinsjuknade det året. Ändå blir inte äldre kvinnor kallade till mammografi. Skälet till att Socialstyrelsen inte rekommenderar att landstingen erbjuder screening med mammografi till kvinnor 75 år och äldre skulle bero på att det saknas forskning på hur verksamt ett screeningprogram av äldre kvinnor skulle vara.
Men riksdagsledamoten Barbro Westerholm, L, skriver på Facebook att det beror på att de forskare som studerade värdet av mammografi för mer än 30 år sedan inte tog med kvinnor 75 år och äldre i sin studie.
Westerholm anser att det är åldersdiskriminering att inte erbjuda kvinnor 75 + denna undersökning. Jan Zedenius, chefsläkare vid Sophiahemmet och biträdande vetenskaplig sekreterare vid Cancerfonden, säger att med stigande medellivslängd är den förväntade återstående medellivslängden för en 75-årig kvinna åtminstone tolv år. Det borde vara ett starkt skäl till screening anser Zedenius.
Barbro Westerholm påpekar att 2013 fick vi en lag mot åldersdiskriminering som också gäller i hälso- och sjukvårdslagen. Och Westerholm fortsätter med att Statens medicinska råd har skrivit till Socialstyrelsen att "Rådet menar att de åldersintervaller som anges i rekommendationerna om screening för bröstcancer samt screening för tjock- och ändtarmscancer kan vara åldersdiskriminerande och att styrelsen nu måste gå vidare och analysera frågan närmare".
Frågan avgjordes i riksdagen med 85 röster mot 216. Fyra av riksdagens partier, C, L, KD och SD, var kritiska och ville ta bort åldersgränsen helt. Om M hade gått på övriga allianspartiers linje hade den övre åldersgränsen fallit. Då hade reservationen vunnit med 161 röster mot 140.
Barbro Westerholm kommer att fortsätta att motionera om frågan i riksdagen. Hon skriver på Facebook att det behövs inte så mycket ytterligare stöd till för att få majoritet.
Tidigare infört i Miljömagasinet samt en kortare insändare i Expressen
Nästan 2 000 kvinnor över 74 år insjuknade i bröstcancer under 2014. Det är 20 procent av alla nyinsjuknade det året. Ändå blir inte äldre kvinnor kallade till mammografi. Skälet till att Socialstyrelsen inte rekommenderar att landstingen erbjuder screening med mammografi till kvinnor 75 år och äldre skulle bero på att det saknas forskning på hur verksamt ett screeningprogram av äldre kvinnor skulle vara.
Men riksdagsledamoten Barbro Westerholm, L, skriver på Facebook att det beror på att de forskare som studerade värdet av mammografi för mer än 30 år sedan inte tog med kvinnor 75 år och äldre i sin studie.
Westerholm anser att det är åldersdiskriminering att inte erbjuda kvinnor 75 + denna undersökning. Jan Zedenius, chefsläkare vid Sophiahemmet och biträdande vetenskaplig sekreterare vid Cancerfonden, säger att med stigande medellivslängd är den förväntade återstående medellivslängden för en 75-årig kvinna åtminstone tolv år. Det borde vara ett starkt skäl till screening anser Zedenius.
Barbro Westerholm påpekar att 2013 fick vi en lag mot åldersdiskriminering som också gäller i hälso- och sjukvårdslagen. Och Westerholm fortsätter med att Statens medicinska råd har skrivit till Socialstyrelsen att "Rådet menar att de åldersintervaller som anges i rekommendationerna om screening för bröstcancer samt screening för tjock- och ändtarmscancer kan vara åldersdiskriminerande och att styrelsen nu måste gå vidare och analysera frågan närmare".
Frågan avgjordes i riksdagen med 85 röster mot 216. Fyra av riksdagens partier, C, L, KD och SD, var kritiska och ville ta bort åldersgränsen helt. Om M hade gått på övriga allianspartiers linje hade den övre åldersgränsen fallit. Då hade reservationen vunnit med 161 röster mot 140.
Barbro Westerholm kommer att fortsätta att motionera om frågan i riksdagen. Hon skriver på Facebook att det behövs inte så mycket ytterligare stöd till för att få majoritet.
