"Arbeit macht frei." Är det så man ska tolka artikeln av Niklas Wykman och Oliver Rosengren, M, i SvD 17 febr?
”Den svåraste tiden ligger framför oss. Migrationen under år 2015 skapade en omfattande påfrestning på samhället. Många problem har mildrats av en stark högkonjunktur. För åren framöver blir läget ett annat.”
Deras recept: Sänk bidragssystemen. Pressa sjuka och arbetslösa ut i arbetslivet eller socialbidrag med höga krav.
”För den som har arbetsförmåga ska det inte gå att försörja sig längre än ett år på bidrag över lägsta försörjningsstödsnivå. Den som tar emot a-kassa ska inte samtidigt ha försörjningsstöd, och den som söker försörjningsstöd ska inte samtidigt ha statliga bidrag, så som bostadsbidrag.”
Att hävda att folk tar emot a-kassa och samtidigt uppbär försörjningsstöd är en ren lögn utom för de personer som fuskar. Men de blir idag oftast avslöjade. För alla andra är det en nedvärdering, ett försök att få dessa personer att framstå i en sämre dager. Det verkar idag vara skamligare att vara arbetslös eller sjuk än att jobba svart. Så går det när utförsäkrade sjukskrivna och dito arbetslösa framställs som arbetsskygga element.
Bostadsbidraget beror på höga hyror och låga inkomster. Många – pensionärer, lågavlönade med arbete och barn, med flera andra grupper – uppbär statligt bostadsbidrag för att över huvud taget ha tak över huvudet.
Men den som söker socialbidrag ska tas ifrån sitt bostadsbidrag, enligt M. Då dröjer det inte långt mer än någon månad förrän den socialbidragstagaren står på gatan. Blir vräkt och hemlös. Inte sällan ensamstående med barn. Är det inte ett utanförskap som då utvecklas i skrämmande proportioner av sällan skådat mått?
Och kommunerna ska också, enligt Moderaterna, ta ännu större ansvar. Kommunerna får redan idag ta på sig ett allt större ansvar – utan att staten tillför tillräckligt med pengar.
Moderaterna skriver: ”En kommunalisering av arbetslösheten förflyttar betydande delar av transfereringssystemen till kommunerna. Staten bör kompenseras för utgiftsökningar. Drivkrafterna för kommuner att göra ett bra arbete urholkas i dag av utjämningssystemet. En genomgripande bidragsreform behöver därför gå hand i hand med reformer av utjämningssystemet som premierar resultat och minskat utanförskap. Kommuner som inte upprätthåller arbetslinjen i systemen bör därtill beläggas med en arbetslöshetsavgift i det kommunala utjämningssystemet.”
Smaka på det. Kommunerna ska betala om de inte lyckas få ut alla sjuka och arbetslösa på arbetsmarknaden. Lite förenklat skulle man kunna säga, som en facklig person nyligen sa, att om man kortsiktigt vill sänka sjuk- och ohälsotalen är det bara att införa hårdare regler och utförsäkra fler. Vill man ha sjuktal 0 är det bara att avskaffa hela sjukförsäkringen.
”Möjligheten att kvalificera sig till A-kassan med olika insatser och stödanställningar bör stängas”, skriver de båda Moderaterna. Hur människor ska komma in i systemet förklaras inte.
Det måste löna sig att jobba. Det säger alla politiker. Såklart för den som förmår. En annan tolkning är att det måste kosta den enskilde medborgaren hela sin värdighet och riktigt svida i skinnet om hon inte innehar ett arbete och bidrar till skattesystemet.
Moderaterna har lyckats dåligt med att får fram några arbeten som passar utförsäkrade sjukskrivna eller utförsäkrade från a-kassan under sina år vid makten. Rehabiliteringskedjan som infördes 2008 har inte haft tillräckliga resurser. Dessutom gäller kedjan endast anställda som arbetsgivaren ska rehabilitera. Arbetslösa prövas mot hela arbetsmarknaden från första dagen i sjukperioden. De som kanske har bäst behov av rehabilitering ställs utanför.
Det är värt att varna för M-skribenternas okunniga eller vilseledande påstående om att den som tar emot a-kassa inte samtidigt ska ha försörjningsstöd.
Här är ett exempel. Sen den 10 oktober har en ensamstående småbarnsmamma kämpat mot FK för att få sina tunga läkarintyg godkända. Under tiden – utan pengar – fick hon socialbidrag för att ha mat på bordet och tak över huvudet för sig och barnen. Nu har läkarintygen blivit godkända av FK efter alla turer hos vårdcentral, specialist och efter två turer med ambulans till akuten.
Då meddelar socialtjänsten att de omedelbart drar tillbaka sina bidragsutlägg från hennes retroaktiva ersättning från FK. Så fungerar det. Inte både det ena och det andra.
Det verkar bara vara i Moderaternas värld som nästan alla är friska och arbetsföra – om de vill arbeta.
Bidragskranen måste vridas åt
19 februari 2017
16 februari 2017
Värnar politikerna om hemtjänstpersonalen?
- ”Om bara några år, 2023, behövs 100.000 personer, ungefär som Umeås storlek, nyanställas inom äldreomsorgen. Hur ska ni klara det?
- I Sverige 2016, kommer omkring 5.000 personer att gå ut vårdutbildning. Det är inte så många. Om man tänker det gånger 7 så blir det 35.000. Och många av dem kommer inte att hamna inom äldreomsorgen.
- Sen ska man tänka på att 25 procent inom den kommunala äldreomsorgen slutar varje år. Så även om ni skulle lyckas få de 100.000 till 2023 så redan 2024 skulle ni behöva hitta 25.000 till.” Ur TV-programmet ”Hemtjänsten nu och i framtiden.”
Om ni har tid och intresse så lyssna på den här direktsända debatten från Umeå, om ”Hemtjänsten nu och i framtiden” . Lyssna och begrunda vad de olika företrädarna egentligen säger.
Hemtjänstpersonalens arbetsmiljö ger dessutom mer att önska. I Östersunds kommun är knappt sex procent av de som arbetar med avfall och återvinning sjukskrivna. I hemtjänsten är sjukfrånvaron nästan dubbelt så hög.Varför?
”Dålig arbetsmiljö gör kvinnor sjuka”. I artikeln ligger flera intressanta länkar.
I dag vill så många som hälften av de som jobbar inom äldreomsorgen sluta. Det är tio procent fler än när den förra undersökningen gjordes.
– Man har dragit ned på resurserna för mycket under en längre period. De äldre som får del av äldreomsorgen i dag är sjukare och man har inte ökat personaltätheten så att det motsvarar det. Jobbet är tyngre. Det säger Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet till SVT Nyheter. Hälften inom äldreomsorgen vill sluta.
15 februari 2017
Världens fattiga ska inte betala svensk flyktingpolitik
Sverige ska värna asylrätten och ha ett solidariskt och humant flyktingmottagande. Men det får inte bekostas av minskat bistånd till världens fattiga. Regeringen bör förklara sitt agerande och sluta urholka biståndet.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet Debatt, 11 januari, protesterade Diakonia, Forum Syd, Svenska kyrkan Individuell människohjälp, Svenska Afghanistankommittén och Union to union mot att biståndspengar finansierar mottagandet av flyktingar.
De stödjer sig på en färsk rapport som visar att bara en tredjedel av pengarna
som tagits från biståndet kan tillräknas flyktingar. Nu kräver undertecknarna ett stopp för användande av biståndspengar till flyktingmottagande och att om biståndspengar ändå används ska det redovisas tydligt hur. Organisationerna vill att regeringen ska skapa tydligare regler för detta.
Ett bra flyktingmottagande kostar. Men när kostnaderna tas från biståndet drabbas arbetet för demokrati, konfliktförebyggande och åtgärder mot fattigdom. Den kritik som framförts av civilsamhällets organisationer och från annat håll har inte handlat om flyktingmottagande – utom om vart pengarna egentligen går.