Eivor Karlsson
Tidigare infört i Miljömagasinet samt en kortare insändare i Expressen
10 juni 2016
Knack knack! – Vem där?
Moderaterna tar åter upp sitt mantra: Fusk, fusk, fusk… Försäkringskassan ( FK) är inne på samma väg. Nämligen: oanmälda hembesök. Det handlar om de mest utsatta i vårt trygghetssystem – socialtjänsttagare och funktionsnedsatta. Dessa har ofta framställts som fuskare. Istället borde en granskning långt tidigare gjorts av de privata assistansbolagen.
Enligt FK ska nu assistansföretagens ekonomi, skatter m m äntligen granskas. Bolag med stora vinster ska granskas extra. Dessutom ska utredningarna bli mer omfattande redan när en person beviljas assistansersättning. Varför behövs då – därutöver – oanmälda hembesök?
Men här finns ett problem enligt FK: I dag får inte Inspektionen för vård och omsorg, IVO, gå in oanmäld i någons hem och utföra tillsyn av assistansen. FK vill få en diskussion om att IVO ska få den möjligheten. Men det finns ett annat problem med oanmälda hembesök – mer om det strax.
FK är inte ensam om förslaget med oanmälda hembesök. M:s partiledare Anna Kinberg Batra är inne på samma linje. Då när det gäller personer med försörjningsstöd. Dessutom ska bidragstagaren söka arbete på annan ort – direkt. Hur ska det gå till med bostad och familj på hemorten? Och många bidragstagare kanske är sjuka och behöver rehabilitering i första hand.
Enligt Kinberg Batra ska förslaget vässa arbetslinjen, minska utanförskapet och främja ordning och reda. M vill nu att det blir obligatoriskt för alla kommuner att göra hembesök hos dem som lever på försörjningsstöd, tidigare socialbidrag. För att detta ska gälla krävs en ändring av socialtjänstlagen. Men vissa kommuner tillämpar hembesök redan idag.
Nu till problemet med oanmälda hembesök – som idag är olagligt. Kritikerna anser att det borde klassas som hemfridsbrott. Justitieombudsmannen, JO, är också kritisk men väljer en annan formulering och anser att oanmälda hembesök utan samtycke kan strida mot de grundläggande fri- och rättigheter som stipuleras i regeringsformen och Europakonventionen.
I ett beslut från 2012 skrev JO: ”Frivilligheten måste vara reell och socialtjänsten bör diskutera saken med den enskilde så att denne får möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill acceptera det intrång i hans eller hennes integritet som ett hembesök otvivelaktigt utgör. Utrymmet för att göra oanmälda hembesök är mycket begränsat och bör kunna godtas endast i undantagsfall, till exempel om socialtjänsten befarar att det föreligger en nödsituation.”
Slutsatsen blir då att det inte är acceptabelt att framställa hembesök som ett villkor för att någon ska få göra en ansökan om nödhjälp – försörjningsstöd.
Men vad är det som ska kontrolleras vid oanmälda hembesök? Är det OK att socialtjänsten kollar mat i de fattigas kylskåp? Finns det möbler som först måste säljas. Bor här fler än som angetts? Även socialsekreterare vittnar om att socialbidragstagare särbehandlas negativt och att mycket kontrolleras redan idag.
.Om t.ex. den funktionsnedsatte själv kan föra skeden till munnen –i vilken omfattning behöver personen då assistans? Hur länge går du på toaletten? Hur ofta kissar du? Hur länge duschar du? Organisationen Unga Rörelsehindrade anser det finns identitetskränkande frågor redan idag.
Det är märkligt att M vill att alla kommuner ska kräva att bidragstagarna söker jobb på annan ort – redan från första dagen med försörjningsstöd. Många av dessa bidragstagare är ofta utförsäkrade från FK och behöver i första hand rehabilitering för att kunna få arbete.
Fusk ska förebyggas genom adekvata utredningar och lagliga kontroller. Inte genom oanmälda hembesök. Finns det misstanke om brott ska det anmälas och utredas. Vid hembesök bestäm en tid och ange anledningen i förväg. Om FK och M skulle få igenom sina förslag om oanmälda hembesök drabbas många därför att ett fåtal fuskar. Prioritera granskningen av assistansbolagen och ge rehabilitering till de socialbidragstagare som behöver det.