Sättet på vilket flyktingmottagandet delvis finansierats med biståndspengarna har tidigare kritiserats, också av Riksrevisionen. Bland annat för att avräkningarna försvårar en långsiktig planering av biståndet. Kritik mot avräkningarna har även förts fram av civilsamhällets organisationer som arbetar med fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. Men också kritik mot bristande öppenhet kring redovisningen.
Ett problem är att regeringen samtidigt använder biståndsmedel till utgifter som inte syftar till att minska fattigdom i låg- och medelinkomstländer. Regeringen gör så kallade avräkningar. Därmed minskar det traditionella biståndet.
I regeringsställning har Miljöpartiet gått med på att använda över en femtedel av biståndsbudgeten till flyktingmottagande i Sverige. Mer än Alliansen använde. Men i opposition var partiet mycket kritiska till detta. Det var att ställa utsatta grupper mot varandra, fattiga mot flyktingar, sa man då.
Pengar ska inte tas ifrån biståndet menar biståndsorganisationerna bland andra Diakonia och skriver:
”En ny rapport som skribenten och biståndsexperten Staffan Landin har tagit fram på uppdrag av Concord Sverige visar att det finns flera frågetecken kring regeringens sätt att rapportera och förklara avräkningarna.”
Enligt SvD-skribenterna frångår regeringen DAC-reglerna som utformats av OECD:s biståndskommitté: ”Inget land har under de senaste fem åren gjort större avräkningar från biståndet för inhemska kostnader för flyktingmottagande än Sverige. Regeringen hävdar att avräkningarna följer de regler som utformats av OECD:s biståndskommitté DAC. Men enligt rapporten är minst en femtedel oförenliga med vad som får rapporteras som bistånd. Bland annat har det svenska biståndet bekostat löner, lokaler och it/systemutveckling hos Migrationsverket.”
Det är viktigt att regeringen verkar för att DAC- reglerna, och vilka avräkningar som får göras från biståndet, förtydligas. DAC-länderna gör idag olika tolkningar. Just nu pågår inom DAC en översyn av regelverket och då är det viktigt att regeringen driver på. Sveriges regering säger sig värna om ett effektivt bistånd och bör därför verka för att de internationella principerna efterlevs.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 5, 3 februari 2017
Vi bör ta väl hand om de som kommit hit. Inte minst ensamkommande. Men också mer hjälp på plats.
Läs även denna artikel från GP ”Hjälp på plats”
I en debattartikel i Svenska Dagbladet Debatt, 11 januari, protesterade Diakonia, Forum Syd, Svenska kyrkan Individuell människohjälp, Svenska Afghanistankommittén och Union to union mot att biståndspengar finansierar mottagandet av flyktingar.
De stödjer sig på en färsk rapport som visar att bara en tredjedel av pengarna
som tagits från biståndet kan tillräknas flyktingar. Nu kräver undertecknarna ett stopp för användande av biståndspengar till flyktingmottagande och att om biståndspengar ändå används ska det redovisas tydligt hur. Organisationerna vill att regeringen ska skapa tydligare regler för detta.
Ett bra flyktingmottagande kostar. Men när kostnaderna tas från biståndet drabbas arbetet för demokrati, konfliktförebyggande och åtgärder mot fattigdom. Den kritik som framförts av civilsamhällets organisationer och från annat håll har inte handlat om flyktingmottagande – utom om vart pengarna egentligen går.
Sättet på vilket flyktingmottagandet delvis finansierats med biståndspengarna har tidigare kritiserats, också av Riksrevisionen. Bland annat för att avräkningarna försvårar en långsiktig planering av biståndet. Kritik mot avräkningarna har även förts fram av civilsamhällets organisationer som arbetar med fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. Men också kritik mot bristande öppenhet kring redovisningen.
Ett problem är att regeringen samtidigt använder biståndsmedel till utgifter som inte syftar till att minska fattigdom i låg- och medelinkomstländer. Regeringen gör så kallade avräkningar. Därmed minskar det traditionella biståndet.
I regeringsställning har Miljöpartiet gått med på att använda över en femtedel av biståndsbudgeten till flyktingmottagande i Sverige. Mer än Alliansen använde. Men i opposition var partiet mycket kritiska till detta. Det var att ställa utsatta grupper mot varandra, fattiga mot flyktingar, sa man då.
Pengar ska inte tas ifrån biståndet menar biståndsorganisationerna bland andra Diakonia och skriver:
”En ny rapport som skribenten och biståndsexperten Staffan Landin har tagit fram på uppdrag av Concord Sverige visar att det finns flera frågetecken kring regeringens sätt att rapportera och förklara avräkningarna.”
Enligt SvD-skribenterna frångår regeringen DAC-reglerna som utformats av OECD:s biståndskommitté: ”Inget land har under de senaste fem åren gjort större avräkningar från biståndet för inhemska kostnader för flyktingmottagande än Sverige. Regeringen hävdar att avräkningarna följer de regler som utformats av OECD:s biståndskommitté DAC. Men enligt rapporten är minst en femtedel oförenliga med vad som får rapporteras som bistånd. Bland annat har det svenska biståndet bekostat löner, lokaler och it/systemutveckling hos Migrationsverket.”
Det är viktigt att regeringen verkar för att DAC- reglerna, och vilka avräkningar som får göras från biståndet, förtydligas. DAC-länderna gör idag olika tolkningar. Just nu pågår inom DAC en översyn av regelverket och då är det viktigt att regeringen driver på. Sveriges regering säger sig värna om ett effektivt bistånd och bör därför verka för att de internationella principerna efterlevs.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 5, 3 februari 2017
Vi bör ta väl hand om de som kommit hit. Inte minst ensamkommande. Men också mer hjälp på plats.
Läs även denna artikel från GP ”Hjälp på plats”
09 februari 2017
Problem med nyanländas boende
Efter att den ändrade asylpolitiken trätt i kraft söker nu allt färre asyl i Sverige. Därför stänger Migrationsverket den ena förläggningen efter den andra för att inte dras med tomma platser som kostar pengar.
Vart i landet de berörda familjerna kommer att flytta får de oftast besked om bara någon vecka före flytten. Nu behövs en översyn av hur Migrationsverket skötet sitt åtagande. Och kommunerna är pressade – inte minst ekonomiskt.
Nu stoppar Hultsfreds kommun socialhjälp till nyinflyttade. Beslutet är en slags inrikes signalpolitik med budskapet ”kom inte hit”. De människor som behöver hjälp hänvisas till hjälporganisationer.
Socialchefen är medveten om att man bryter mot lagen. Men menar att det är inte heller lagligt att ha en arbetsmiljö som inte är hållbar. Hultsfred är bland de kommuner som under det senaste året tagit emot flest nyanlända i proportion till sin befolkning. I Hultsfred styr en blågrön koalition mellan alliansen och Miljöpartiet.
Socialnämndens ordförande i Hultsfred, C, sa i Dagens Eko, kvart i fem, 13 jan: ”Det finns en smärtgräns och jag är rädd att även våra kommuninnevånare vänder sig emot att vi är alltför välkomnande.” Det är en indikation som måste tas på allvar.
Tidigare har kommunen bett att få tillbaka asylboendet Stålhagen från Migrationsverket för att kunna nyttja de platserna till människor som har fått uppehållstillstånd och behöver fast boende, men detta har Migrationsverket sagt nej till.
I Oskarshamn kommun är förhållandena det omvända. Där har Migrationsverkets klandervärda hantering, när det gäller förflyttningen av de boende från Figeholms asylboende utanför Oskarshamn, väckt oro. På små handskrivna lappar, som många hade svårt att förstå, informerades de nyanlända sent om resvägen.
De skulle transporteras långväga till norra Sverige, till orter såsom Kiruna, Vittangi och Svappavaara. Höggravida kvinnor och barnfamiljer, en del med barn som bara är några veckor gamla, skulle transporteras i många timmar, många byten, nattetid i kyla med tåg/buss.