Eivor Karlsson
Artikeln har tidigare varit införd i Miljömagasinet.
Enligt FK ska nu assistansföretagens ekonomi, skatter m m äntligen granskas. Bolag med stora vinster ska granskas extra. Dessutom ska utredningarna bli mer omfattande redan när en person beviljas assistansersättning. Varför behövs då – därutöver – oanmälda hembesök?
Men här finns ett problem enligt FK: I dag får inte Inspektionen för vård och omsorg, IVO, gå in oanmäld i någons hem och utföra tillsyn av assistansen. FK vill få en diskussion om att IVO ska få den möjligheten. Men det finns ett annat problem med oanmälda hembesök – mer om det strax.
FK är inte ensam om förslaget med oanmälda hembesök. M:s partiledare Anna Kinberg Batra är inne på samma linje. Då när det gäller personer med försörjningsstöd. Dessutom ska bidragstagaren söka arbete på annan ort – direkt. Hur ska det gå till med bostad och familj på hemorten? Och många bidragstagare kanske är sjuka och behöver rehabilitering i första hand.
Enligt Kinberg Batra ska förslaget vässa arbetslinjen, minska utanförskapet och främja ordning och reda. M vill nu att det blir obligatoriskt för alla kommuner att göra hembesök hos dem som lever på försörjningsstöd, tidigare socialbidrag. För att detta ska gälla krävs en ändring av socialtjänstlagen. Men vissa kommuner tillämpar hembesök redan idag.
Nu till problemet med oanmälda hembesök – som idag är olagligt. Kritikerna anser att det borde klassas som hemfridsbrott. Justitieombudsmannen, JO, är också kritisk men väljer en annan formulering och anser att oanmälda hembesök utan samtycke kan strida mot de grundläggande fri- och rättigheter som stipuleras i regeringsformen och Europakonventionen.
I ett beslut från 2012 skrev JO: ”Frivilligheten måste vara reell och socialtjänsten bör diskutera saken med den enskilde så att denne får möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill acceptera det intrång i hans eller hennes integritet som ett hembesök otvivelaktigt utgör. Utrymmet för att göra oanmälda hembesök är mycket begränsat och bör kunna godtas endast i undantagsfall, till exempel om socialtjänsten befarar att det föreligger en nödsituation.”
Slutsatsen blir då att det inte är acceptabelt att framställa hembesök som ett villkor för att någon ska få göra en ansökan om nödhjälp – försörjningsstöd.
Men vad är det som ska kontrolleras vid oanmälda hembesök? Är det OK att socialtjänsten kollar mat i de fattigas kylskåp? Finns det möbler som först måste säljas. Bor här fler än som angetts? Även socialsekreterare vittnar om att socialbidragstagare särbehandlas negativt och att mycket kontrolleras redan idag.
.Om t.ex. den funktionsnedsatte själv kan föra skeden till munnen –i vilken omfattning behöver personen då assistans? Hur länge går du på toaletten? Hur ofta kissar du? Hur länge duschar du? Organisationen Unga Rörelsehindrade anser det finns identitetskränkande frågor redan idag.
Det är märkligt att M vill att alla kommuner ska kräva att bidragstagarna söker jobb på annan ort – redan från första dagen med försörjningsstöd. Många av dessa bidragstagare är ofta utförsäkrade från FK och behöver i första hand rehabilitering för att kunna få arbete.
Fusk ska förebyggas genom adekvata utredningar och lagliga kontroller. Inte genom oanmälda hembesök. Finns det misstanke om brott ska det anmälas och utredas. Vid hembesök bestäm en tid och ange anledningen i förväg. Om FK och M skulle få igenom sina förslag om oanmälda hembesök drabbas många därför att ett fåtal fuskar. Prioritera granskningen av assistansbolagen och ge rehabilitering till de socialbidragstagare som behöver det.
Eivor Karlsson
Artikeln har tidigare varit införd i Miljömagasinet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)