Oacceptabelt, ansåg en riksdagsledamot (S) och skulle ställa en fråga till migrationsminister Morgan Johansson. Bildningsnämndens ordförande i kommunen, (C), har JO-anmält Migrationsverket för brister i sitt informations- och kommunikationsansvaret och mot Barnkonventionen och det lagstadgade kommunikationsansvaret, enligt förvaltningslagen.
13 januari gjorde kommunledningen och civilsamhället i Oskarshamns kommun ett gemensamt upprop på kommunens hemsida för att hitta boendeplatser i kommunen till de personer med uppehållstillstånd som måste flytta från förläggning i Figeholm.”Av medmänskliga skäl vill vi skapa möjligheter för dem att stanna kvar i vår kommun som de har lärt känna och knutit kontakter i. En förutsättning är att de har någonstans att bo”.
Varför fick de inte bo kvar på Figeholm tills vidare? Där finns ljusa och nyrenoverade skollokaler. Och ett nytt modulhus bredvid skolan som har huserat ett 30-tal nyanlända barn. Vad händer nu med dessa lokaler? Hu tänker Migrationsverket? Lappland/Norrland! ”Närområdet”?
Betydligt tystare har det varit om den familj som Studie Ett gjorde ett inslag om den 3 januari. Trebarnsfamiljen förflyttades från södra Sverige till en campingstuga på 15 kvm i ett skogsområde utanför Upplands-Bro. Där bor två vuxna och tre barn. Det yngsta bara 9 månader.
Mamman berättade i programmet hur livet var på den plats de bodde tidigare. Kanske var det där den 8-åriga dottern lärde sig så god svenska. Mamman praktiserade i en butik och hade flera aktiviteter och maken var volontär i kyrkan. Nu sitter de där i sin campingstuga. Det här är inte vägen till integration.
Men regeringen ställer inga krav på hur bostäderna ska vara utformade. ”De har ju skaffat dem tak över huvudet. Och då har de i praktiken uppfyllt sitt åtagande kortsiktigt”. Det sa Micael Nilsson som är expert på bostadssociala frågor på Boverket i Studie Ett.
Det vore bättre, i ett utsatt läge, att personer/familjer med uppehållstillstånd fick bo på kvar på sitt asylboende om man rotat sig på orten och barnen går i skolan. Detta tills kommunerna har rett ut sina kaosartade situationer.
Den nya bosättningslagen behöver justeras. Förvärra inte situationen genom ännu sämre boenden p.g.a stängda asylboenden. Ge Migrationsverket tydliga direktiv om bemötande, information och transporter av nyanlända. Det behövs också ett mer statligt ansvar i asylpolitiken.
En så här hög akut bostadsbrist är farlig. Vi måste också tänka på alla svenskar som står i bostadskö eller på annat sätt saknar bostad. Det är en bomb som kan brisera om inte regeringen gör en översyn av situationen – och i tid.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 3, 20 januari 2017
Vart i landet de berörda familjerna kommer att flytta får de oftast besked om bara någon vecka före flytten. Nu behövs en översyn av hur Migrationsverket skötet sitt åtagande. Och kommunerna är pressade – inte minst ekonomiskt.
Nu stoppar Hultsfreds kommun socialhjälp till nyinflyttade. Beslutet är en slags inrikes signalpolitik med budskapet ”kom inte hit”. De människor som behöver hjälp hänvisas till hjälporganisationer.
Socialchefen är medveten om att man bryter mot lagen. Men menar att det är inte heller lagligt att ha en arbetsmiljö som inte är hållbar. Hultsfred är bland de kommuner som under det senaste året tagit emot flest nyanlända i proportion till sin befolkning. I Hultsfred styr en blågrön koalition mellan alliansen och Miljöpartiet.
Socialnämndens ordförande i Hultsfred, C, sa i Dagens Eko, kvart i fem, 13 jan: ”Det finns en smärtgräns och jag är rädd att även våra kommuninnevånare vänder sig emot att vi är alltför välkomnande.” Det är en indikation som måste tas på allvar.
Tidigare har kommunen bett att få tillbaka asylboendet Stålhagen från Migrationsverket för att kunna nyttja de platserna till människor som har fått uppehållstillstånd och behöver fast boende, men detta har Migrationsverket sagt nej till.
I Oskarshamn kommun är förhållandena det omvända. Där har Migrationsverkets klandervärda hantering, när det gäller förflyttningen av de boende från Figeholms asylboende utanför Oskarshamn, väckt oro. På små handskrivna lappar, som många hade svårt att förstå, informerades de nyanlända sent om resvägen.
De skulle transporteras långväga till norra Sverige, till orter såsom Kiruna, Vittangi och Svappavaara. Höggravida kvinnor och barnfamiljer, en del med barn som bara är några veckor gamla, skulle transporteras i många timmar, många byten, nattetid i kyla med tåg/buss.
Oacceptabelt, ansåg en riksdagsledamot (S) och skulle ställa en fråga till migrationsminister Morgan Johansson. Bildningsnämndens ordförande i kommunen, (C), har JO-anmält Migrationsverket för brister i sitt informations- och kommunikationsansvaret och mot Barnkonventionen och det lagstadgade kommunikationsansvaret, enligt förvaltningslagen.
13 januari gjorde kommunledningen och civilsamhället i Oskarshamns kommun ett gemensamt upprop på kommunens hemsida för att hitta boendeplatser i kommunen till de personer med uppehållstillstånd som måste flytta från förläggning i Figeholm.”Av medmänskliga skäl vill vi skapa möjligheter för dem att stanna kvar i vår kommun som de har lärt känna och knutit kontakter i. En förutsättning är att de har någonstans att bo”.
Varför fick de inte bo kvar på Figeholm tills vidare? Där finns ljusa och nyrenoverade skollokaler. Och ett nytt modulhus bredvid skolan som har huserat ett 30-tal nyanlända barn. Vad händer nu med dessa lokaler? Hu tänker Migrationsverket? Lappland/Norrland! ”Närområdet”?
Betydligt tystare har det varit om den familj som Studie Ett gjorde ett inslag om den 3 januari. Trebarnsfamiljen förflyttades från södra Sverige till en campingstuga på 15 kvm i ett skogsområde utanför Upplands-Bro. Där bor två vuxna och tre barn. Det yngsta bara 9 månader.
Mamman berättade i programmet hur livet var på den plats de bodde tidigare. Kanske var det där den 8-åriga dottern lärde sig så god svenska. Mamman praktiserade i en butik och hade flera aktiviteter och maken var volontär i kyrkan. Nu sitter de där i sin campingstuga. Det här är inte vägen till integration.
Men regeringen ställer inga krav på hur bostäderna ska vara utformade. ”De har ju skaffat dem tak över huvudet. Och då har de i praktiken uppfyllt sitt åtagande kortsiktigt”. Det sa Micael Nilsson som är expert på bostadssociala frågor på Boverket i Studie Ett.
Det vore bättre, i ett utsatt läge, att personer/familjer med uppehållstillstånd fick bo på kvar på sitt asylboende om man rotat sig på orten och barnen går i skolan. Detta tills kommunerna har rett ut sina kaosartade situationer.
Den nya bosättningslagen behöver justeras. Förvärra inte situationen genom ännu sämre boenden p.g.a stängda asylboenden. Ge Migrationsverket tydliga direktiv om bemötande, information och transporter av nyanlända. Det behövs också ett mer statligt ansvar i asylpolitiken.
En så här hög akut bostadsbrist är farlig. Vi måste också tänka på alla svenskar som står i bostadskö eller på annat sätt saknar bostad. Det är en bomb som kan brisera om inte regeringen gör en översyn av situationen – och i tid.
Eivor Karlsson
Publicerat i Miljömagasinet nr 3, 20 januari 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)